Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Repliker

”Huvudfrågan är Sveriges rätt att använda miljöskatter”

I dag används i stort sett ingen olja i småhus och i fjärrvärme. Samma omställning måste givetvis ske i trafiken, skriver Gustav Melin och Svante Axelsson i sin slutreplik.

Per Kågesson har fler intressanta reflexioner i repliken men har missuppfattat själva poängen med vår artikel. Han tror att huvudsyftet med vår debattartikel är att kräva subventioner för etanol och andra biodrivmedel. Så är det inte. Vi kräver inte subventioner! Men vi kräver att Sverige ska ha rätt att använda generella ekonomiska styrmedel för att gynna klimatvänliga drivmedel framför fossila. Sverige måste ha rätten att praktisera principen om att förorenaren ska betala i vår marknadsekonomi och göra styrmedlen så starka att de straffar ut de drivmedel vi inte vill ha kvar, fossil bensin och diesel. Om Sverige i dag vill höja koldioxidskatten på fossila bränslen måste vi tydligen höja skatten lika mycket på förnybara bränslen. Detta kan väl knappast vara en ordning som Per Kågeson kan försvara.

Den svenska tolkningen av EU-kommissionens statsstödsregler som Alliansregeringen började införa förhindrar sådana generella klimatstyrmedel i transportsektorn och skyddar i praktiken fossila drivmedel mot priskonkurrens. Kågesson kan väl knappast heller förorda olika energiskatt på olika biodrivmedel, med högre skatt på dem som är mest konkurrenskraftiga, så som regeringen nu föreslår. Det måste väl vara samma energiskatt, utifrån bränslets energiinnehåll, på alla biodrivmedel? Det kan heller inte vara rimligt att vi har högre energiskatt på etanol än bensin därför att den är beräknad per liter och inte per energienhet. Därför slår Kågessons kritik i luften.

Inom uppvärmning har Sverige kunnat använda höga koldioxidskatter för att ta bort eldningsoljan och det är helt lagligt i EU:s regelverk till skillnad från för drivmedel. I dag används i stort sett ingen olja i småhus och i fjärrvärme. Samma omställning måste givetvis ske i trafiken.

Observera att en hög skatt på fossila drivmedel inte automatiskt styr till förmån för biodrivmedel. Den gynnar också andra åtgärder som effektivisering av fordonen, eldrift, kollektivtrafik, cykling mm. I den meningen är en skatt teknikneutral. Vad skatten gör är att låta de fossila drivmedlen betala för sin långsiktiga miljöskada enligt PPP (polluter pays principle). Däremot har Per Kågeson rätt på en punkt. Naturskyddsföreningen arbetar medvetet för att påskynda miljöpolitiska förslag genom att samarbeta med olika aktörer där det finns gemensamma uppfattningar. Denna resultatinriktade strategi gäller givetvis även Svebio. Miljö- och klimatfrågan är alldeles för viktig och akut för att inte samarbeta. Det finns allt fler exempel där delar av näringslivet och miljörörelsen är överens om olika miljöpolitiska styrmedel vilket ökar chansen för att politikerna till sist vågar gå från ord till handling.

Till de rödgröna politikerna i skatteutskottet, Leif Jakobsson och Rasmus Ling, vill vi bara påpeka att införandet av skatt på etanol och HVO och höjningen av skatten på rapsdiesel inte i första hand är ett resultat av den höjda skatten på bensin, som vi för övrigt stöder, utan en effekt av statsstödsreglerna. Regeringen och riksdagen ser sig tvingade att lägga skatt på biodrivmedel därför att EU-kommissionen säger det. Det borde de rödgröna partierna protestera mot, så att det hörs i Bryssel. Sverige fick behålla sin rätt i snusfrågan efter idogt och medvetet arbete i EU – nu är det dags för finansminister Magdalena Andersson att kämpa för att behålla den svenska koldioxidskatten, som vi var först med att införa.

Till Stefan Hellstrand vill vi säga: Vi tror inte att 2,7 miljoner människor skulle få mat om vi lade ner Agroetanol i Norrköping. Den typen av förenklade beräkningar saknar kontakt med verkligheten. Vad vi med säkerhet vet är att om den mängd etanol som produceras i Norrköping i stället skulle ersättas med bensin skulle utsläppen av koldioxid vara omkring 400 000 ton högre per år, och ytterligare en del svensk åkermark skulle troligen ligga i träda.

Lösningen på hungerproblemen består främst i fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling så att fattiga människor får råd att efterfråga livsmedel, och i investeringar i utvecklingsländernas jordbruk, så att den egna livsmedelsproduktionen kan öka. Varför skulle vi annars ha flera hundra miljoner hungriga människor på klotet i dag när vi samtidigt har överskott på livsmedel. Att avstå från att producera och använda biodrivmedel löser inte livsmedelsproblemen. Det handlar inte om ”mat eller biobränslen” utan om ”mat och biobränslen”. Dessa nyttigheter måste få förtur när det gäller den globala markanvändningen om vi ska lösa både livsmedelsförsörjningen och klimatfrågan.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.