Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Obegriplig idé att utfasning vore ekonomiskt fördelaktigt”

Nya kolkraftverk byggs varje år inom EU, även om den totala kapaciteten minskar då ännu fler tas ur drift. Vid en stängning av Vattenfalls verk kan andra verk drivas lite längre eller intensivare, eller så kan kalkylen tippa över till fördel för byggnation av ett nytt, skriver Alvar Palm.

Då min artikel tolkats både som ”uppgiven” och som ett utslag av teknik- och tillväxtoptimism inleder jag med ett förtydligande: Avgifter på utsläpp (skatter, utsläppsrätter) bör vara kärnan i en god klimatpolitik, men dessa måste kombineras med investeringar i bland annat kollektivtrafik. Med en god sammansättning av piskor och morötter kan vi skapa ett hållbart samhälle – men i detta paket ingår inte kolägande utomlands. Som Christian Azar konstaterar i sin replik är det ”helt enkelt inte korrekt” att en utfasning skulle ge de förespeglade utsläppsminskningarna.

Annika Jacobson (Greenpeace) och Svante Axelsson (Naturskyddsföreningen) menar att Vattenfalls brunkol inte skulle ersättas av annat kol eftersom brunkol (till skillnad från stenkol) inte transporteras längre sträckor. Men vad spelar detta för roll när el är lättrörligt? Elen kan lätt ersättas av brunkolsel producerad på annat håll. Dessutom kan stenkol ersätta brunkolen – Tyskland importerar redan i dag stora mängder stenkol från runtom i världen.

Vidare hävdar Jacobson och Axelsson att det är ”osannolikt” att nedlagda kraftverk skulle ersättas av andra då ”nya kolkraftverk i Europa är inte lönsamt och de kraftverk som finns har redan sitt kolbehov täckt”. Denna analys är felaktig. Nya kolkraftverk byggs varje år inom EU, även om den totala kapaciteten minskar då ännu fler tas ur drift. Vid en stängning av Vattenfalls verk kan andra verk drivas lite längre eller intensivare, eller så kan kalkylen tippa över till fördel för byggnation av ett nytt.

Jacobson och Axelsson skriver att ”experter” (oklart vilka) bedömer en utfasning som ekonomiskt fördelaktig för Vattenfall jämfört med en försäljning. Denna idé är obegriplig – hur kan det vara mer fördelaktigt att stänga en lönsam verksamhet och låsa in dess tillgångar än att sälja den? Om de själva bedömer lönsamheten som god, varför skulle då inte en presumtiv köpare göra en liknande bedömning och vara beredd att betala därefter? Försäljningspriset bestäms av nuvärdet av den förväntade avkastningen, och en fortsatt drift med en medvetet reducerad avkastning (utfasning) kan därför bara förväntas bli en förlustaffär i jämförelse med en försäljning.

Jacobson och Axelsson menar också att intäkten från en försäljning inte skulle kunna användas för klimatinvesteringar. Detta är en anmärkningsvärt inkonsekvent hållning från aktörer som förfäktar att svenska staten borde utöva sitt ägarinflytande för att intervenera i ett annat lands energisystem genom att på dess territorium undanhålla en samhällsviktig resurs man fått förtroendet att förvalta. Om vi kan förmå Vattenfall att agera så kontroversiellt, då kan vi rimligen även styra pengarna mot förnybart, eller föra pengarna ur bolaget för annan klimatsmart användning.

Till sist: Varför just tyskt brunkol? Varför inte köpa och lägga ner ett oljefält? Förespråkarna av en utfasning bör presentera någon analys kring detta. Att det är just tyskt brunkol vi råkar sitta på just nu duger inte riktigt som motivering.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.