Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”EU ska inte vara en superstat”

REPLIK. Fyra forskare skriver på DN Debatt (30/1) att förtroendet för EU:s institutioner är på nedgång. För att komma till rätta med förtroendebristen behövs en tydligare gränsdragning av vad EU ska syssla med, skriver Simon Palme (C).

Forskarnas artikel bekräftar den problembild som Centerstudenter lyfter i vår senaste rapport, Reformerna Europa behöver. Om unionen inte gör mer för att stärka förtroendet på lång sikt riskerar vi en fortsatt urholkning av EU-samarbetet.

Vi ser med oro hur nationalistiska och populistiska vindar blåser över hela västvärlden. Britternas val att rösta för ett utträde ur EU är kanske det europeiska projektets största prövning hittills. Men det kan också bli en väckarklocka som öppnar ögonen för de reformer som behövs för att återta förtroendet. Med Donald Trump som amerikansk president blir EU:s legitimitet en än mer avgörande faktor för liberala värdens fortlevnad runtom i vår omvärld.

Frihet utgör samarbetets kärna. Genom gemensamma friheter har vi fått möjligheter att arbeta, studera, forska och handla fritt mellan länderna. Framtiden för EU måste bygga på att vi värnar den fria rörligheten och den inre marknaden, inte att unionen blandar sig i mer och mer av delstaternas kompetens.

EU varken kan eller bör lösa alla politiska problem i Europa. Stora reformer behövs i medlemsstaterna och kommissionen har varken möjlighet eller legitimitet för att styra dem från europeiskt håll. EU ska inte vara en superstat, men kan vara en supermakt som ser till att medlemstaterna respekterar mänskliga rättigheter och upprätthåller fri handel och rörlighet. För att komma till rätta med förtroendebristen behövs en tydligare gränsdragning av vad EU ska syssla med. Då är några viktiga exempel:

1. Nej till sociala pelare. De svenska socialdemokraterna röstade häromveckan för en ”social pelare” i Europaparlamentet, där EU bland annat ska reglera minimilöner. Det skulle innebära ett stort ingrepp i medlemsstaterna. Att Europas länder ser olika ut är en styrka. EU ska inte driva en överstatlig socialpolitik utan fokusera på sina kärnområden.

2. Nej till röda kort. EU borde på många områden göra mycket mindre. Unionen borde varken reglera minimilöner eller subventionera interrailpass till 18-åringar, som på senare tid har diskuterats. Men att EU borde göra färre saker betyder inte att nationella parlament ska kunna sätta käppar i hjulen för allt EU gör. Ett talande exempel på hur illa det kan gå med oklar ansvarsfördelning är hur Vallonien på egen hand nästan stoppade frihandelsavtalet CETA. Gränserna för EU:s agerande ska sättas av fördragen, inte av enskilda länders parlament.

3. Stärk EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Världen blir alltmer osäker. Rysslands aggressiva och beräknande utrikespolitik är ett hot mot liberala värden både inom och utanför EU. Därtill har Donald Trump tydligt deklarerat att han vill att USA ska lätta sitt ledarskap i världen. I en sådan värld krävs det att Europa stärker sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik för att kunna värna liberala värden.

EU har en god möjlighet att agera som en kraftfull röst i världen, både för att försvara grannländer vars autonomi hotas, och för att sprida liberala demokratiska värden i utvecklingsländer där länder som Ryssland och Kina ökar sitt inflytande.

Om Brexit inte ska bli starten på EU:s sönderfall måste vi återupprätta förtroendet för politiker, europeiska institutioner och i förlängningen det europeiska projektet. Då behövs en klar bild av vilket fokus samarbetet borde ha framöver och vilken riktning det inte borde ta.

DN Debatt. 30 januari 2017

Debattartikel

Fyra Europaforskare:
”Risk att det folkliga stödet för EU snabbt undermineras” 

Repliker

Simon Palme (C), förbundsordförande Centerstudenter:
”EU ska inte vara en superstat”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.