Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Reinfeldt och Borg sitter i knäet på facket”

Finansminister Anders Borg skulle leda arbetet med jobbpakten. Men viljan hos parterna verkar inte finnas, skriver artikelförfattaren.
Finansminister Anders Borg skulle leda arbetet med jobbpakten. Men viljan hos parterna verkar inte finnas, skriver artikelförfattaren. Foto: Henrik Montgomery / Scanpix
Ungmoderaterna till hårt angrepp. Jobbpakten lanserades under pompa och ståt i Almedalen i somras. Tillsammans skulle regering, fack och näringsliv ta itu med ungdomsarbetslösheten. Men jobbpakten har helt avstannat och vi unga kan inte vänta på att Anders Borg har fikat klart med LO och Svenskt Näringsliv, skriver Erik Bengtzboe, ordförande i Muf.

Under Almedalsveckan presenterade Fredrik Reinfeldt med stor stolthet trepartssamtalen som mer eller mindre i hemlighet hade inletts mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. LO, Svenskt Näringsliv och alliansen skulle nu sätta sig i samma båt och förenas i kampen mot utanförskapet. Anders Borg skulle nu ta rodret över skutan och det hette att man ”skulle sätta den svenska modellen i arbete” med en jobbpakt.

Över ett halvår har passerat sedan det presenterades och det är kanske inte helt ärligt att hävda att den gått på grund, men seglen har inte hissats sedan Almedalen.

Att vi har en hög ungdomsarbetslöshet har inte undgått något. Alla har vi någon ung person i närheten av oss som befinner sig i utanförskap och som inte släpps in på arbetsmarknaden. I Sverige i dag är nästan var femte ung person arbetslös. Det skapar stora problem för vår gemensamma ekonomi, men ännu större för personen som är drabbad. Att flytta hemifrån och ta steget till att bli vuxen och försörja sig själv känns alltmer avlägset och får skjutas på framtiden.

Jobbpakten, som lanserades med pompa och ståt av statsministern under det årliga Almedalstalet och som skulle ledas av finansministern, har helt avstannat. Vi har i dag en ungdomsarbetslöshet på 22,2 procent i genomsnitt för riket och många unga står still precis utanför muren som omger arbetsmarknaden och nekas konstant inträde.

De tre parterna som ingår i jobbpakten och trepartsamtalen representerar alla dem som redan finns på arbetsmarknaden. Facken representerar sina medlemmar som redan har jobb. Fackförbunden är väldigt pådrivande i att behålla status quo och tyvärr starka motståndare till förändring. Fackförbunden driver gärna på för mer rigorösa regelverk och högra lägstalöner, vilket gynnar dem som har ett jobb, men slår hårt mot dem som inte har ett jobb genom att höja tröskeln till arbetsmarknaden. För att trepartssamtalen ska kunna nå resultat behövs en vilja till förändring, men tyvärr fungerar facket som en bromskloss av betong snarare än en katalysator för en bättre arbetsmarknad.

Svenskt Näringsliv representerar arbetsgivarna och tillsammans med Anders Borg har de staten och hela arbetsmarknaden representerad. Men de saknar den viktigaste kategorin – den som vi unga tillhör – den del som står utanför arbetsmarknaden. Om de tre parterna tillsammans vill ha en förändring kan man undra. Jobbpakten, som den är konstruerad, förlorar sitt syfte när den part som behöver den allra mest inte bjuds in till kaffet med de andra.

Den svenska arbetslösheten ligger på 7,4 procent och vår ungdomsarbetslöshet ligger på 22,2 procent. Arbetslösheten bland unga är alltså tre gånger så stor som den genomsnittsliga. Motsvarande siffror bland våra grannländer är dock inte lika alarmerande. Norge har en ungdomsarbetslöshet på 8,6 procent, Danmark på 14,4 procent, Tyskland på 8,0 procent och Nederländerna på 9,3 procent.

Problemet är mångfacetterat, tvärtemot vad många politiska krafter hävdar. Utbildning är bland det viktigaste som finns för att unga ska få ett jobb och för att göra oss unga mer anställningsbara, men det är inte allt. En examen leder inte automatiskt till ett jobb. I Danmark är det färre och färre som tar gymnasieexamen, och ändå har de lägre arbetslöshet än Sverige. I Norge är det många unga som väljer att hoppa av gymnasiet. År 2000 var det 25 procent som efter fem år fortfarande saknade gymnasieexamen och de har ändå bland världens lägsta arbetslöshet bland unga. På Island, som traditionellt sett har en låg ungdomsarbetslöshet, saknar runt 30 procent av personerna på arbetsmarknaden en utbildning högre än grundskola.

I länder där en stor andel av befolkningen har gymnasieexamen ser vi att en gymnasieutbildning inte är en universallösning för att få in unga på arbetsmarknaden. I Slovakien har hela 91 procent av befolkningen en gymnasieexamen, men en ungdomsarbetslöshet på 30,1 procent. I Polen har 89 procent minst gymnasieutbildning, men en ungdomsarbetslöshet på 27,1 procent. Gymnasieexamen är inte en garanterad väg till jobb för oss unga.

Förslag som exempelvis Socialdemokraternas utbildningskontrakt för unga, som tvingar skoltrötta till skolbänken, drar den felaktiga slutsatsen att en avklarad gymnasieexamen är den enda vägen till jobb för oss unga. Fler och bredare åtgärder än bara utbildning måste till för att öppna arbetsmarknaden för fler.

Arbetslinjen måste gälla alla, även oss unga. Det är dags att vi på allvar visar att alla behövs på arbetsmarknaden. De tre områden som är nycklarna för att få in fler unga på arbetsmarknaden är matchning, kostnad och regelverk.

Matchning behövs för att kunna få in rätt människor på rätt plats. I dag beskriver arbetsgivare att det är svårt att finna rätt kompetens. Detta behöver Arbetsförmedlingen ta på allvar och stötta både de arbetssökande och arbetsgivarna i deras arbete.

Att det är för dyrt att anställa unga i dag är uppenbart och vi behöver göra det billigare så att fler unga kan få chansen att finnas på arbetsmarknaden. Ytterligare lättnader av arbetsgivaravgiften gör det billigare att anställa utan att sänka löner.

Regelverket i dag försvårar både för arbetstagare och för arbetsgivare. Samtidigt som det uråldriga regelverket försvårar för arbetsmarknaden är den direkt diskriminerande mot unga och andra svaga grupper på arbetsmarknaden. Tack vare sist in, först ut-principen är det oftast de med minst erfarenhet, det vill säga vi unga, som åker ut från arbetsmarknaden när konjunkturen vänder.

Vi unga kan inte vänta på att Anders Borg har fikat klart med LO och Svenskt Näringsliv. Statsministern och finansministern sätter sig i knäet på fackföreningsrörelsen och förväntar sig att de av allmän vänlighet ska hjälpa oss unga in. Vi måste göra det enklare och billigare att anställa unga om vi ska lyckas skapa fler vägar in till jobb.

Jobbpakten har inte levererat, viljan verkar helt enkelt inte finnas.

Erik Bengtzboe

förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.