Repliker

”Villkora inte klimatåtgärder med tillväxt ”

Så länge klimatåtgärder underordnas ekonomiska mål riskerar vi att misslyckas med att lösa vår tids ödesfråga, skriver Robert Höglund, samordnare för nätverket Steg 3.

Gärna en miljöpolitik i framkant så länge det inte hotar tillväxten. Det är budskapet från Svenskt Näringsliv, LO och LRF . I artikeln uppmanar man positivt nog Sverige att bli ett klimatföredöme men däremot "utan att riskera vår inhemska produktion, tillväxt och välfärd". Artikelförfattarna är inte ensamma om inställningen, både föregående och nuvarande regering har varit tydliga med att utsläppsminskningar ska gå hand i hand med växande BNP. Det är dock en väldigt riskabel strategi att driva om man vill lösa klimatfrågan.

Det är visserligen teoretiskt möjligt att en ambitiös miljöpolitik leder till både minskade växthusgasutsläpp och ökad BNP under en period, även om det ännu inte finns några konkreta exempel på detta (svenska utsläpp har inte minskat när man räknar in svenskarnas konsumtion). Men det kan också hända att BNP-tillväxten avstannar när våra totala utsläpp kraftigt tvingas minska. Hittills har globala utsläppsminskningar främst skett under ekonomiska kriser och kurvorna för globala utsläpp och BNP följt varandra tätt. Vi kan inte förutse framtiden men eftersom en planet som går att leva på är viktigare än ekonomisk tillväxt bör rimligen inte heller det förstnämnda underordnas det sistnämnda. 

Problemet är också att Sverige inte är ensamt om tillväxtfixeringen. I princip inget av världens länder vill riskera sin inhemska produktion eller tillväxt för utsläppsminskningars skull. Endast klimatåtgärder som är ekonomiskt lönsamma vidtas i regel och miljöreformer som befaras kunna påverka ekonomin negativt avvisas, även om dessa skulle vara vad som krävs för att klara utsläppsminskningarna.

Att satsa allt på ett kort och kallt räkna med att en energiberoende världsekonomi ska kunna ställa om från cirka 88 till 0 procent fossil energi med bibehållen BNP-tillväxt är minst sagt riskabelt. Strategin har hittills inte heller visat sig fungera. Tidigare i år rapporterades det att de globala utsläppen av växthusgaser för första gången stod still samtidigt som världsekonomin växte. Nyheten fick stor spridning men tyvärr visade sig de preliminära siffrorna inte stämma. Användningen av fossil energi och växthusgasutsläppen fortsatte att öka under 2014, om än långsammare än tidigare. Ökningen av fossila bränslen var dessutom större än ökningen av förnybar energi. 

Man kan också fråga sig hur viktiga ekosystem som redan är överutnyttjade som jordbruksmark, skogar, färskvatten och marina resurser ska klara en situation där samtliga världens länder satsar på fortsatt BNP-tillväxt? Vore det inte naturligt att materiellt rika länder som Sverige gick före och ställde om till en utveckling där icke-materiella värden får en successivt allt större betoning. Detta förutsätter i sin tur att vi ersätter tillväxt i BNP som mått för utvecklingen med mått för människors välbefinnande.

Sverige kan bli ett verkligt klimatföredöme. Inte genom att hårdnackat villkora klimatåtgärder med tillväxt – utan genom att en gång för alla slå fast en ekologiskt och social hållbar utveckling som vår överordnade målsättning. Det skulle inte vara ett nej till ekonomisk tillväxt utan endast en anpassning av prioriteringarna till det som faktiskt är viktigast.