DN Debatt

”Robust ekonomi viktigare än låga hushållsskulder”

I november presenterade Finansinspektionen, med chefekonom Henrik Braconier och generaldirektör Martin Andersson, sitt förslag på amorteringkrav. Men i stället för att begränsa hushållens belåning borde man diskutera hur det ekonomiska systemet kan göras mer robust, skriver debattörerna.
I november presenterade Finansinspektionen, med chefekonom Henrik Braconier och generaldirektör Martin Andersson, sitt förslag på amorteringkrav. Men i stället för att begränsa hushållens belåning borde man diskutera hur det ekonomiska systemet kan göras mer robust, skriver debattörerna. Foto: TT

Fel fokus. Varken hushållens eller företagens skulder utgör i dag något akut hot mot den finansiella stabiliteten i Sverige. I stället för att fokusera på skuldernas storlek bör den ekonomiska politiken syfta till att göra systemet mer robust i tider med ­ekonomiska störningar, skriver ledamöterna i tankesmedjan SNS konjunkturråd.

I dagens svenska debatt ses skulder som ett problem. Riksbanken har avstått från räntesänkningar av rädsla för att hushållens skulder ska öka. Finansinspektionen har infört lånetak och beslutat om amorteringskrav. Men diskussionen behöver breddas från ett ensidigt fokus på detaljreglering av hushållens skulder till grundfrågan om vilka regler och ramverk som krävs för att skapa en lånemarknad som fungerar väl i både goda och dåliga tider. Dessa frågor diskuteras i SNS Konjunkturrådsrapport 2015 ”Den svenska skulden” som presenteras i dag.

Medan företagens skuldsättning varit tämligen konstant, har hushållens skulder ökat från 90 procent av de disponibla inkomsterna i mitten av 1990-talet till 175 procent i dag. Denna nivå är visserligen internationellt sett relativt hög, men lägre än i länder som Danmark och Nederländerna där den ligger omkring 300 procent.

Stora skulder är på många sätt tecken på ett väl fungerande finansiellt system. De gör det möjligt för entreprenören utan egen förmögenhet att realisera sina produktiva idéer och för det unga hushållet att köpa sin första bostad. Men framtiden är alltid oviss och om många låntagare samtidigt får problem kan påfrestningarna på systemet bli stora. Det är ingen tillfällighet att höga skulder och snabb skulduppbyggnad ofta föregått ekonomiska kriser. Men detta är ingen naturlag och i stället för att diskutera hur skulderna ska begränsas är det mer konstruktivt att diskutera hur en ekonomi med stora skulder kan bli mer robust mot ekonomiska störningar.

Det svenska skattesystemet ger starka incitament till belåning. För företagen är räntor, men inte kostnaderna för eget kapital, avdragsgilla. De förslag som nyligen lagts fram om att begränsa företagens rätt till ränteavdrag innebär viktiga steg bort från denna snedvridning.

Nuvarande skattesystem gynnar ägande och belåning av den egna bostaden. För hushållen är skuldräntor fullt avdragsgilla, medan olika typer av kapitalinkomster endast beskattas till en del. Denna snedvridning förstärktes ytterligare när fastighetsskatten avskaffades och ersattes av en fastighetsavgift med tak år 2007.

Slutsats: Skatterna måste göras mera neutrala mellan ägande- och hyresrätt och mellan belåning och finansiering med eget kapital, till exempel genom begränsning av avdragsrätten för räntor och höjd fastighetsskatt.

De problem som skulder kan skapa är av tre olika slag. För det första kan enskilda hushåll hamna i svårigheter på grund av att de tagit mindre lyckade beslut eller inte fullt ut insett konsekvenserna av sin skuldsättning.

Slutsats: Ett förstärkt konsumentskydd – exempelvis begränsning av de straffavgifter som långivare kan ta ut − är särskilt angeläget, eftersom lån blivit allt mer lättillgängliga även för personer med låg kreditvärdighet.

För det andra kan höga skulder hota den finansiella stabiliteten. Företag på obestånd och arbetslösa hushåll kan förorsaka bankerna kredit­förluster och ytterst leda till en kris för hela det finansiella systemet. Men eftersom svenska hushåll har fullt personligt betalningsansvar för sina lån, kommer de i det längsta att lösa eventuella problem genom att dra ned sin konsumtion och sälja tillgångar. Det är därför osannolikt att bankernas förluster på lån till hushållen kan bli särskilt stora; under 1990-talets kris kom bara 6 procent av bankernas kreditförluster från lån till hushållen.

