Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Nato-debatten alltmer besvärande för S”

Försvarsministern hävdar i sin replik att han inte tillsatt någon grundlagsutredning. Mot den bakgrunden finns det skäl påminna om direktivets rubrik ”Förutsättningar enligt Regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete”. Regeringsformen torde inte enbart vara grundlag, utan dessutom vår främsta dito, skriver Allan Widman (L).

Att gemensamt med annat land möta ett väpnat angrepp i endera av länderna torde också beröra centrala delar av Regeringsformen. Det mest uppenbara är kanske stadgandet i 10 kapitlet 9 § Regeringsformen att normalt endast riksdagen kan medge att en svensk väpnad styrka får sändas till annat land. Regeringsformen reglerar också frågor som överenskommelser med andra stater, hur riket förklaras befinna sig i krig samt svenska medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Områden som förvisso aktualiseras för det fall Sverige ska möta ett väpnat angrepp i annat land.

I direktivets bakgrundstext anges att en överenskommelse om gemensamt försvar med annat land ska vara en möjlighet, men inte en skyldighet för Sverige. Detta kan närmast beskrivas som ett villkorligt försvarsförbund, som en option till gemensamt försvar.

I sak kan man notera att Finland, för sin del, inte tillsatt någon utredning motsvarande den svenska. Så här långt torde det därmed vara osäkert om det villkorliga försvarsförbundet avses bli ömsesidigt. Och frågan är väl kanske ytterst i vad mån Finland anser att en möjlig, men inte garanterad, hjälp från Sverige har något säkerhetspolitiskt mervärde?

Verklig effekt av ett ömsesidigt försvar bygger väl på att man på förhand kan dimensionera försvaret gemensamt? Om ett land har till exempel ett ubåtsvapen behöver kanske inte motsvarande förmåga byggas upp i det andra och så vidare. Även nationell försvarsplanering, från strategisk till stridsteknisk nivå, kräver ju förutsägbarhet. Så länge man inte säkert kan lita på det ena landets bidrag tvingas man ju utgå från att man ensamt får stå mot en fiende.

Till detta ska väl läggas att Sverige och Finland har en gemensam historia kring förväntningar om och faktiska leveranser när det kommer till militärt och säkerhetspolitiskt samarbete? Och vi får nog ha respekt för att ländernas tolkningar av denna historia inte är identiska.

Sammantaget skulle det inte överraska om regeringen, efter vederbörlig utredning, ensidigt förklarar att man har en försvarsförpliktelse mot Finland, villkorad av att nödvändiga politiska beslut fattas om olyckan skulle vara framme. Mera osäkert är väl om republiken uttryckligen återgäldar en sådan option?

Den svenska Nato-debatten har det senaste året blivit alltmer besvärande, främst för socialdemokratin. Problemen förstärks både av omvärldsutvecklingen samt av Centerns och Kristdemokraternas omvändelse. Försvars- och utrikesministrarna vägrar dock diskutera i sak och försöker avfärda det hela med att ”frågan inte är aktuell”. Och det är nog i detta sammanhang som Finland kommer in. Även en villkorad och ensidig viljeförklaring om gemensamt försvar med Finland tror man kan tjäna kan som någon sorts substitut för Nato.

Sverige har, som försvarsministerns replik är fullgott bevis för, en mycket komplex säkerhetspolitisk uppkoppling mot omvärlden. Den militära alliansfriheten paras med ensidig solidaritetsförklaring mot EU och de nordiska länderna. Partnerskapet med Nato fördjupas ständigt, utan antydan om anslutning. Däremot erhålls ”guldkort” och tecknas värdlandsavtal om förberedelser för militär hjälp om så skulle behövas. Samtidigt framhålls det nordiska försvarssamarbetet och en lång rad bilaterala relationer.

Att till alla dessa positioner också foga en halvgången försvarsallians med Finland är ägnat att fullända bilden av Sverige som en säkerhetspolitisk skvader. Det kommer inte att imponera på Finland eller våra övriga, nordiska grannar. Och den förundran och förvirring som säkert skapas bland Natos snart 29 medlemmar kommer inte heller att göra oss mer fäiga för ett medlemskap där.

Jag vill återigen betona att ett officiellt, förpliktande och ömsesidigt försvarsförbund med Finland både är möjligt och högst önskvärt. Men om detta ska vinna trovärdighet i Helsingfors måste det ske helt öppet om med den stadga som en folkomröstning skänker. Detta förstår försvarsministern innerst inne och det är förmodligen anledningen till att han inte bemöter förslaget att frågan underställs svenska folket.

DN Debatt. 12 december 2015

Debattartikel
Allan Widman (L), försvarsutskottets ordförande:
”Försök inte smyginföra förbund med Finland” 

Repliker
Peter Hultqvist (S), försvarsminister:
”Samarbetet bygger på majoritetsbeslut i riksdagen” 
Slutreplik från Allan Widman (L):
”Nato-debatten alltmer besvärande för S” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.