Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Borgerligheten underskattar aktiv utrikespolitik”

SLUTREPLIK. Det konfliktförebyggande perspektivet saknas till stor del i borgerlighetens sätt att driva Nato-debatten. Att undvika och minimera risker för öppna konflikter och krigshandlingar måste vara en central del av en fungerande säkerhetspolitik (DN Debatt 9/9), skriver Margot Wallström och Peter Hultqvist.

I kombinationen av höjd svensk militär förmåga, fördjupade militära samarbeten med andra länder samt en aktiv försvars-, säkerhets - och utrikespolitik där de mellanstatliga förbindelserna hanteras i syfte att vara konfliktdämpande och leda till avspänning mejslas den svenska linjen ut. Borgerlighetens debatt koncentrerar sig i huvudsak på agerandet i ett slutgiltigt konfliktskede. Det är ett för smalt synsätt och tar inte hänsyn till alla delar av dagens mycket komplexa verklighet.

Vi måste alltid verka för avspänning och för att hot inte ska uppstå. För att göra det använder vi säkerhetspolitiska instrument som diplomati, medling och förtroendeskapande åtgärder.

Vår säkerhetspolitiska linje är att vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Det gör vi genom våra samarbeten, både bilaterala, regionala och multilaterala bland annat EU, OSSE, FN och vårt partnerskap med Nato. Det ingår i vårt kontinuerliga arbete att utveckla och stärka den gemensamma säkerheten både i närområdet, på europeisk nivå och globalt.

Regeringen har med stöd i det försvarsbeslutet från våren 2015 valt en mycket aktiv linje. Det är de praktiska åtgärderna, det vill säga substansen och innehållet, som har betydelse för byggandet av säkerhet. Vi har exempelvis drivit fördjupningen av det svensk-finska samarbetet till att även omfatta möjligheter till gemensamt agerande bortom fredstida förhållanden. Den utökade svensk-finska övningsverksamheten inom mark-, sjö- och luftstridskrafterna stödjer detta. På kort tid har en ny och stabiliserande dimension tillförts det säkerhetspolitiska scenariot i vår del av Europa.

Att svenskt, finskt och norskt flygvapen övar tillsammans i Nordkalottens luftrum så gott som varje vecka tydliggör för omvärlden en gemensam kapacitet. Detsamma gäller andra övningar där Sverige deltar som ”Artic challange exercise” med ett hundratal flygplan från ett tiotal länder, ”Cold response” i Norge med cirka 10.000 soldater, den svensk finska marinövningen SWEFINEX, marinövningen Baltops med 17 deltagande nationer, Anaconda i Polen. Dessa övningar höjer trösklar för konflikt, men stärker också genom praktiskt samarbete den gemensamma militära förmågan och är samtidigt balanserande och krisförebyggande. Samarbetet banar vägen för att kunna agera tillsammans i en krissituation.

Detsamma gäller också för avtalen med länder som Polen, Danmark, Storbritannien, USA samt de utökade ambitionerna i Baltikum med anslutning till cybercentret i Tallinn och centret för strategisk kommunikation i Riga. Partnerskapet med Nato är också en viktig plattform. Vi vet att allt detta har noterats i vår omvärld.

Borgerlighetens fokusering på Nato-medlemskap innebär en underskattning av en aktiv utrikespolitik och av ovan nämnda samarbetens betydelse. Arbetet i olika fora för att minska spänningar måste intensifieras. Det strategiska tänkandet måste nu vara bredare. Exempelvis hör Cyberoperationer, hybridkrigföring och psykologiska operationer till det som skapar gråzoner där utmaningen är att i ett tidigt skede uppfatta vad som pågår. Det är avgörande för att kunna förhindra att regelrätta konflikter uppstår, men där handlingsmönstret måste vara snabbare än vad såväl Natos artikel 5 och EU-stadgans 42.7 i praktiken medger. Den ryska annekteringen av Krim är ett exempel på hur omvärlden inledningsvis missbedömde läget.

En ytterligare fördjupning av våra samarbeten, gärna med nordisk tyngdpunkt, har en stor potential. Det handlar om att ta geopolitiska, ekonomiska och strategiska realiteter på allvar. Då måste man vara beredd att bidra själv och samtidigt verka tillsammans med andra. I sin tur skapar det större trovärdighet i en situation då stöd från andra är nödvändigt.

Mycket talar för att förmågan att kunna agera kraftfullt regionalt i händelse av en kris är avgörande för att förhindra, bromsa eller avvärja en negativ utveckling. Här blir kontakterna och arbetsfördelningen mellan olika länder viktiga, oavsett medlemskap i Nato eller ej.

Att en svensk Nato-anslutning framkallar en förhöjd spänningsnivå i vår del av Europa tycks inte vara ifrågasatt. En förändrad säkerhetspolitisk doktrin påverkar i djupet hela den säkerhetspolitiska situationen i vår del av Europa på ett dramatiskt sätt. Vårt agerande får konsekvenser för grannlandet Finland. Även om det kan vara bekvämt att fatta sina egna beslut så är vi inte befriade från ansvaret för dess konsekvenser. Sveriges agerande måste i säkerhetspolitiken koordineras med Finland.

Det konfliktförebyggande perspektivet saknas till stor del i borgerlighetens sätt att driva NATO-debatten. Att undvika och minimera risker för öppna konflikter och krigshandlingar måste vara en central del av en fungerande säkerhetspolitik. hur en verklighet med ökade spänningar kommer att gestalta sig. Borgerlighetens förmåga att bedöma säkerhetspolitiska förlopp kan starkt ifrågasättas utifrån felkalkyleringar i samband med Rysslands upprustning och händelseutvecklingen i dess närområde. Att man nu negligerar den reella innebörden i vad ökade spänningar innebär är inte ansvarsfullt. Ur spänningar riskerar händelseförlopp som inte kan kontrolleras att uppstå. En sådan utveckling ska inte stimuleras.

Borgerligheten har fastnat i ett tänkande där Nato-anslutning utgör den enda lösningen på säkerhet. Regeringen företräder en annan och modernare linje som kombinerar höjd nationell militär förmåga med omfattande och flexibla samarbeten som förebygger konflikter, men skapar handlingsmöjligheter i den händelse av att kriser uppstår.

DN Debatt. 9 september 2016

Debattartikel

Margot Wallström (S), utrikesminister och Peter Hultqvist (S), försvarsminister:
”Inte aktuellt ändra svenska säkerhetspolitiska doktrinen”

Repliker

Hans Wallmark (M), försvarspolitisk talesperson; Kerstin Lundgren (C), utrikespolitisk talesperson; Allan Widman (L), försvarspolitisk talesperson och Mikael Oscarsson (KD), försvarspolitisk talesperson:
”Hög tid Sverige går med i Nato”

Slutreplik från Margot Wallström (S) och Peter Hultqvist (S):
”Borgerligheten underskattar aktiv utrikespolitik” 

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.