Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Repliker

”Fina svenska medaljen har en bister baksida”

Svenskt djurskydd håller världsklass. Tyvärr har den svenska medaljen en bister baksida. Trots en föredömlig och långsiktigt hållbar uppfödning har vi backat rejält, skriver Sveriges grisföretagares ordförande Ingemar Olsson.

Svenskt djurskydd i Sverige har alltid varit en het fråga i debatter. På DN Debatt den 12/10 lyfter Martin Wierup och Åke Rutegård problematiken med djurskydd kopplat till ekonomi/konkurrenskraft/lönsamhet. Djurskyddet känner jag som grisproducent och företrädare för näringen en stolthet för när vi jämför vår produktion mot den internationella.

Svenskt djurskydd håller världsklass. Ett tydligt mått på detta är antibiotikaförbrukningen där vi i Sverige endast använder en tredjedel av mängden antibiotika i svensk djurproduktion jämfört med Danmark, och ännu mindre jämfört med många andra länder i Europa. Sveriges goda djurskydd och låga antibiotikaanvändning är inte en slump utan är resultatet av flera års kontinuerligt förebyggande arbete i form av smittskydd, skötsel och byggnadernas anpassning till djurens beteende.

Djurskyddsfrågor och antibiotikaanvändning aktualiserades i media inför EU-parlamentsvalet då Sverige är ett utav de få länder som kan föda upp grisar utan att behöva knipsa svansarna i förebyggande syfte. Detta är förbjudet enligt svensk lag sedan 80-talet, men får göras i undantagsfall inom EU. Undantaget är dock regel i många andra länder, eftersom över 98 procent av grisarna får sina svansar avknipsade.

Tyvärr har den svenska medaljen en bister baksida. Hade vi haft samma utveckling som våra kollegor i andra länder sedan vi gick med i EU för snart 20 år sedan skulle vi i dag producera nästan 8 miljoner grisar per år. Trots en föredömlig och långsiktigt hållbar uppfödning har vi backat rejält till i dag 2,5 miljoner, vilket Wierup och Rutegård redogör för. Den svenska kotletten har ersatts med billig import som är olaglig att producera i Sverige. I debatten ifrågasätts kostnadsskillnaderna i produktionen.

Med ovannämnda siffra och med det faktum att byggnadstakten inom svensk grisnäringen i dag förutsätter att en produktionsanläggning skall hålla i 100 år hoppas jag att även den som är utanför vår näring förstår att detta inte är hållbart. Det finns de i debatten tycks hävda att djurskydd kan betraktas separat från en ekonomisk verklighet på en global marknad. Som grisföretagare vill jag understryka att inget kan vara mer fel, och i dubbel bemärkelse. Som andra företag drivs vi av ekonomiska incitament. Går inte ekonomin ihop faller hela företaget på samma sätt som att sjuka djur inte producerar bra.

När många så sent som den gångna vintern fick avveckla sina djurbesättningar på grund av det inte fanns marknad för svenskproducerad gris blev det en väckarklocka för politiken och starten på en handlingsplan för svensk grisproduktion. Planen har nu tagits fram med bred uppslutning från hela branschen, från grisbonde till handel, och ligger nu klar för att göra verkstad av. Jag som grisproducent/bonde vill dra nytta utav de avelsframsteg, vår goda djurhälsa och andra möjligheter som finns för att utveckla mitt företag i Sverige. Jag vill producera för den svenska marknaden och varför inte även bli konkurrenskraftig och vara med och marknadsföra en svensk välfärdsgris på export.

Som Wierup och Rutegård belyser i debattartikeln krävs förändringar och i detta kan ingen ko vara för helig för att kunna ifrågasättas. Om vi inte inser detta och vågar utveckla utan att kasta ut barnet med badvatten faller hela näringen samman, allt från bonden till forskaren som i dag forskar på det som blir morgondagens svenska produktion

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.