Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Repliker

”Skolverket har djupa problem”

Om Skolverket vill skapa en skola som kan skilja på kunskap och villfarelser krävs det betydligt mer än kosmetiska justeringar av kommentarerna till läroplanen, skriver Ulf Danielsson, Christina Moberg, Christer Sturmark och Åsa Wikforss.

Skolverkets problematiska kunskapssyn är mer djupgående och omfattande än man vill tillstå. De skriver i sin replik (13/1): ”Om man lyfter ut vissa formuleringar i kommentarmaterialen ur sitt sammanhang kan det finnas risk för misstolkningar”.

Men som vi påvisade på DN Debatt (11/1) står det tydligt i Skolverkets material att ”Kursplanen avser inte att lyfta fram naturvetenskapen framför andra sätt att beskriva världen”. Detta går inte att missförstå. Det står helt enkelt motsatsen till vad det borde stå.

Tyvärr verkar inte kommentarerna till läroplanen vara ett olycksfall i arbetet. De ligger snarare i linje med många andra texter som rekommenderas på Skolverkets hemsida, och det finns goda skäl att tro att de representerar en syn på vetenskap som numera är förhärskande bland svenska pedagoger. Ett exempel är texten ”Hållbar utveckling i praktiken” där det står att läsa:

”Är det bara de vetenskapliga experternas kunskap som är ’sann’ eller kan också kunskaper som andra grupper skapar betraktas som ’sanna’?” Man skriver också att eleverna ska lära sig granska med vilka intressen olika beskrivningar läggs fram, och hävdar att alla uppfattningar inrymmer värderingar och ”vi är alla lika goda experter när det gäller värderingar”.

Detta är nonsens. Uppfattningen att vatten är gott att dricka innehåller en värdering. Uppfattningen att formeln för vatten är H2O gör det inte. Även om alla är ”experter” när det gäller värderingar (vilket är ett högst tvivelaktigt påstående) följer inte av det att alla är experter när det gäller vetenskap.

Källkritik är inte heller detsamma som kritiskt tänkande. Ett påståendes sanning avgörs inte genom att granska källan utan genom att granska innehållet i det som sagts och vilken evidens som föreligger. Problemet med kreationismen är inte att den förespråkas av kristna fundamentalister utan att den är en ovetenskaplig teori – ett pseudovetenskapligt hopkok utan tillstymmelse till vetenskapliga belägg.

Sammanblandningen mellan kritiskt tänkande och källkritik återfinns också i Skolverkets replik. Man betonar vikten av att utveckla kritiskt tänkande hos eleverna, och att detta kräver att de ges möjlighet att ”möta andra sätt att förklara världen” och tränas i källkritik. Vad man har i åtanke när man talar om ”andra sätt att förklara världen” är oklart (finns det några andra seriösa förklaringar av livets utveckling än evolutionsteorin?).

Man kan finna mycket annat uppseendeväckande bland de texter som Skolverket rekommenderar på sin hemsida. Till exempel kan man fortfarande ladda ner Moira von Wrights utredning om jämställdhet i fysikundervisningen, trots att omfattande kritik av utredningen framfördes i samband med hennes tillsättning som rektor för Södertörns högskola och trots att ett par av oss påtalade pseudovetenskapligheterna i en artikel på DN Debatt redan den 22/3 förra året.

I texten ifrågasätts till exempel ”föreställningen om det vetenskapliga tänkandets överhöghet” och det hävdas att detta rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen. von Wright hänvisar också till den svenska lärarutbildningens ”chefsideolog” Roger Säljö och hans idé om att vetenskapliga förklaringar och vardagsförklaringar bara utgör ”olika diskurser” och att det viktiga inte är att finna den sanna förklaringen utan att ”studera hur olika förklaringsmodeller är beroende av tid och rum, och beroende av situation och syfte”.

Säljös egna texter rekommenderas också på Skolverkets hemsida. Han har länge förespråkat en kunskapssyn där kunskap är något som är knutet till olika perspektiv och intressen, och skriver att ”till och med det vi kallar för fakta, och som framstår som absolut sant, entydigt och bekräftat, visar sig vid närmare betraktande vara beroende av förutsättningar och perspektiv”.

Ett annat exempel från Skolverkets hemsida är antologin ”I kunskapens namn”, utgiven av Lärarförbundet. Där kan man i introduktionen läsa:

”Eftersom kunskaper är en mänsklig konstruktion som får sin mening i ett praktiskt eller socialt sammanhang kan kunskap inte vara detsamma som sanning i en absolut mening. Som alla mänskliga konstruktioner är kunskaper inbäddade i sociala och politiska relationer där aspekter av makt är ständigt närvarande.”

Det är texter av detta slag som används i utbildningen av våra lärare, och det är bara att hoppas att så många som möjligt trots allt använder sitt kritiska tänkande och står emot dumheterna.

Skolverket är ytterst ansvarig myndighet och måste bestämma sig för vilken kunskapssyn som gäller. Om man vill vända utvecklingen och skapa en skola som kan skilja på kunskap och villfarelser krävs det betydligt mer än kosmetiska justeringar av kommentarerna till läroplanen.

Är Skolverket verkligen på allvar villigt att göra upp med det förflutna?

DN Debatt. 11 januari 2016

Debattartikel
Fyra forskare och debattörer:
”Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap”

Repliker
Göran Schmidt, skapelseföreningen Genesis:
”Låt eleverna diskutera livets uppkomst” 


Ulrika Lundqvist och Olof Andersson från Skolverket:
”Skolverket skriver om kommentarerna till kursplanerna” 

Slutreplik
Ulf Danielsson, Christina Moberg, Christer Sturmark, och Åsa Wikforss:
”Skolverket har djupa problem”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.