Slutsats: Varken hushållens eller företagens skulder utgör i dag något akut hot mot den finansiella stabiliteten.

För det tredje kan höga skulder hota den makro­ekonomiska stabiliteten. Om högbelånade hushåll i ett pressat läge försöker sanera sin ekonomi genom ökat sparande, minskar den samlade efterfrågan i ekonomin och priserna på bostäder och andra tillgångar pressas nedåt. Detta kan ytterligare fördjupa en nedgång i ekonomin. Det finns därför alla skäl att redan nu diskutera hur vi kan begränsa riskerna för en sådan negativ spiral. Tyvärr är det svårt att från tillgänglig statistik utläsa hur många hushåll som riskerar att få betalningssvårigheter.

Slutsats: Det är angeläget att den statistik över enskilda individers skulder och tillgångar som fanns fram till 2007 åter tas fram.

För att höga skulder inte ska fördjupa en framtida kris är det viktigt att se över hur låneavtal och regelverket för konkurser är utformade. Ett vanligt lån ger långivaren obetingad rätt att driva in skulden oberoende av låntagarens situation. Betalningsansvaret begränsas bara av möjligheten till konkurs och av de eftergifter som långivaren frivilligt medverkar till. Sådana eftergifter är viktiga för att göra det möjligt för skuldtyngda företag att driva verksamheten vidare och för hushåll att behålla en rimlig konsumtionsnivå även i ett krisläge. Eftergifter ligger också ofta i långivarnas intresse, eftersom de kan öka deras chanser att på sikt få sina pengar tillbaka; ränteeftergifter var vanliga under 1990-talskrisen. Därför är det viktigt att redovisningsreglerna är sådana att bankerna blir så benägna som möjligt att skriva ned skulder och ge ränteeftergifter. Men bankernas incitament till eftergifter är ändå svagare än samhällets intresse av att undvika en process där företag läggs ned och skuldtyngda hushåll söker spara sig ur en kris.

Slutsats: Systemet för att hantera företag på obestånd behöver utvecklas för att underlätta rekonstruktioner så att långsiktigt livskraftiga verksamheter kan drivas vidare.

För hushåll behövs det också nya låneformer. En möjlighet är att erbjuda bolån med delat ansvar, där låntagarens skyldigheter kopplas till mätbara faktorer som arbetslöshet och fastig­hetspriser. Sådana lån skulle kunna regleras i samband med försäljning så att banken – eller en särskild försäkringsgivare – tog en del av kapitalförlusten, eller kapitalvinsten. Ett problem är att ägarens incitament att sköta sin fastighet och att få ut bästa möjliga försäljningspris skulle minska. Ett bättre alternativ är därför att koppla betalningsskyldigheten för lånet till ett mått på fastighetsprisernas allmänna utveckling.

Slutsats: Bolån med delat ansvar kan göra ekonomin mindre sårbar mot framtida störningar och kriser. Det bör utredas hur sådana lån kan utformas så att de blir attraktiva för både långivare och låntagare.

Om bolån med delat ansvar slog igenom, skulle banker eller försäkringsbolag få bära makrorisk kopplad till bostadspriser och arbetslöshet, vilket i sin tur kan påverka deras långivning och risken för finansiell instabilitet. För att de inte ska bli alltför exponerade är det därför viktigt att det samtidigt skapas möjligheter för långivarna att avhända sig sådana risker, till exempel genom marknader för finansiella derivat kopplade till fastighetsprisindex.

Peter Englund, ordförande, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm

Bo Becker, professor i finansiell ekonomi vid ­Handelshögskolan i Stockholm

Torbjörn Becker, ekon dr vid SITE, Handels­högskolan i Stockholm

Marieke Bos, fil dr vid SOFI, Stockholms ­universitet

Pehr Wissén, adj professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och SIFR.

Författarna utgör SNS konjunkturråd 2015. De svarar för analys, slutsatser och förslag. SNS som organisation tar inte ställning till dessa.