Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Repliker

”Ett hållbart arbetsliv kräver medbestämmande”

REPLIK. Arbetsmiljöverket ser information som lösningen på arbetsmiljöproblemen. Och ibland räcker information, men inte när intressen är delvis motstridiga. Ska arbetslivet bli hållbart krävs stärkt inflytande för skyddsombud och de anställdas och fackets medbestämmande i frågor om sättet att organisera och styra arbetet, skriver fyra forskare.

Stress och hög arbetsbelastning svarar för en växande del av sjukskrivningarna. Problemen i arbetslivet hänger alltmer samman med det som Arbetsmiljöverket i sina nya föreskrifter kallar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Brister i arbetsmiljön är kostsamma för företag, samhälle och individ. Vad kan göras? Arbetsmiljöverkets (AV) generaldirektör framhåller i sin artikel på DN Debatt (9/3) att forskningen visar att en god organisatorisk miljö bidrar till såväl hälsa som framgångsrika företag. Det kan då ligga nära till hands att som AV se information, kunskap och kommunikation som lösningen: När kraven är större än resurserna föreslås den anställda prata med sin chef och inte bara jobba på. Slagordet är dialog, ”kommunicera inte kompensera"! Det gäller att ”våga prata om de här frågorna och framför allt agera”. Men – vad ska man prata om? Och vad krävs för att gå från ord till handling?

Ibland räcker information, men inte när intressen är delvis motstridiga. Den starka aktören är arbetsgivaren genom företagsledningen. Samhället påverkar bland annat genom AV:s föreskrifter och inspektioner. För de anställda finns skyddsombuden – de nämns i förbigående i artikeln, liksom i föreskriften. Att vara skyddsombud har blivit mindre attraktivt och många små arbetsplatser saknar skyddsombud. Trots en tydlig lag och reglering kring samverkan har skyddsombudens roll och inflytande i många fall minskat. Därigenom utmanas en av grundprinciperna i den svenska partsmodellen.

De fackliga organisationerna har en viktig roll att spela. De nämns inte i artikeln som lider av en obalans då bara en part, arbetsgivaren, lyfts fram. Facket har försvagats såväl nationellt som på arbetsplatserna. Ändrade regler i a-kassan har bidragit, liksom osäkra anställningsförhållanden som försvagar framför allt ungas motiv ansluta sig.

Att ”prata om frågorna” riskerar att bli liktydigt med att prata om ens egen ohälsa eller, som det kan uppfattas av både anställda och ledning, om sina individuella tillkortakommanden. Att istället prata om arbetet, dess innehåll och organisering framstår i många fall som onåbart. Fokus hamnar på individen och hens upplevelser, inte på rotorsakerna. Att ta upp de senare är känsligt för den enskilde som lätt uppfattas som kritisk och besvärlig.

Ska arbetsmiljöproblemen mötas måste frågor om makt och inflytande över företagens organisation och planering på nytt få en framträdande plats. Som professorerna Gunnar Aronsson och Ulf Lundberg framhöll på DN Debatt (25/9) är det inte väsentligen terapi, sjukgymnastik och läkemedel som gör att sjukskrivna kan återgå i arbete, utan förändringar på arbetsplatsen.

Ska arbetslivet bli hållbart krävs förändringar på den nivån, och då handlar det om stärkt inflytande för skyddsombud och de anställdas och fackets medbestämmande i frågor om sättet att organisera och styra arbetet. Kanske kan dessa frågor bättre, med den nya föreskriften, inkluderas i det systematiska arbetsmiljöarbete (SAM) som är en lagstadgad processreglering av avgörande betydelse om den verkligen följs.

Risken är dock att dessa ”mjuka” frågor hamnar utanför, att arbetsmiljöarbetet fortsatt kommer att handla om fysiska risker och att organisatoriska och sociala frågor hanteras på andra sätt, utanför partssamverkan och av aktörer som inte beslutar över arbetets organisering och utformning, exempelvis HR- och personalavdelningar och hälsoinspiratörer istället för ansvariga chefer, skyddsombud och anställda i en öppen process där olika intressen vägs mot varandra.

En sådan öppen process behöver stöd i samhällsforskning om arbetets organisation, men den står i dag svag. Regeringens utredning om ett nytt Nationellt centrum för information och utvärdering av politiken på arbetsmiljöns och arbetsorganisationens område är ett lovande initiativ. Vår forskning visar att sådan kunskap efterfrågas av chefer och skyddsombud, men är svår att finna, även hos aktörer som företagshälsovården som i många fall har begränsad kompetens kring verksamhetsstyrning och arbetsorganisation.

För att säkra sådan arbetsplatsrelevant kunskap krävs satsning på starka flervetenskapliga enheter för arbetslivsvetenskaplig forskning vid universiteten, att resurser skjuts till, och att finanseringen organisatoriskt reformeras så den kopplas till arbetsmarknadsdepartementet, inte som nu socialdepartementet med dess bias mot hälsa, välfärd och medicinsk forskning.

DN Debatt. 9 mars 2016

Debattartikel

Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör Arbetsmiljöverket:
”Oacceptabelt att jobbet gör människor sjuka”

Repliker

Åke Sandberg, prof.em., Stockholms universitet; Lisa Schmidt, forskare, IVL Svenska miljöinstitutet; John Sjöström, forskare, IVL Svenska miljöinstitutet och Cecilia Österman, forskare, IVL Svenska miljöinstitutet och Linnéuniversitetet:
”Ett hållbart arbetsliv kräver medbestämmande” 

Carina Lindfelt, chef för arbetsmarknadsavdelningen, Svenskt näringsliv:
”Arbetsmiljöverket trivialiserar om stressjukdomar”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt