Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Forskare och politiker har olika mål”

För politikernas, skolornas och de enskilda lärarnas behov att hitta något som fungerar i den nuvarande situationen saknas relevans i den typ av forskningsresultat som efterlyses av Segerstedtinstitutets kritiker, skriver statsvetaren Bo Rothstein.

Den 14 augusti invigdes Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet under medverkan av såväl statsministern som utrikesministern och forskningsministern. Bakgrunden till denna ovanligt mangranna uppslutning från landets ledande politiker är att institutet har tillkommit genom ett uppdrag från regeringen för att vara ett nationellt resurscentrum för kunskap kring faktorer som kan leda till rasism och våldsbejakande extremism. Institutet ska samla, systematisera och vidareutveckla erfarenheter av olika fungerande arbetsmetoder när det gäller att få människor att lämna våldsbejakande ideologier. Inte minst vill man vara en resurs för landets skolor och lärare som har förankra demokratins grundnormer hos landets alla skolelever.

Samma dag som institutet invigs riktar emellertid på denna sida 18 forskare vid Göteborgs universitet stark kritik mot institutet och anmäler att de bojkottar invigningen trots att deras forskning handlar om olika former av rasism och diskriminering. Kärnan i deras kritik är en ”oro för att ”de strukturer som skapar rasism både historiskt och i vår egen tid” inte är centrala för det nya institutet. Segerstedtsinstitutet skall emellertid inte bedriva forskning utan vidareföra de metoder som enskilda skolor och lärarlag funnit fungera för att motverka rasism och våldsinriktad politisk extremism.

Motsättningen mellan forskarnas inriktning på strukturella bakgrundsfaktorer och politikernas vilja att få fram konkreta och fungerande metoder är intressant då den illustrerar en mera generell problematik i mötet mellan forskning och den politiska praktiken. Ett legendariskt exempel uppstod i slutet av 70-talet då den berömde sociologen James Coleman ledde ett omfattande projekt om USA:s skolor där han kunde visa att närmare åttio procent av elevernas resultat berodde på föräldrarnas sociala bakgrund, det vill säga på den sociala klasstrukturen. Från detta drog många slutsatsen att lärares och skolledares kompetens och skicklighet var av helt underordnad betydelse. Problemet med detta var att för de ansvariga politikerna, som varken visste, ville eller kunde åstadkomma en grundläggande social revolution så var Colemans resultat, om än vetenskapligt korrekt, oanvändbart. Andra forskare kom att intressera sig för de resterande tjugo procenten med motiveringen att om man kom på vad som skiljde de bästa från de sämsta skolorna så skulle i vart fall ett stort antal misslyckanden i skolan kunna undvikas.

Ett annat exempel är forskningen om korruption där det nu finns en uppsjö av data som gör att forskare kan jämföra länder med olika grader av detta problem. De strukturellt inriktade forskarna finner då att länder med låg korruption oftast har lutheranismen som dominerande religion, samt att de är små, etniskt homogena, historiskt varit bra på krig och om de har varit kolonier så har de haft en speciell typ av kolonisation. Alla dessa strukturellt-historiska resultat är säkert vetenskapligt korrekta men helt oanvändbara. Det går att åka till exempelvis Nigeria och säga att ni borde skaffa er en annan religion, bli ett betydligt mindre land och också mera etniskt homogent samt ha varit bättre på krig och till detta haft en annan kolonial historia. Det är som om läkaren skulle råda sin cancerpatient att ha haft andra föräldrar. Svaret kan vara vetenskapligt korrekt men är naturligtvis helt värdelöst för patienten ifråga.

De bojkottande forskarna kan således mycket väl ha rätt i att de grundläggande orsakerna till rasism och våldbejakande extremism ligger i djupt rotade historiska strukturella förhållanden. Problemet är bara att för politikernas, skolornas och de enskilda lärarnas behov att hitta något som fungerar i den nuvarande situationen saknar sådana forskningsresultat helt värde.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.