Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”En cirkulär ekonomi löser inte arbetslöshetsproblemet”

Arbetslöshet beror inte alls på att vi inte kan hitta på vettiga arbetsuppgifter att utföra och den minskar därför inte heller om vi kommer på nya viktiga arbetsuppgifter, skriver Olof Johansson-Stenman i svar om cirkulär ekonomi (21/6).

Jag delar helt Wijkman med fleras bedömning att vi behöver mer av kraftfulla styrmedel, i Sverige såväl som internationellt, för att öka resurseffektiviteten och minska den negativa påverkan på klimatet och centrala ekosystem, och att materialåtervinning är en viktig del i en sådan process. Om man sedan som författarna kallar detta för en cirkulär ekonomi eller inte är för mig en underordnad, främst semantisk, fråga.

Jag delar även farhågan som Williander och Sarasini i en kommentar uttrycker, nämligen att argumenten ”tappar i trovärdighet på grund av att konceptet ”säljs” med löften om fler jobb (= arbete utfört av människor) utan övertygande bevis för detta”. Deras primära argument är att arbeten även i en cirkulär ekonomi sannolikt kommer att rationaliseras bort via automatisering.

Själv går jag dock längre och menar att även om man skulle kunna skapa arbeten som man inte kan rationalisera bort så finns inget skäl att tro att detta skulle minska arbetslösheten på sikt. Arbetslöshet beror nämligen inte alls på att vi inte kan hitta på vettiga arbetsuppgifter att utföra (den som tror det kan lämpligen besöka valfritt sjukhus, äldreboende eller förskola) och den minskar därför inte heller om vi kommer på nya viktiga arbetsuppgifter som behöver utföras.

Det finns varken teoretiskt eller empiriskt några övertygande argument för att en hög grad av automatisering skulle innebära högre arbetslöshet. Ser vi oss om i världen så har inte heller länder med en högt automatiserad industri generellt en högre arbetslöshet än andra länder. Liknande felslut gör de som hävdar att arbetslösheten skulle öka bland unga om pensionsåldern höjs, att den skulle öka bland män om fler kvinnor arbetar (eller arbetar heltid), att den skulle öka bland bofasta svenskar om invandringen ökar, eller att den skulle minska om vi arbetar kortare dagar.

Att minska arbetslösheten är ett av de viktigaste politiska målen i Sverige, som det dessutom finns i stort sätt fullständig politisk enighet om. Det är därför naturligt och fullt rimligt att även fundera över hur olika åtgärder med andra primära syften, till exempel en bättre miljö, påverkar arbetslösheten. För att göra en seriös analys är det dock inte tillräckligt att räkna potentiella arbeten, eller att försöka räkna ut skillnaden mellan tillkommande och förlorade arbetstillfällen. Man måste i stället först fundera på vad arbetslösheten, och dess variation bland olika grupper och i olika delar av Sverige, beror på. Därefter måste man analysera hur en viss åtgärd påverkar dessa mekanismer, såsom matchning och lönebildningsprocesser.

Miljöproblemen är tillräckligt allvarliga i sig själva och tjänar inte på att hamna i skuggan av tveksamma arbetslöshetsargument.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.