Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Resurserna till vård, skola och omsorg fortsätter växa”

Snedvriden debatt. Under V-kongressen föreslås nu skattehöjningar för att ge det offentliga mer resurser. Men bilden av att sänkta skatter dragit undan pengar från den offentliga sektorn är fel. Tvärtom har stigande skatteintäkter ökat resurserna, skriver Krister Andersson och Ann Öberg på Svenskt näringsliv.

Under hösten har en tämligen förvirrad debatt förts om skatter och resurser till välfärden. Medborgarna har matats med påståenden om bilder av hur vård, skola och omsorg monteras ned, trots att statistiken säger något annat. Vrångbilden upprätthålls vid Vänsterpartiets pågående kongress, där såväl skattehöjningar som ökade offentliga åtaganden föreslås. Det har saknats en samlad bild, vilket öppnat för felaktiga uppfattningar.

Det påstådda motsatsförhållandet mellan sänkta skatter och mer resurser till vård, skola och omsorg har varit ett återkommande tema i den offentliga debatten. Det tydligaste exemplet har varit skolan. Budskapet i den senaste Pisaundersökningen, som visar att svenska elever halkar efter i en internationell jämförelse, är oroande. Men oroande är också den selektiva verklighetsbeskrivningen i den efterföljande analysen. Uppfattningar om bristande resurser lyfts fram som förklaring till de sämre skolresultaten. Inte sällan beskrivs utvecklingen som en följd av skattesänkningar. Sådana slutsatser är missvisande.

Fakta är att resurserna till skolan ökat och att mer nya resurser tillförts än i många jämförbara länder. Undervisningsresurserna per elev i grundskolan och gymnasiet är högre i dag än år 2000. Detsamma gäller lärartätheten. Även förskolan har mer resurser och högre personaltäthet i dag än vid sekelskiftet.

Svenskt näringsliv har undersökt skattetryck, skatteintäkter och resurser till vård, skola och omsorg under 2000-talet. I en kommande rapport (23/1) analyseras utvecklingen. Slutsatserna är tydliga. Parallellt med sänkta eller slopade skatter har skatteintäkterna vuxit och utgifterna för vård, skola och omsorg ökat. Kombinationen skiljer ut Sverige från de flesta övriga länder under det senaste decenniet.

Sedan mitten av 1990-talet har transfereringar, exempelvis a-kassa och sjukpenning, och ränteutgifter fallit som andel av BNP. Färre sjukskrivna och arbetslösa, skärpta regler samt amorteringar och sjunkande marknadsräntor har bidragit till detta. Samtidigt har offentlig konsumtion, mestadels utgifter för vård, skola och omsorg, ökat. Det gäller totalsumman, men även när man mäter realt, per brukare och som andel av BNP. Resurserna som tillförs välfärdssektorn är också höga i ett internationellt perspektiv.

Resurserna till vården har ökat mer än vad enbart den ökade befolkningen hade medfört. Inom stora delar av vården har resurserna per vårdkontakt ökat. Kostnaderna för handikappomsorgen har, justerat för prisökningar, vuxit med cirka 50 procent sedan sekelskiftet och motsvarar i dag två tredjedelar av kostnaderna för äldreomsorgen. De totala kostnaderna för äldreomsorgen har ökat något. Resurserna per brukare inom äldreomsorgen är oförändrade sedan 2007, vilket är så långt tillbaka som jämförelser kan göras.

En annan felaktig föreställning är att förändringarna skett med lånade pengar. Det stämmer inte. Sedan år 2000 har den offentliga sektorns skuldsättning fallit med tolv procentenheter i förhållande till BNP och är i dag internationellt sett låg. Överskotten i kommunsektorn har historiskt sett varit höga under 2000-talet och i linje med sektorns mål om god ekonomisk hushållning.

År 2000 toppade skatteintäkternas andel av BNP. Samtidigt infördes vid denna tid en rad regler som syftade till att säkerställa sunda offentliga finanser. Då inledde den dåvarande S-regeringen också de skattesänkningar som vi sett sedan dess. Hittills har skattetrycket sjunkit med nästan sju procentenheter, till 44 procent.

Det är en tydlig förändring i skattepolitiken, även om Sverige fortfarande har bland världens allra högsta skattetryck. Sedan år 2000 har skatteintäkterna ökat med 260 miljarder kronor, justerat för inflationen. Ökningen kvarstår även när hänsyn tas till den demografiska utvecklingen. Utvecklingen har varit jämnt fördelad med växande skatteintäkter och fallande skattetryck under såväl socialdemokratiskt ledda regeringar som när alliansen haft makten.

Det nya seklet inleddes med beloppsmässigt stora skattesänkningar på arbete genom skattereduktionen för pensionsavgift. Andra viktiga åtgärder för att underlätta generationsskiften och företagande har varit slopade arvs- och gåvoskatter samt nya så kallade 3:12-regler. Efter regeringsskiftet 2006 har skattesänkningar på arbete fortgått genom jobbskatteavdrag, och företagsklimatet har fortsatt förbättras genom bland annat slopad förmögenhetskatt och lägre bolagsskatt.

Många av skatteåtgärderna har förbättrat ekonomins funktionssätt och bidragit till en förhållandevis stabil utveckling med stigande skatteintäkter och ökade reala satsningar på vård, skola och omsorg. Goda tider med växande BNP kan i sig innebära lägre skattetryck. Men även under finanskrisen och de tuffa åren därefter har det lägre skattetrycket bestått. En god utveckling framöver kräver att skattesystemet fortsatt reformeras.

Den svenska välfärden står inför stora utmaningar, inte minst den åldrande befolkningen. Kraven på skattesystemet tilltar också i en allt mer globaliserad värld. Den framtida finansieringen av välfärden beror på hur vi lyckas skapa förutsättningar för tillväxt och konkurrenskraft. Vi borde enas om att diskussionen om skatter och välfärd blir fruktbar enbart om vi utgår från fakta.

Hur resurserna används har fått förhållandevis lite utrymme i debatten. Kvantitet och ekonomiska resurser är inte detsamma som kvalitet. De dyraste verksamheterna är långt från alltid de bästa. Effektivare organisation, smartare resursanvändning eller nya arbetsrutiner kan skapa utrymme för ökad kvalitet för en given kostnad. Viktiga instrument för att stimulera till ökad effektivitet är konkurrensutsättning, kombinerade med tydlig upphandling, rätt utformade ersättningssystem och noggrann kvalitetsuppföljning. Det här borde debatten handla om.