Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Repliker

”Systemfel i byggpolitiken”

REPLIK. Den 13 januari skriver Stefan Löfven (S), Magdalena Andersson (S) och Mehmet Kaplan (MP) att de vill se ett samarbete för att få ett ökat bostadsbyggande. Det är ett välkommet initiativ. Men det är osannolikt om inte regeringen på allvar ser över regelbördan och överklagandeinstanserna, skriver centerpartisterna Gustav Hemming och Karin Ernlund.

Den svenska bostadsmarknaden är ett haveri. Vi har ett skriande behov av långtgående, grundläggande och heltäckande reformer. Att regeringen vill lägga politiska låsningar åt sidan är därför hoppingivande och välkommet, men vi tror det först när vi ser det. Det kräver först och främst att alla parter på nationell, regional och lokal nivå accepterar att det krävs drastiska åtgärder för att underlätta nybyggnation såväl som skattereformer som får igång flyttkedjor och öppnar upp vårt befintliga bestånd för en mer effektiv användning.

I Stockholmsregionen lever vi i en verklighet där domstolar och regeringsinstanser bara under de senaste veckorna har sagt nej till hundratals bostäder på svårbegripliga grunder såsom att ofarliga rökplymer kan ha psykologiska effekter eller att ett högt hus kan ses ifrån en park. I den situationen låter det smått fantastiskt att regeringen skulle kunna vända skutan och helt plötsligt sätta igång ett nytt miljonprogram utan att specificera mycket mer än att läggtider ska kortas, krav på kommuner ska ställas och investeringsstöd kompletteras.

Förra gången det begav sig och Sverige faktiskt byggde en miljon bostäder på tio år mobiliserades hela samhällsapparaten för att kunna nå bostadsmålet. Om 700.000 nya bostäder ska bli verklighet till 2025 krävs det därför ett helhetsgrepp. Riksdagen behöver enas om systemövergripande reformer för att angripa det faktum att bostadsbyggande inte är högprioriterat i dag. Det räcker inte att snabba på en process här, eller skjuta till lite investeringsstöd där. Grunden till problemet är nämligen systemfel som säger att bostäder endast kan tillkomma i lägen där nybyggnationen passar in i den omgivande bebyggelsen, där det inte bullrar, där nya bostäder inte stör grannar och växter eller påverkar strandskydd, riksintressen, siktlinjer och vattenspeglar, där bostäderna inte kringgärdas av någon olägenhet som lukt eller rök, är för höga eller låga, långa eller korta.

Efter att regeringen har hanterat sina egna instanser och gjort upp med de lagar och regler som gör att Länsstyrelsen – som är regeringens företrädare regionalt, och domstolar kan säga nej till byggprojekt på löpande band är det upp till företrädare på regional och kommunal nivå att ta vid och långsiktigt samordna kollektivtrafik- och bostadsbyggandet. Även här behöver Stockholmsregionen ett brett, blocköverskridande samarbete fritt från kortsiktig populism och verklighetsfrånvända förslag. Det innebär att samtliga partier i landstinget erkänner att kollektivtrafiken måste finansieras på lång sikt genom att taxor tillåts räknas upp i takt med att löner och priser ökar. Därutöver krävs det att samtliga partier i Stockholms stad förlikar sig med det faktum att Bromma flygplats kommer att vara kvar under överskådlig tid och att tiotusentals bostäder där är, och alltid har varit, en dålig ursäkt för att säga nej till andra bostäder.

Denna överenskommelse måste sedan sippra ned på alla nivåer. Via regering, landsting och kommun – till de enskilda bostadsprojekt som behandlas i kommunala nämnder. Det räcker inte att enas om övergripande strategier som säger fler bostäder i City för att sedan kapa hushöjder så att inga bostäder får plats, eller ständigt dra projekt i långbänk och samtidigt proklamera att tiotusentals bostäder ska byggas på platsen – någon gång, i en avlägsen framtid.

Om halva Sverige täcks av riksintressen och hela Stockholm har nystats in i överlappande regler försvårande omständigheter och politisk oenighet kommer det inte att bli många bostäder där de behövs och människor vill bo. Faktiska bostäder behövs här och nu.

DN Debatt. 13 januari 2016 (1)

Debattartikel
Stefan Löfven (S), statsminister, Magdalena Andersson (S), finansminister, Mehmet Kaplan (MP), bostads- och stadsutvecklingsminister: 
”Vi vill samarbeta om ökat bostadsbyggande”

Repliker
Jakob Eliasson, samhällspolitisk chef Villaägarnas riksförbund:
”Fattiga barnfamiljer drabbas om ränteavdragen sänks”
Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen Riksförbundet och Kurt Eliasson, vd bransch- och intresseorganisationen Sabo:
”Hyresförhandlingar bättre än statlig styrning” 
Ola Månsson, vd Sveriges byggindustrier:
”Resursbrist i kommunerna fördröjer byggplaner” 
Gustav Hemming (C), miljö- och regionplanelandstingsråd i Stockholms läns landsting och Karin Ernlund (C), gruppledare i Stockholms stad:
”Systemfel i byggpolitiken” 
Sex S-politiker i Stockholmsregionen:
”Läget är akut – utvecklingen hotas av bostadsbristen”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt