Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Svårt räkna sig fram till det goda samhället”

REPLIK. På DN Debatt (22/2) förespråkar Wykman och Lindholm en granskning av förd politik, en granskning som ska baseras på reala experiment, utvärderingar och forskning. Det är tyvärr en naiv inställning, skriver statstjänstemannen och forskaren Mats Bladh.

För det första görs väldigt många utvärderingar redan. När New Public Management slog igenom på 1980-talet började man tala om ”målstyrning”, ofta mätbara mål som lätt låter sig följas upp. Man måste se att detta är ett sätt för den centrala statsmakten att styra sina myndigheter. Det är inget fel i det, men poängen är styrning, inte utvärdering. Så när man frågar sig varför utvärderingsrapporter inte läses så gäller det att se sammanhanget.

För det andra finns inte den objektiva och fasta punkt varemot den förda politiken ska bedömas. Visst är det så att ”alternativa fakta” och förutfattade meningar kan rensas ut i en granskning, men när vi skalat bort sådant återstår alltid någon form av moral. Medmänsklighet, till exempel i samband med flyktingpolitiken, bygger i grund och botten inte på fakta utan på värderingar.

Det som behövs, enligt min mening, är akademisk forskning som utnyttjar den gigantiska mängd historiskt material som finns, och att det skapas fora för utvärderingsfokuserade samtal mellan forskare, politiker och myndigheter

Den främlingsfientlighet vi kan se nu bygger på en eliminering av empati gentemot vissa medmänniskor. Så när vi studerar fakta om flyktingar följer alltid detta med, till exempel när överrepresentation för grova våldsbrott diskuteras. Slutsatserna skiljer sig åt radikalt om empatin finns där eller inte. Och när politiker stjälper över avgörandet på någon utvärderare så kan denne bli mycket tveksam om empati inte får tas upp som argument. Där kan faktiskt ”politisk korrekthet” uppstå, just på grund av förlitan till att fakta kan tala för sig själva.

För det tredje, en källa till denna objektivistiska syn på utvärderingar är de så kallade samhällsekonomiska analyserna. Där inbillar man sig att frågor om avvägningar mellan olika satsningar kan avgöras genom att omvandlas till belopp: Å ena sidan fördelarna, å den andra nackdelarna, bägge uttryckta i siffror så att ett netto kan uppstå.

Upprinnelsen står att finna i USA på mellankrigstiden där den federala regeringen överlät på US Army of Engineers att avgöra på vilket ställe man skulle genomföra åtgärder mot Mississippiflodens översvämningar, eftersom lokala politiker och andra intressenter försökte övertrumfa varandra. På 1960-talet övertogs metoden av nationalekonomer som satte in det i ett annat paradigm. Numera uttrycks det i termer av ”marknadsmisslyckande”, som i sig själv innehåller mer eller mindre dolda värderingar.

Kort sagt, här finns uppfattningen att man kan räkna sig fram till det goda samhället. Drar man ut konsekvenserna av det borde man ersätta demokratin med expertvälde. Jag vill vända på det: Ett anständigt och hederligt offentligt samtal är det mest effektiva som finns. Utvärderingar ska sättas in i den ramen, som ett bidrag till att rensa ut missuppfattningar och då bereda vägen för debatten om de kvalitativa värdena.

För det fjärde vill jag avråda från att inrätta ”forskningsavdelningar på myndigheterna”, i alla fall när det gäller utvärderingar. Jag har själv engagerat mig i utvärderingsmetoder och hade förhoppningar om att det skulle finnas en förmåga till distans och självreflektion. Men så är det inte. Den mekanism som tar överhanden är att myndigheten inte förmår granska sitt uppdrag, ofta därför att myndigheten själv är ursprunget till uppdraget. Den tar uppdraget som sitt och vill att det ska lyckas. Satsningen stöds och korrigeras under resans gång så att det är svårt att fixera vad det är som ska utvärderas. De konsulter som upphandlas för utvärderingar är ekonomiskt beroende av beställande myndighet. Då är det bättre att

Riksrevisionen och andra myndigheter som har ett uppdrag att granska fortsätter med det. Det som behövs, enligt min mening, är akademisk forskning som utnyttjar den gigantiska mängd historiskt material som finns, och att det skapas fora för utvärderingsfokuserade samtal mellan forskare, politiker och myndigheter. I forskningspropositionen pratas om ”samverkan” och akademiker har reagerat negativt på det. Men ett inslag av hjälpsam ”motverkan” skulle kunna gå hem och faktiskt ge något nytt.

DN Debatt. 22 februari 2017

Debattartikel

Niklas Wykman (M), ordförande Moderaternas reformgrupp, riksdagsledamot och Carolina Lindholm, ledamot reformgruppen, doktorand i nationalekonomi:
”Inget utrymme för nyanser i de enkla svarens politik”

Repliker

Statstjänstemannen och forskaren Mats Bladh:
”Svårt räkna sig fram till det goda samhället”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.