Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Repliker

”Konjunkturrådets förslag leder in i återvändsgränd”

REPLIK. SNS konjunkturråd presenterar slutsatser från en nyskriven rapport om investeringar i transportinfrastruktur (DN Debatt 28/1). De hävdar att folkvalda i riksdag och regering gör våld på sina egna principer när de beslutar om infrastrukturinvesteringar som inte strikt utgår från samhällsekonomiska kalkylberäkningar. Detta, menar författarna, äventyrar tilltron till det politiska systemet. Konjunkturrådets slutsatser och förslag leder tyvärr in en redan prövad återvändsgränd, skriver forskarna John Hultén och Torbjörn Suneson.

Analysen utgår från ett förhållningssätt till de transportpolitiska målen som är långt ifrån självklar. I den senaste propositionen om transportpolitiska mål, samma proposition som konjunkturrådet hävdar att de folkvalda inte följer, står tydligt att ”…man vid verklig tillämpning [av målen] måste göra avvägningar och ta hänsyn till många olika aspekter. Verkligheten låter sig inte beskrivas enbart genom kvantifierbara data enligt en viss modell”.

Frågan om de samhällsekonomiska kalkylernas roll är långt ifrån ny. Kalkylerna infördes i vägplaneringen på 1950- och 1960-talen, i en tid då tilltron var stark till teknokraters förmåga att ta fram objektiva underlag. Ett bakomliggande syfte var att minska politikernas inblandning i besluten. Detta har bidragit till att etablera en bild av infrastrukturplanering som en verksamhet där värderingar och intressekonflikter ska hållas på armslängds avstånd.

Att reducera planeringen av nya infrastrukturinvesteringar till en räkneuppgift för experter har emellertid inte kunnat skapa nödvändig legitimitet för besluten. Investeringsbeslut sker i en politisk process och som alla politiska processer präglas den av olika intressen och värderingar. Detta förstärks av att infrastrukturinvesteringar i ökad utsträckning inbegriper komplexa hållbarhets- och utvecklingsfrågor. Sedan 1970-talet har den fysiska och ekonomiska planeringen stärkts på lokal och regional nivå. EU-inträdet på 1990-talet medförde att den fysiska planeringen fick en mer juridisk karaktär. Ett exempel är hanteringen av Riksintressen där statens intressen omvandlades från förhandlingsbara avvägningar till reaktiva juridiska tolkningar av Miljöbalken.

Beslut om infrastrukturinvesteringar sker i en tudelad process som dels baseras på rationella analytiska metoder, dels på förhandlingar mellan olika intressen. Den samhällsekonomiska kalkylen är och ska vara ett viktigt underlag, men metoden har inte monopol på att beskriva verkligheten. Olika analytiska underlag, men också dialog och förhandlingar mellan olika samhällsintressen, behövs för att komma fram till avvägningar som leder i riktning mot de transportpolitiska målen om samhällsekonomiskt effektiva och långsiktigt hållbara transporter i hela landet.

Sverigeförhandlingen och den satsning på höghastighetsjärnväg och kollektivtrafik i storstäderna som nu diskuteras livligt runtom i landet är ett bra exempel på en komplex planerings- och beslutsprocess. Det är en stor utmaning inte bara för investeringarnas storlek, utan för att det utmanar det sektoriserade perspektivet som dominerar vårt tänkande och våra institutioner. Stora infrastrukturinvesteringar behöver planeras utifrån en integrerad syn på samhällsutvecklingen som kräver gemensamt ansvarstagande, lyhördhet och förmåga att kreativt och i samverkan, utveckla nya värden.

Därmed inte sagt att vi tycker det nödvändigtvis är en bra avvägning att bygga ut ett höghastighetssystem i den omfattning som nu prövas. Det behövs olika typer av underlag och analyser som grund för en samlad avvägning av vilka åtgärder som är effektivast för att förverkliga bra liv för oss och för kommande generationer. Den samlade avvägningen ska göras demokratiskt, det vill säga av våra politiker, som vi förutsätter klokt förankrar sina beslut i dialog och kontakt med oss medborgare.

DN Debatt. 28 januari 2016

Debattartikeln
SNS Konjunkturråd:
”Nästan alla stora byggen av järnvägar är olönsamma”

Repliker
Björn Hasselgren, fd ordförande i Infrastrukturkommissionen:
”SNS konjunkturråd missar det viktigaste”

Företrädare för Västerbotten:
”Fler experter leder inte till bättre utveckling i Sverige”

Pia Lagerlöf, Swedtrain – Föreningen Sveriges Järnvägsindustrier & Björn Westerberg, branschföreningen Tågoperatörerna:
”Järnvägar byggs för att utveckla samhället”

Forskaren Anders Gullberg:
”Samhällnyttan kan inte räknas fram med ekonomiska kalkyler”

John Hultén, fil dr i statsvetenskap och föreståndare för K2 – Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik och Torbjörn Suneson, seniorrådgivare på Trafikverket och tidigare professor i landskapsarkitektur:
”Konjunkturrådets förslag leder in i återvändsgränd” 

Slutreplik från SNS Konjunkturråd:
”Infrastrukturbeslut måste grundas på samhällsekonomiska kalkyler” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.