Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Illa dold skattehöjning i äreräddande syfte”

REPLIK. Ministrarna Magdalena Andersson (S) och Per Bolund (MP) presenterade tillsammans med Ulla Andersson (V) på DN Debatt (25/2) ett förslag att höja den avgift som bankerna betalar till den statliga resolutionsreserven. Eftersom förslaget kom samtidigt som regeringen backade från sitt tidigare förslag på höjd arbetsgivaravgift i finanssektorn blir intrycket att de så snabbt som möjligt kokat ihop ett substitut i äreräddande syfte, skriver Henrik Jordahl, Institutet för näringslivsforskning.

Resolutionsreserven syftar specifikt till att hantera kostnaderna för en eventuellt kommande bankkris. Detta hindrar dock inte Andersson, Bolund och Andersson att motivera avgiftshöjningen med att bankerna gör storvinster och ”både kan och bör bidra mer till det gemensamma”.

Förslaget kan därför beskrivas som en illa dold skattehöjning. Finansministern kryddade också anrättningen med en nypa populism när hon hävdade att den höjda avgiften inte kommer att påverka bankernas kunder. Hur hon nu kan veta det. Faktum är att det finns gott om kunder som ”sitter fast” hos sin bank och därmed inte är överdrivet priskänsliga. Oavsett vad finansministerns förespeglar kommer en del av avgiftshöjningen att vältras över på bankernas kunder. Risken för detta framgår om inte annat i den promemoria från Finansdepartementet som nu går ut på remiss.

Det är typiskt att de tre politikerna inleder sin artikel med att bankernas vinster uppgår till 80 miljarder kronor. Även om detta förstås är mycket pengar i kronor räknat, så hör det till saken att banker binder upp mycket kapital. Svenska Bankföreningen har visat att svenska banker om något har haft lägre avkastning på eget kapital än andra storföretag. Frågan är varför regeringen trots det outtröttligt försöker hitta nya sätt att öka skatteuttaget från finanssektorn.

Med tanke på regeringens beskrivna retorik får man förmoda att höjningen görs för att finansiera valfläsk i kommande budgetar. Avgifterna till resolutionsfonden räknas nämligen med då det finansiella sparandet stäms av mot överskottsmålet.

Det är vidare ingen liten höjningen som regeringen föreslår: 3 ytterligare miljarder 2018 och 6 ytterligare miljarder 2019, att jämföra med det senaste årets avgifter på 3,4 miljarder. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte alls motiverar så stora avgiftshöjningar i termer av ökade risker för en finansiell kris. Istället handlar regeringens motiv alltså om att bankerna gör höga vinster och därför bör betala mer skatt. Sådana argument strider tydligt mot intentionen med resolutionsreserven.

Av samma skäl måste man fråga sig varför framtida avgifter föreslås tas ut kontinuerligt oavsett resolutionsreservens storlek. Enligt EU:s krishanteringsdirektiv ska avgiften tas ut till dess reserven motsvarar 3 procent av garanterade insättningar för att sedan växlas till en riskbaserad avgift. Nu ska istället den svenska resolutionsreserven byggas upp högre än vad andra EU-länder kräver av sina banker – helt oberoende av risknivån i det svenska banksystemet. Behöver vi verkligen ytterligare buffertar när kapitalkraven på svenska banker redan är bland de högsta i Europa?

Tyvärr är det inte en vidare stolt tradition som regeringen här faller tillbaka på. Riksrevisionen har tidigare påpekat att den föregående stabilitetsfonden brast i ändamålsenlighet eftersom fondens storlek inte kopplades till risker i banksystemet. Riksrevisionen har också kritiserat att stabilitetsfonden på oklara grunder användes för att teckna aktier i Nordeas nyemission 2009.

Slutligen är det talande att Finansdepartementets promemoria om avgiftshöjningen inte innehåller ett endaste ord om förslagets konsekvenser för de offentliga finanserna. Med tanke på regeringens beskrivna retorik får man förmoda att höjningen görs för att finansiera valfläsk i kommande budgetar. Avgifterna till resolutionsfonden räknas nämligen med då det finansiella sparandet stäms av mot överskottsmålet. Det innebär att regeringen skapar sig ett utrymme att finansiera utgifter som inte har någonting med den finansiella sektorn att göra.

Sveriges banksystem har visat sig vara robust och internationellt konkurrenskraftigt. Detta borde regeringen ta vara på och sikta in sig på åtgärder som ökar konkurrensen och sätter press på priserna. Att istället rafsa ihop ett förslag på dolda skattehöjningar ger ett mindre ansvarsfullt intryck.

DN Debatt. 25 februari 2017

Debattartikel

Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP och Ulla Andersson (V):
”Bankernas avgift till krisreserv höjs och ger 3 miljarder 2018”

Repliker

Henrik Jordahl, docent i nationalekonomi och programchef, Institutet för näringslivsforskning:
”Illa dold skattehöjning i äreräddande syfte”


Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.