Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Repliker

”Skilj noga på personliga åsikter och yrkesetik”

Det råder begreppsförvirring om vilka konventioner och rättigheter som råder gällande vårdpersonalens samvetsfrihet. Individens rätt att hävda sitt samvete genom tro och övertygelse kan begränsas av andras människors fri- och rättigheter, som kvinnors rätt till hälsa och vård. Man måste noga skilja på vad som är yrkesutövarens personliga åsikter och yrkesetik, skriver RFSU, Vårdförbundet och Läkarförbundet.

Det finns en märklig perspektivförskjutning i debatten om samvetsklausuler. Den går från patientens rätt till vård och att mötas med värdighet, respekt och integritet till vårdpersonalens samvetsfrid för att slippa ge vård. Det finns till och med de som hävdar att den rätten ska tillskrivas sjukhus. Det är abortmotstånd i ny tappning.

Fortfarande råder en begreppsförvirring om vilka konventioner och rättigheter som råder gällande vårdpersonalens samvetsfrihet. Samvets- och religionsfrihet är grundläggande rättigheter, enligt bland annat Europakonventionen. Men Europakonventionen säger också att dessa rättigheter inte är absoluta. Individens rätt att hävda sitt samvete genom tro och övertygelse kan begränsas av andras människors fri- och rättigheter, som i detta fall kvinnors rätt till hälsa och vård.

Samvetsklausul är däremot den missvisande benämningen på lagstadgad rätt för vårdpersonal att vägra medverka till viss typ av vård med hänvisning till sin samvetsfrihet. En samvetsklausul i vården skulle leda till att viss vård förvägras eller fördröjs. Det är det smygande syftet med en samvetsklausul. För om patienternas rättigheter väger tyngre än personalens finns det helt enkelt inget behov av en samvetsklausul. Tvärtom skulle det öppna för ökade risker, större godtycke och diskriminering av patienter på grund av moralism.

Man måste noga skilja på vad som är yrkesutövarens personliga åsikter och yrkesetik.  Etiken inom vården grundar sig på de legitimerade professionernas etiska koder som bygger på patientens rätt till respekt och integritet. Detta förhållningssätt måste alltid vara överordnat individens egna tankar om vad som är rätt och fel. Valet att arbeta inom abortvård är för många ett val utifrån samvetet – där patientens rätt står i centrum.

Vi ser en oroande utveckling i andra länder. Norge är ett land som redan i dag har en reservationsrätt som försvårar abort i vissa delar av landet. Nyligen lades ett förslag som skulle ge allmänläkare möjlighet att vägra hänvisa abortsökande kvinnor på grund av samvetsskäl, men som efter en intensiv debatt avslogs. I Italien vägrar 80 procent av gynekologerna att handlägga aborter. Förutom onödig fördröjning förödmjukas kvinnan när hon tvingas fråga runt vem som kan ge den vård hon har rätt till.

Att KD stödjer svensk abortlag och på nationellt plan säger nej till lagstiftad samvetsklausul men samtidigt säger ja till lokala generella regleringar genom införande av samvetsklausul i landstingens personalpolicy är motsägelsefullt.

Återigen pekar vi på den principiella frågan kring att samvetsklausuler inte ska avgöras via lokala landstingsfullmäktige. Vi välkomnar en debatt om olika etiska frågor som vården står inför. Det berör många fler är personal, arbetsgivare och enskilda politiker i ett landsting.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.