Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Blir själva offer för blind auktoritetstro”

Tre professorer och en fri tänkare skriver om det angelägna ämnet källkritik och kritiskt tänkande (DN Debatt 23/11). Den i flera stycken välskrivna artikeln lämnar dock en något unken eftersmak, skriver Anders Sigrell, retorikprofessor i Lund.

Artikellförfattarna skriver inledningsvis om populistiska krafter som bidrar till den polarisering vi ser idag, och som kommer till tydligt uttryck i den så kallade hatretorik Amnesty varnade för härom veckan. En hatretorik som utmärks av att världen i högre utsträckning beskrivs som svart eller vit. Dikotomin antingen/eller gör att utrymmet för de som tror att det kan finnas anledning att faktiskt lyssna också på andras åsikter innan en fattar ett beslut minskar ("Antingen bombar vi IS tillbaka till stenåldern eller så får vi leva i ständig skräck för terrorattacker"). Finns det fler alternativ, kan det vara på annat sätt?

Kvartettens lösning på polariseringsproblematiken är att vaccinera och korrigera. Korrigera handlar om att tala om när något är fel. Men, tänk om det är så att det kan vara på annat sätt? Tänk om det är så att den Ptolemaiska världsbilden med jorden i centrum inte är den riktiga? Det är inte bara vetenskapen som går framåt och förändrar sig, som vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn beskrivit. Alla har vi ändrat oss, också i frågor där vi var säkra på att vi aldrig skulle ändra oss. Och det har vi gjort för att vi lyssnat också på andra åsikter än våra egna.

Vaccinera handlar om skydd mot ”ogrundade påståenden, desinformation och propaganda”. Men vem är det som ska bestämma vad som är att klassificeras som sådant, är det bestämt i förväg, en gång för alla?

Den blinda auktoritetstro kvartetten varnar för blir de själva ett uttryck för. Det är klart att det finns vissa saker som räknas som fakta, förintelsen ägde rum, Oslo är Norges huvudstad, i alla fall för tillfället. Men att skriva att man i ett ämne som religionskunskap hellre ska gå till Nationalencyklopedin än till så kallade subjektiva källor är att spänna kärran för hästen. Vilken åsikt ska en ha angående kärnkraften? Vilket parti är bäst?

Kvartetten talar om målet ”att söka sanningen”, i bestämd form singular, som om det var så att det bara fanns en sanning. Går det att slå i Nationalencyklopedin hur man handlar etiskt? Att vi kan betrakta varje given företeelse ur en mängd olika perspektiv betyder dock inte att alla är lika konstruktiva, vissa är till synes betydlig bättre än andra.

Ett av de mer välformulerade argumenten mot retorik som konst och vetenskap är att retoriken och retoriker försöker göra det starkaste argumentet till det svagaste och vice versa. Det kan låta bestickande, men precis så är det. Om vi inte gör det, har vi bestämt i förväg vilket som är det starkaste argumentet. Vi har som sagt alla ändrat oss. Det talar för att det kan finnas anledning att kolla om det kanske inte är så att det till synes starkaste argumentet är svagt, och tvärtom.

I en demokrati ska vi lyssna till argumenten innan vi väljer; det är ingen slump att retorik och demokrati som begrepp myntades samtidigt. I praktiken tränas svagaste/starkaste argumentet genom att faktiskt lyssna. Vi har alltför lite undervisning i hur man lyssnar.

Retorikens kanske mest grundläggande antagande är att vi väljer språk, och att det språk vi väljer - som sagt - påverkar vår verklighetsuppfattning. Men vi väljer inte bara vad vi ska säga eller skriva, utan också vad och hur vi ska läsa och lyssna. Prova bara att växla mellan ett kritiskt och empatiskt lyssnande nästa gång du åker buss eller sitter på ett café; du kommer att höra helt olika saker, också känslan är en rationell grund för ett reflekterat ställningstagande.

Den så kallade hatretoriken, med Trump som tydligt exempel, kan ses som urtypen för en icke-lyssnande kommunikation. Som alltså bidrar till en ökad polarisering. Något som tyvärr kvartetten bakom debattartikeln också gör genom sin auktoritetsbundna strävan efter den singulära sanningen.

Jag vill tro retoriken kan hjälpa till. Genom att träna på lyssnande, genom debatter där man måste förbereda sig för att tala för båda sidor, genom att göra vederläggningar och bekräftelser av samma argumenterande text, genom att återge en och samma berättelse ur många olika perspektiv, etcetera.

Genom sådana övningar, utifrån den teoretiska grundhållningen att det enda vi kan veta om verkligheten är vår mänskliga uppfattning - inte hur något egentligen eller faktiskt är, är min förhoppning att färre och färre människor kommer att vara tvärsäkra på att just deras uppfattning är den enda riktiga och att alla som inte tycker som dem är fiender/dumma i huvudet. Om det skulle vara fallet skulle världen kunna bli en bättre plats med mer genuint sökande efter en sanning, med vetskapen om att också denna sanning kan vara på annat och komma att ändra sig.

DN Debatt. 23 mars 2017

Debattartiklar

Tre forskare och en författare:
”Skolans och mediernas syn på källkritik är problematisk”

Repliker

Anders Sigrell, professor retorik, Lunds universitet:
”Blir själva offer för blind autktoritetstro”

Björn Kindenberg, lärare i Stockholms stad och doktorand i språkdidaktik vid Stockholms universitet:
”Långtgående slutsatser på lösa grunder”

Slutreplik från tre forskare och en författare:
”Tron på experter är det enda rationella" 

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.