DN Debatt

”Risk för illegal vargjakt”

Bristande tilltro till demokratin. I Finland havererade vargstammen när EU-domstolen lade sig i landets vargjakt. Risken är att Sverige går samma väg, skriver Björn Sprängare och Bo Sköld från Jägareförbundet.

Mer än en halv miljon människor påverkas och berörs – mer eller mindre dagligen – av våra stora rovdjur. Trots det saknas en förutsägbar förvaltning, så att de som drabbas av rovdjuren kan få stöd i en tydlig och lättolkad lagstiftning. I 15 år har myndigheter och politiker försökt hitta lösningen – utan att lyckas. Ur den besvikelse och vanmakt som kommer med att inte kunna påverka sin vardag, och lösa sina problem, föds desperation. Det är en farlig kraft, som tar sig uttryck i handlingar som ingen vill ha. Just därför har Svenska Jägareförbundet arbetat hårt för att hitta en lösning på vargproblematiken och ingjuta hopp i de människor som påverkas av vargarna.

Landets högsta demokratiska instans, riksdagen, tog beslut i frågan 2001, därefter 2009 och nu senast i december 2013. Det finns få frågor som är mer genomlysta och utredda. Knappt något riksdagsbeslut har haft starkare vetenskapligt faktaunderlag än rovdjursfrågorna. Men inte heller allt detta har räckt till för att få igång någon förvaltning.

Det är uppenbart att människor tappar tilltron till det demokratiska systemet när inte ens tre riksdagsbeslut räcker till för att fullfölja de intentioner som den folkvalda riksdagen har. Och för den enskilda personen som påverkas negativt av vargarna finns inget att hoppas på, inget att se fram emot. Det finns inga möjligheter för dem att kunna påverka sin vardag. Denna hopplöshet ger då näring till destruktiva idéer.

Det är därför som Svenska Jägareförbundet har försökt att skapa en acceptans för vargarna. Den viktigaste åtgärden för detta är jakt. Får man jaga vargarna, eller får ett snabbt beslut om skyddsjakt, kan man påverka sin vardag. Dessa aktiviteter ger tilltro till systemet. Därför känns det tröstlöst och beklämmande när bevarandeorganisationerna gör allt utom att skapa acceptans för vargarna eller ingjuta hopp hos de som drabbas. De agerar precis tvärtom.

Internationellt arbetar ofta bevarandeorganisationer sida vid sida med regeringar, myndigheter och jägarorganisationer för att skapa acceptans för hotade rovdjur eftersom det är basen i allt viltvårdsarbete. Men det verkar vara omöjligt att få med sig bevarandeorganisationerna i Sverige.

Svenska Jägareförbundet vill ha en långsiktig lösning på rovdjursproblematiken. För att komma dit är vi beredda att ta ansvar – för såväl varg, annat vilt som människor och näringsliv. Det går nämligen inte att särkoppla dessa från varandra. Rovdjursförvaltning är inte så enkel att man enbart kan fokusera på rovdjuren. Man måste se till helheten.

I Finland havererade vargstammen när EU-domstolen lade sig i landets vargjakt. Idag finns bara en bråkdel av vargstammen kvar. Illegal jakt anges av finska myndigheter som det som reglerar vargstammen. Och det värsta av allt är att det finns en utbredd förståelse för den illegala jakten hos den finska landsbygdsbefolkningen. Just därför borde vi i dag ha kommit till en situation där alla engagerade organisationer inser faran med att inte vilja hitta lösningar eller att kompromissa.

Hur kommer de människor som hoppats och trott på riksdagsbeslutets löfte om att återfå rätten till att påverka sin vardag, att ta emot beslutet om att de får fortsätta att vänta? Att inga löften kan ges? De har redan väntat i många år.

Svenska Jägareförbundet är emot all form av illegal jakt. Vad ska vi säga för att ingjuta nytt hopp, när vanmakten föder desperation.