Repliker

”LRF och Svenskt flyg svarar inte om klimatmålen”

Sammantaget ser vi inget i motdebattörernas argument som talar emot att införa styrmedel, till exempel konsumtionsskatter, inom dessa områden där inga stora tekniska lösningar finns i sikte, skriver 14 miljö- och energiforskare i slutrepliken till sin text om flyg- och köttskatt (26/2).

Naturvårdsverket gav oss i uppdrag att undersöka växthusgasutsläppen från svenskars konsumtion, alltså utsläpp som orsakas vid framställning och transport av varor och tjänster som konsumeras i Sverige men som kan ha producerats någon annanstans i världen. Med detta perspektiv på klimatfrågan är det tydligt att den ökande konsumtionen av nötkött och flygresor inte är förenliga med de långsiktiga klimatmålen. Ett viktigt skäl till att just flyg och nötkött är problematiskt är att det finns få tillgängliga tekniska möjligheter att drastiskt minska dessa utsläpp. Av den anledningen måste regleringar (till exempel beskattning) av konsumtionen inom dessa områden undersökas närmare.

Som väntat möttes vårt förslag av både ris och ros. Här bemöter vi kritik från olika särintressen och debattörer som uttryckts på DN debatt.

När det gäller intresseföreningen Svenskt flygs inlägg så refererar detta genomgående till utsläpp från inrikesflyget, men eftersom mer än 90 procent av utsläppen från flygresandet orsakas av utrikesresor gör detta att stora delar av den resterande argumentationen faller platt. Inlägget innehåller i övrigt flera missförstånd och felaktigheter. Våra utsläppsberäkningar baseras på en tidigare publicerad studie av svenska invånares resvanor. Dessa innefattar alltså inte utsläpp från resor av invånare från andra länder. Det är riktigt att forskningsläget kring effekten av flygplanens kondensstrimmor är osäkert (se Azar och Johanssons artikel i DN här), men osäkerheten gäller inte om det finns en sådan effekt utan hur stor den är.

Vi vill också poängtera att det inte finns någon konflikt mellan att diskutera och eventuellt införa ett nationellt styrmedel och samtidigt driva på för en internationell lösning. Internationella lösningar är svåra och kräver många gånger att en kritisk massa av länder går i bräschen och inledningsvis inför nationella styrmedel. Så har till exempel både Frankrike, Tyskland och England infört skatter på flyg och genom att följa dessa länders exempel, skulle vi i Sverige kunna dra vårt strå till stacken. Ingen blir gladare än vi när ett kraftfullt internationellt styrmedel är på plats, och då är det en smal sak att avveckla de nationella styrmedlen.

När det gäller nötköttet så är det helt korrekt att matens miljöpåverkan inte bara handlar om klimat, såsom flera debattörer påpekar, och inte heller att hela klimatfrågan bara handlar om mat. Vi delar helt dessa åsikter. En klimatskatt på nötkött löser inte alla problem och vi kommer behöva en mångfald av styrmedel för att adressera alla de miljöproblem som dagens livsmedelsproduktion orsakar. Men det faktum att det finns ytterligare miljöproblem som måste hanteras, innebär inte att nötköttets klimatpåverkan kan negligeras.

Stefan Edman och Arthur Granstedt menar att om bara korna betar så är utsläppen mycket små. Detta är felaktigt. Räknar man med alla utsläpp, som Edman påpekar att man bör göra, spelar det ingen större roll om korna betar mycket eller äter mycket kraftfoder. Betande djur ger högre metanutsläpp per kilo kött, medan kraftfoder ger högre utsläpp i foderproduktionen. Det finns inte heller något som stödjer påståendet att betesmark binder in tillräckligt med koldioxid för att kompensera för de andra utsläppen. Enligt Jordbruksverket (Rapport 2010:25) är i själva verket kolinbindningen i svenska betesmarker blygsam, och den kompenserar inte för mer än 5-10 procent av de övriga utsläppen. Även om det är positivt att sträva efter minskande utsläpp från nötkött ger den samlade forskningen på området inget stöd för det så kallade klimatsmarta nötköttet.

LRF och Svensk Kött är vidare oroliga för sina medlemmars intäkter. Hade vi diskuterat en klimatskatt per ko hade de haft betydligt större anledning att vara oroliga, eftersom en sådan skatt enbart skulle drabba svenskproducerat kött, men inte importerat. Flertalet miljöskatter fungerar dock i stort sett på detta sätt – en stor del av den konkurrensutsatta industrin i Sverige betalar för sina koldioxidutsläpp. Vi diskuterar i stället möjligheten att skatten läggs direkt på konsumtionen, och det finns inga skäl att tro att detta skulle drabba den svenska produktionen hårdare än importen. Tänk om LRF i stället hade funderat i konstruktiva termer.

Det gör Naturskyddsföreningen som föreslår att skatteintäkterna från en konsumtionsskatt på nötkött skulle kunna användas för miljöstöd inom jordbruket. Ger matproduktion miljönytta, som till exempel biologisk mångfald på betesmarker, kan det vara rimligt att staten stöttar detta.

Sammantaget ser vi inget i motdebattörernas argument som talar emot att införa styrmedel, till exempel konsumtionsskatter, inom dessa områden där inga stora tekniska lösningar finns i sikte. Och egentligen är det Svenskt flyg och LRF som är svaret skyldiga: Hur kan klimatmålen nås utan styrmedel för flyg och mat?