Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Låga räntor bara ett nödvändigt ont”

REPLIK. Professorerna Per Krusell och John Hassler gör en korrekt iakttagelse (DN Debatt 19/2) när de konstaterar att lågräntesamhället inte beror på Riksbanken och att det är en bred internationell trend. Däremot är slutsatsen att vi bara ska acceptera detta och anpassa oss betydligt mer tveksam, skriver Sandro Scocco, chefsekonom Arena idé.

Krusell och Hasslers (K&H:s) appell - ”Sluta klaga på minusräntan och anpassa istället samhället så att det klarar bestående låga räntor!” bygger på föreställningen att detta är en ny stabil jämvikt av låga räntor. Det kan starkt ifrågasättas. En ny jämvikt av extremt låga räntor är oerhört svår att förena med realräntans faktiska bergodalbana de senaste hundra åren. Man får gå tillbaka till perioden 1870-1910 för att ens hitta en något sånär stabil period.

I den Bank of England-rapport som K&H själva refererar till framgår tydligt att senast realräntorna var noll eller minus var under första och andra världskriget. Det finns inget naturligt med gratis pengar (noll i realränta). Gratis pengar signalerar tvärtom att något är allvarligt fel i ekonomin.

Efter bottennoteringen under andra världskriget beskriver realräntan en båge som når sin topp i början på 80-talet. Efter 80-talet har realräntan haft en tydligt fallande trend. Rapporten pekar bland annat ut ökad ojämlikhet, lite offentliga investeringar och svag tillväxt som orsak till den fallande realräntan.

Efterfrågan i ekonomin har också (i brist på löneökningar) hållits under armarna av en ständigt ökad skuldsättning. Resultatet känner vi väl till - återkommande finansiella kriser.

Fortsätter denna utveckling är det en uppenbar risk att realräntan kan fortsätta falla på medellång sikt, kanske genom en ny finanskris, politisk oro eller handelskrig. Idag saknas inte kandidater.

K&H:s analys bortser dock ifrån det helt fundamentala problemet. Den privata och offentliga skuldsättningen i världen är på en nivå som aldrig tidigare skådats. Skulle hushåll och stat mot förmodan betala av dessa skulder skulle det via minskad efterfråga leda till en katastrof för tillväxt, arbetslöshet och politisk stabilitet.

Insikten om det skadliga i att betala av för höga skulder fanns redan 1953 när Tysklands statsskuld halverades av de allierade och Tyskland erbjöds förmånliga villkor på resten (något Grekland endast kan drömma om).

I USA var statsskulden efter andra världskriget höga 120 procent av BNP, men med en inflation på över 4 procent per år halverades skuldens reala värde på bara ett decennium. Stark tillväxt reducerade den amerikanska statsskulden ytterligare och i början på 80-talet var den nere på låga 30 procent.

Stora skulder betalas inte av, utan minskas med hjälp av inflation och tillväxt. Dagens extrema låginflationsmiljö och låga tillväxt gör det närmast omöjligt att lösa den globala skuldkrisen. Den stora utmaningen är alltså att återigen få igång inflation och tillväxt. För det krävs att efterfrågan stimuleras och åtgärder för att minska ojämlikheten i linje med OECD:s rekommendationer, vilket i sin tur kommer leda till en internationellt högre löneökningstakt och ökad inflation.

Men här krockar rationell politik med nationella intressen. Ingen vill se det egna landets löner stiga om inte man är säker på att andras också gör det. Löneinflationen (enhetsarbetskostnaden) i internationell tillverkningsindustri ligger i dag närmare noll i många länder, vilket även gäller för Sverige för perioden 2008 och 2015 enligt en ny rapport från Medlingsinstitutet. Utan löneinflation från internationell industri är det omöjligt att ens nå dagens låga inflationsmål. I en sådan värld blir normal inflation, tillväxt och realräntor en avlägsen dröm. I väntan på en internationellt rimlig löneökningstakt är extremt låga räntor bara ett nödvändigt ont – inget mer.

DN Debatt. 19 februari 2017

Debattartikel

John Hassler och Per Krusell, professorer vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet:
”Klaga inte på minusräntan, ställ om till lågräntesamhälle”

Repliker

Sandro Scocco, chefsekonom Arena idé:
”Låga räntor bara ett nödvändigt ont”

Slutreplik från John Hassler och Per Krusell:
”Riskerna med låga realräntor kan inte trollas bort”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.