Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Repliker

”Demokratiproblem när Sverige påverkar tysk energipolitik”

Man kan inte undvika utsläpp i så stor omfattning som delar av miljörörelsen hävdar genom att äga och inte bruka kolgruvor. Men än viktigare för frågan om Vattenfalls kolinnehav i Tyskland är demokratin. Med tanke på att Tyskland fattat de viktigaste besluten i klimatpolitiken bör vi visa ödmjukhet inför deras energipolitik snarare än att klampa in där och tro att vi kan och bör styra över den, skriver Christian Azar.

I en artikel på DN Debatt framför Alvar Palm argument mot föreställningen att ett ägande och igenbommande av vissa kolgruvor på ett fundamentalt sätt skulle leda till minskade utsläpp av koldioxid i Europa. Jag delar hans argument. Om Sverige (Vattenfall) bestämmer sig för att inte driva vissa gruvor och verk i Tyskland för att producera el, kan nämligen Tyskland välja att driva andra lite längre eller lite mer intensivt, eller så kan elen produceras i något annat land med kol eller fossilgas för export till Tyskland. Att tro att man kan undvika utsläpp av så mycket som delar av miljörörelsen hävdat (drygt en miljard ton koldioxid) genom att äga och inte bruka just dessa gruvor är helt enkelt inte korrekt.

I den här repliken vill jag dock lyfta fram ytterligare ett argument som jag tycker är viktigare. Jag tror på demokrati, inte för att vi därigenom nödvändigtvis får bäst beslut, utan för att det är ett sätt att göra beslut legitima och för att demokratin skänker oss möjligheten att avsätta regeringar på ett fredligt sätt om besluten blir dåliga.

Tänk nu om ett tyskt statligt bolag skulle köpa upp all svensk skogsmark, lova att driva verksamheten effektivt, men efter några år göra naturreservat av den svenska marken för att tyska staten vill skydda den biologiska mångfalden och öka inbindningen av kol i svensk skog. Man kan tycka att beslutet vore bra eller dåligt, men vilken legitimitet skulle det äga? Vem skulle svenska väljare rösta på om de ville att vi ska bruka skog i Sverige igen?

På samma sätt finns det ett demokratiskt problem om den svenska staten med Vattenfall som förlängd arm tar sig ett stort inflytande över den tyska energi och gruvpolitiken. Med tanke på att det är Tyskland som fattat de kanske viktigaste besluten i den globala och nationella klimatpolitikens historia – de stora satsningarna på sol och vind – bör vi kanske visa viss ödmjukhet inför deras energipolitik snarare än att klampa in där och tro att vi på ett avgörande sätt kan och bör styra över den.

Avslutningsvis, miljörörelsen, Mp och V, Alvar Palm och jag är överens om att större delen av världens fossila resurser bör stanna i backen. Det är nödvändigt för att lösa klimatproblemet och miljörörelsens kampanj mot Vattenfalls kol har haft den positiva effekten att kunskapen om detta spritts till allt fler. Men om vi nu vill uppnå detta (utan att stater ska köpa upp gruvor och sedan lägga ned dem), hur ska vi då gå till väga?

Den smartaste och kostnadseffektivaste strategin är att driva höjda koldioxidskatter (samt skärpta mål i EU:s handelssystem) och att satsa på forskning och utveckling för att minska kostnaden för förnybar energi. Då blir det till slut för dyrt att gräva upp kolet. På sikt avvecklar sig gruvverksamheten då av sig själv och det utan att offentliga medel gått till ägare av fossila bränslen. För mig är det här den rimliga vägen framåt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.