I våras reste statsminister Fredrik Reinfeldt runt och träffade kvinnor som arbetar i offentlig sektor, många av dem medlemmar i Kommunal. Reinfeldt gjorde ett gott intryck på dem som mötte honom. Han lyssnade, samtalade och var intresserad av vad de hade att säga.
Reinfeldts ambition var tydlig: visa att moderaterna också är ett parti för hårt arbetande lågavlönade kvinnor i offentlig sektor. Och det gav onekligen bra press. Men politik handlar ju sist och slutligen inte om hur mediebilden ser ut, utan om hur man vill att samhället ska utvecklas. Det handlar om hur människors arbete och vardag påverkas av de beslut som regering och riksdag fattar. I höstbudgeten var det dags för Fredrik Reinfeldts regering att redovisa sin läxa.
När regeringen där presenterade sin politik skulle ord och tankar omvandlas till konkret politik. De skulle kunna korrigera politiken på områden där kritiken under våren varit skarp. Regeringen skulle ha kunnat mjuka upp politiken och på några punkter möta den oro, de bekymmer och de försämringar som de lågavlönade kvinnorna upplevt under regeringens första år.
På vilket sätt förvaltade då Fredrik Reinfeldt de tankar och synpunkter han fått vid möten med lågavlönade barnskötare och vårdbiträden under våren? Jo, den budget som Reinfeldts regering levererade den 20 september kom som ett slag i ansiktet. Budgetens två mest framträdande delar var försämringar av ersättningen till människor som är sjukskrivna och mycket kraftiga försämringar för de deltidsarbetslösa.
Båda dessa åtgärder slår med kirurgisk precision hårdare mot kvinnorna i Kommunal än mot andra. Andelen sjukskrivna i Kommunal som får sänkt ersättning är mer än dubbelt så stor som i den övriga befolkningen.
Två av tre arbetslösa inom Kommunal är deltidsarbetslösa. Tre av fyra deltidsarbetande är kvinnor. Budskapet från Fredrik Reinfeldts regering i budgeten är kategoriskt: genom lägre ersättning ska sjukskrivna och deltidsarbetslösa tvingas till arbete eller betala dyrt. Genom att göra sjuka och arbetslösa fattigare kommer fler av dem att arbeta. Den som hamnar i svårigheter ska bära sin börda ensam. De som blir sjuka eller arbetslösa ska känna att de står i skuld till dem som arbetar, de som betalar.
Det enda sättet att tolka dessa förslag är att regeringen anser att de som är sjukskrivna och arbetslösa väljer att ligga samhället till last trots att de egentligen kan och ska arbeta. Detta är en högermärkt politik med djupa traditioner i överklassens misstro mot vanligt folk.
När regeringens politik nu är redovisad avslöjas Fredrik Reinfeldts verkliga ärende. Hans uppvaktning av de lågavlönade kvinnorna i offentlig sektor var inget annat än ett pr-trick för att manipulera opinionen. Från hans sida fanns aldrig någon ärlig tanke att möta de lågavlönade kvinnornas behov och krav. Mötena med medlemmarna i Kommunal i våras handlade inte om dem, deras verklighet och vardag, utan om att polera på moderaternas image i en viktig väljargrupp för att kunna vinna valet 2010.
Och det är ju inte så konstigt att moderaterna försökte återanvända den metod som var så framgångsrik i valet 2006. Många soliga leenden, trevligt prat och en mjuk framtoning fick en majoritet av svenska folket att lägga sin röst på Fredrik Reinfeldt och hans stödpartier. De obehagliga delarna av politiken begravdes djupt in i av flertalet olästa dokument och rapporter.
När vi nu ser tydliga exempel på klyftan mellan ord och handling kan det vara intressant att belysa den konkreta politik som Fredrik Reinfeldts regering drivit ur ett jämställdhetsperspektiv.
Vi kan börja med de stora skattesänkningarna:
· Förmögenhetsskatten avskaffas. Det ger männen över två miljarder mer än kvinnorna får.
· Fastighetsskatten sänks kraftigt för de dyraste villorna. Förslagets helhet är minst sagt komplicerad, men eftersom männen äger fler och dyrare fastigheter kan de även på denna punkt bli de stora vinnarna.
· Den sänkta inkomstskatten är större vid högre inkomst. Män tjänar betydligt mer än kvinnor och därför kommer män att få klart större sänkningar av inkomstskatten än kvinnor.
Männen vinner alltså klart på regeringens skattepolitik. Om vi studerar ett antal av de andra förändringarna som regeringen genomför blir mönstret av en politik som gynnar välavlönade män på lågavlönade kvinnors bekostnad ännu tydligare:
· Anställningstryggheten ska försämras trots löften om motsatsen. Regeringens ändringar i las ger fler otryggare anställningar. Det är fler kvinnor än män som har korta, tillfälliga och otrygga anställningar så även detta förslag ökar könsklyftorna.
· Två tredjedelar av dem som studerar i vuxenutbildningen är kvinnor. Den möjligheten har minskat drastiskt genom att regeringen skurit hårt i anslagen.
· Från de starkt kvinnodominerade gymnasieprogrammen barn och fritid samt omvårdnad går 23 procent respektive 28 procent av kvinnorna vidare till högskolan inom tre år. Regeringen vill stänga den möjligheten genom att minska kunskapsinnehållet i yrkesprogrammen.
· Regeringen har dessutom infört avdrag för hushållsnära tjänster. Det är ett avdrag som främst kommer att utnyttjas av högavlönade, det vill säga oftast män, för att lågavlönade kvinnor ska ge dem service i deras hem.
· Regeringen inför ett vårdnadsbidrag. Troligen leder det till att vissa grupper av lågavlönade kvinnor lämnar arbetsmarknaden och stannar hemma i stället. Det minskar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och jämställdheten. Många av dessa kvinnor kan få svårt att komma igen efter en lång tid utan jobb. Dessutom ska pengarna tas ur kommunernas barnomsorgsbudget. Sveriges Kommuner och landsting räknar med en extra kostnad om 2,5 miljarder kronor som ska finansieras genom att kvaliteten i förskolan sänks och tusentals kvinnor i barnomsorgen förlorar sitt arbete.
Den budget som Fredrik Reinfeldts regering lade fram den 20 september är ett skolexempel på klasspolitik. Höginkomsttagare och rika tjänar stora pengar på bekostnad av dem som är sjuka, arbetslösa och låginkomsttagare. Män vinner och kvinnor förlorar.
Vi vägrar att stillatigande låta oss utnyttjas av Fredrik Reinfeldt för hans politiska syften. När moderaterna nu är samlade till stämma kommer partiledningen säkert att regissera en föreställning inriktad på att locka kvinnor. Men med den politik som regeringen driver kommer det inte att lyckas.
Kommunal kommer tvärtom att intensifiera protesterna mot den orättvisa politik som Fredrik Reinfeldts regering driver. Med start den 1 november kommer Kommunal att genomföra protestmöten på Mynttorget i centrala Stockholm. Vi kommer att samlas under parollen "Kamp för rättvisa" varje torsdag som en motvikt mot regeringen som sammanträder samtidigt. Vi kommer också att genomföra landsomfattande protestmanifestationer en gång i månaden.
Medlemmarna i Kommunal ställer skarpa krav på politiken. Vi kräver jämställdhet, rättvisa och respekt. Och vi accepterar inte att utnyttjas av Fredrik Reinfeldt och hans regering som driver en politik för ökade klyftor mellan rika och fattiga, män och kvinnor.
Ylva thörn