Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Riksrevisionen svartmålar vårdvalet i sin nya rapport”

Vaccinering på vårdcentral. Med vårdvalet ökar patienternas förtroende, de medicinska resultaten förbättras och fler får vård i tid, skriver ledande landstingsmoderater.
Vaccinering på vårdcentral. Med vårdvalet ökar patienternas förtroende, de medicinska resultaten förbättras och fler får vård i tid, skriver ledande landstingsmoderater. Foto: Bertil Ericson / TT

Rasera inte en lyckad reform. Med märkliga felräkningar och subversiva ordlekar ger Riksrevisionen en ­missvisande bild av vårdvalet i primärvården. ­Rapporten om effekterna av ­vårdvalsreformen bygger på felaktiga antaganden, skriver ­moderata region- och landstingsråd från hela Sverige.

Riksrevisionen har ett mycket viktigt uppdrag i den svenska statsförvaltningen. Det är därför med stor förvåning och viss oro vi noterar att Riksrevisionen, som vi menar måste ha fokus på fakta och analys, drar så stora växlar på sitt analysmaterial.

Alla stora reformer har sina avigsidor och kan alltid bli bättre, men Riksrevisionens kritik i rapporten Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan? (RiR 2014:22) ger inte en heltäckande bild av vårdvalet i primärvården.

Det är helt korrekt att såväl antalet vårdcentraler som vårdkonsumtionen har ökat. Detta var också ett av syftena vi ville uppnå eftersom tillgängligheten till vård tidigare varit för dålig. Att förhållandevis friska människor ökat sin vårdkonsumtion skall ses mot bakgrund av att sjukvårdssystemets legitimitet bara kan upprätthållas så länge människor upplever att vården faktiskt finns där när de har behov av den.

Man framhåller till exempel att det i Skåne var 1 700 personer med allvarlig sjukdomsbild som inte träffade någon läkare under en tvåårsperiod samtidigt som det tillkom 47 000 nya besökare med lindriga eller självläkande symtom. Detta låter onekligen illa. Men det är mest en subversiv lek med ord. Riksrevisionsverket väljer av oklar anledning att bortse från att såväl Skåne som Västra Götaland byggt ut specialistsjuksköterskefunktionen bland annat med astma/kol- samt diabetessjuksköterskor. Det är där de utpekade 1 700 patienterna har haft sina vårdkontakter. Denna grupp har alltså tagits om hand av kvalificerad vårdpersonal, inte – som det framställs som – nekats vård på grund av att de är fattiga, sjuka eller dyra patienter.

För att verkligen besvara den fråga som Riksrevisionen ger sig i kast med måste man ta ett större och djupare grepp som har att göra med vad som är god vård. Om läkarbesök är ett fullödigt mått på tillgång till vård eller om det bästa faktiskt är att organisera vården så att människor som inte måste träffa läkare faktiskt inte behöver det. Dessa frågor är inte lätta att besvara och det är beklagligt att Riksrevisionen inte ens gör ett seriöst försök, även om man i rapporten snuddar vid resonemangen.

Det som är anmärkningsvärt är att revisionen själv konstaterar att ”befintliga studier visar att vårdutnyttjandet har ökat för alla grupper” och sedan ägnar sig åt ett resonemang som går ut på att socialt utsatta människor relativt sett inte fått en lika stor ökning som andra och därför har missgynnats. Det är intellektuellt ohederligt.

I Västra Götaland har antalet läkarbesök ökat med 250 000 per år, men kostnaderna för primärvården har inte ökat i motsvarande grad. Det innebär mer vård utan att det kostar mer. Med systematisk uppföljning av många olika kvalitetsindikatorer säkerställs att fler patienter än tidigare med kroniska sjukdomar når de medicinska målen.

Riksrevisionens kritik mot att nya vårdcentraler främst etableras i storstadsområden är märklig. Det vore konstigt med den omvända ordningen. Det är ingen statshemlighet att urbaniseringen är kraftig. Att det uppstår behov av mer vård i storstäderna beror helt enkelt på att folkökningen är större där och att det uppdämda behov som den tidigare ordningen med långa väntetider i vården gav upphov till, har varit större där. Antalet vårdcentraler har ökat överallt, även på landsbygden, men det har av naturliga skäl tillkommit flest i de stora städerna.

Det går inte heller att sluta sig till att etableringen av vårdcentraler i vissa stadsdelar har en direkt koppling till de boendes socioekonomiska ställning. Ersättningssystemet är uppbyggt så att vårdcentralerna får ersättning utifrån patienternas vårdbehov och socioekonomiska ställning – och den skiljer sig med upp till 30 procent mellan olika vårdcentraler. Vårdvalet i Skåne och Västra Götaland har tydligt stärkt vården i både socioekonomiskt utsatta områden och på landsbygden, där nyetableringar har skett. I Skåne finns det i dag 24 fler vårdcentraler jämfört med för fem år sedan, i Västra ­Götaland finns det 56 fler. Angered och Kortedala är exempel på områden som fått nya vårdcentraler och i flera kommuner på landsbygden har antalet vårdcentraler ökat med 100 procent.

Vidare ökar patienternas förtroende för vårdcentralerna, de medicinska resultaten förbättras och fler får vård i tid. Med vårdvalet följde också en ökad frihet för personalen: i Västra Götaland valde ytterligare cirka 100 läkare att arbeta vid vårdcentralerna och antalet läkarstuderande som vill utbilda sig till specialister i allmänmedicin har ökat med 80 procent.

Vi förstår helt enkelt inte vad Riksrevisionen är ute efter. Visst säger de sig vilja utveckla vårdvalet, men tonen i rapporten går mest ut på att de verkar vilja ge understöd till de politiker som vill ta tillbaka makt från patienter och personal. Vi delar inte slutsatsen att vårdvalet i primärvården på ett tydligt och systematiskt sätt har lett till allvarliga undanträngningseffekter. Det gör inte heller Myndigheten för vårdanalys, Karolinska institutet eller Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Vårdanalys, som är en myndighet med uppgift att stärka patienternas ställning genom att granska och analysera vården utifrån ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv, går också på tvärs med Riksrevisionen. I ett färskt remissyttrande (30/10) avråder Vårdanalys från att avskaffa det fria vårdvalet. Det gör också bland andra Läkarförbundet, Vårdförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting, samt Vårdföretagarna. De pekar alla på svårigheter med styrningen, men framhåller att ett avvecklande skulle få värre konsekvenser för patienterna.

Den springande punkten är om man tror att mer patient- och personalmakt eller mer politikermakt leder till förbättringar i vården. Riksrevisionens värdering här är tydlig. Mer makt till politiker, helst på statlig nivå, är tydligen svaret. Vi delar absolut inte denna slutsats. Vi vet att det fortfarande finns förbättringar att göra, men vägen framåt går inte genom att rasera reformer som ger mer vård, leder till mer nöjda patienter och förbättrade medicinska resultat, utan genom att fortsätta förädla och utveckla så att alla grupper kan åtnjuta god och jämlik vård.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.