Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Lagstiftning om evidensbasering ger inte bättre beslut”

Initiativet att starta ett nätverk för evidensbaserad policy är välkommet. Det behövs fler aktörer som driver betydelsen av kunskap i politiskt beslutsfattande. Nätverkets formuleringar är dock bara en början till att skapa förutsättningar för en konstruktiv evidensbasering, skriver två vetenskapsteoretiker.

För att utnyttja forskningens fulla potential krävs en ökad medvetenhet om fallgroparna med vetenskapliga resultat och det tålamodskrävande arbetet att tillägna sig vad vi vill benämna ”evidenskompetens”.

Nätverket räknar upp exempel på när forskning och expertis har åsidosatts. Ibland är det tvärtom: evidens blir ett modeord och ett maktmedel. I valrörelsen kritiserades politiker som undviker att tala ideologi och i stället blir ”siffertvistande revisorer” (Rosenberg, Expressen 2014-05-07). Räknandet av pinnar som ibland klumpas samman under etiketten New Public Management tenderar att bli till ett ”utvärderingsmonster”, som statsvetaren Lena Lindgren uttrycker det. Sten och Frida Widmalm har tidigare här på DN Debatt (2014-04-19) noterat en räknetrötthet inom breda samhällssektorer.

Vi menar att denna typ av problem bygger på en övertro på evidensbasering och en kompetensbrist. Vetenskapliga resultat kan göra en ovärderlig skillnad, men endast om vi inser och målmedvetet arbetar med åtminstone tre saker:

1. Innebörden i begreppet evidens är långt ifrån entydig. I Nätverkets inlägg nämns både randomiserade experiment och expertgrupper. Detta är två viktiga källor till kunskap. En tredje, minst lika viktig, är systematiska översikter för sammanställning av serier av studier, såväl kvantitativa som kvalitativa. Oavsett vilken metod som används blir resultaten endast användbara i samspel med professionella bedömningar. Utan sådana bedömningar uppstår lätt en metodernas tyranni. Fler aktörer behöver kompetens att kunna bedöma olika metoders styrkor och svagheter.

2. Forskningens villkor är i allmänhet vitt skilda från politikens och tillämpningens. Forskning förutsätter ofta någon typ av kontrollerad, experimentell situation, det vill säga det rakt motsatta av politikens verklighet. För att evidensbasering ska bli verkningsfullt krävs en förmåga att överföra kunskap från ett sammanhang till ett annat. Likaså krävs förmågan att se hur politiken väger samman fakta med värderingar och pragmatiska hänsyn på ibland mycket komplexa sätt.

3. Nätverket skiljer skarpt mellan evidens och ideologi. Ibland är skillnaden tydlig; i andra sammanhang är vetenskaplig forskning tvärtom oupplösligt förenad med ideologi. Det räcker att se på statistiska sammanställningar om exempelvis arbetslöshet. Det handlar inte bara om att vissa aktörer missbrukar kunskap – vilket, som Nätverket skriver, bör kritiseras – utan också om att vetenskapliga studier kan gynna vissa grupper på bekostnad av andra.

Vi menar att potentialen i – och problemen med – evidensbasering bör mana till besinning i kraven på mer evidensbaserad policy. Nätverkets förslag om lagstiftning och mer evidensgradering ger inga bättre beslut i sig, även om ambitionen är lovvärd. För att evidensbasering ska leda till bättre politik krävs ökad evidenskompetens. Sådan kompetens skapas dock inte från en dag till en annan, utan kräver tålamod i form av systematiskt utvecklingsarbete, forskning och utbildning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.