Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Nonchalans skapade problemet”

REPLIK. Rikspolischef Dan Eliasson med flera varnar för att brott mot rikets säkerhet blir svårare att förhindra (DN Debatt 15/2). I stället för att omedelbart efter EU-domstolens första dom utarbeta en ny lagstiftning som tar hänsyn till både integritet och säkerhet, så har regeringen försatt sig i ett läge där grova brott blivit svårare att bekämpa, skriver Jon Karlung, vd Bahnhof.

Datalagringen har upphört och brottsbekämpande myndigheter tycks tagna på sängen. Men gropen har de grävt själva under nästan tre års tid. Redan den 8 april 2014 underkände EU-domstolen datalagringsdirektivet, men Sverige slog dövörat till. Om brottslingar nu går fria är det på grund av maktens nonchalans. Vem tar det politiska ansvaret?

När rikspolischef Dan Eliasson med flera nu varnar för att brott mot rikets säkerhet blir svårare att förhindra, glömmer de bort att just en före detta rikspolischef, Sten Heckscher, redan 2014 genomförde en snabbanalys på uppdrag av dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Hans slutsats: svensk lag gäller och står inte i strid med EU-domstolens beslut. För säkerhets skull följde Heckscher upp med en något längre utredning, som i mars 2015 överlämnades till Anders Ygeman. Slutsatsen då? EU-domen påverkar inte oss!

Under en träff med Sten Heckscher varnade i princip samtliga operatörer och våra jurister för att han var fel ute. Mötet ägde rum på Post- och telestyrelsen innan utredningen blev klar, och vid den tidpunkten hade även hård kritik från Advokatsamfundet framkommit. Men regeringens utredare hade ett ”smalt uppdrag” och verkade måttligt intresserad av vad vi hade att säga.

Det är med facit i hand svårt att dra någon annan slutsats än att Heckschers utredning var ett rent beställningsverk, som togs fram i samförstånd med först Alliansregeringen och sedan den rödgröna regeringen. Utredningen var en partsinlaga som endast var inriktad på polisiär nytta.

Vi måste komma ihåg att EU-domstolen slagit fast att de lagrade uppgifterna möjliggör övervakning och kartläggning av människors privatliv: ”Det ingrepp som en nationell lagstiftning som föreskriver lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter utgör måste således betraktas som synnerligen allvarligt", enligt EU-domstolen.

Men en ärlig vilja att ta konsekvenserna av EU-domen fanns aldrig hos svenska makthavare. Rent taktiskt kunde regeringen åtminstone ha börjat utarbeta en ”plan B”, ifall den svenska lagen skulle underkännas i processen. Men i stället uppvisade båda regeringar en sällsynt nonchalans mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Dessutom innehåller myndigheternas debattinlägg ren desinformation. Nej, för tillgång till abonnentuppgifter behövs ingen misstanke om allvarligt brott enligt nuvarande regler. Vår erfarenhet är att det sällan handlar om allvarliga brott när polisen försöker begära ut uppgifter från Bahnhof, utan oftare upphovsrättsbrott. Någon granskning av oberoende instans finns inte idag, varken före eller efter utlämningen.

I stället för att omedelbart efter EU-domstolens första dom utarbeta en ny lagstiftning som tar hänsyn till både integritet och säkerhet, så har Sverige förlorat snart tre år i lagringsfrågan. Grova brott har blivit svårare att bekämpa. Hur ska politiskt ansvar utkrävas för detta monumentala misslyckande?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.