När Ed Miliband utropade att ”it is time for the next generation” nådde applåderna nya höjder. Jag var tillsammans med ledande socialdemokrater från hela Europa i Manchester för att följa valet av ny partiledare i Labour och för att finna inspiration. New Labour och Tony Blair omdefinierade på nittiotalet den politiska kartan och var modell för många socialdemokratiska partier och till slut också Moderaterna i Sveriges förvandling. Vad Socialdemokraterna i Storbritannien gör kommer att ha stor politisk betydelse. Labour i Storbritannien befinner sig, precis som Socialdemokraterna i Sverige, i opposition mot en högerregering som har triangulerat sig mot mitten. Motståndaren har förändrat sig i mycket men den ideologiska kärnan har förblivit densamma.

Ed Miliband blev vald för att han var den kandidat som var beredd att börja om, att förnya politiken och modernisera partiet.

Till skillnad från när Mona Sahlin blev vald 2007 fick Ed Miliband ett mandat för att förändra sitt parti. Genom en öppen process där alla kandidater offentligt deklarerade sitt intresse och presenterade sin politiska vision kunde medlemmar ta ställning. Kandidaterna reste runt i landet och mötte människor och offentliga debatter arrangerades mellan kandidaterna. Labour gavs möjligheten att välja person och politik. Dessutom gav det mängder med nya medlemmar, folk strömmade till. Ed Miliband har nu ett starkt mandat i ryggen för att förändra Labour-partiet och presentera en valplattform för att återta makten i Storbritannien.

Den svenska socialdemokratin får inte återigen göra om misstaget med en sluten process där medlemmarna inte får tycka till och där den som blir vald inte har något förändringsmandat.

Som ordförande i SSU:s Valanalysgrupp efter katastrofvalet skrev jag (DN Debatt 8/12 2006):

”Socialdemokraterna är tvingade att ompröva sin politik om inte även nästa val ska förloras. Årets val var en katastrof som socialdemokraterna måste ta på största allvar. Annars riskerar vi en lång tid i opposition. Det duger inte att företrädare för vårt parti nu lägger all skuld på Göran Persson (i dag Mona Sahlin). Då riskerar den nödvändiga omprövningen av partiets politik att hamna i skymundan. Valrörelsen utformades huvudsakligen av regeringskansliet och finansdepartementet (någon egentlig förändring av politiken sedan 2006 har inte skett). Det ledde till att politiken tappade sin livsviktiga förankring i människors vardag och samhällets reella villkor.”

Det är tragiskt att jag efter fyra år, efter ännu ett förlorat val, i princip kan skriva samma artikel igen. Socialdemokratin måste lära av sina misstag.

Den valberedning som ska utses bör ges i uppgift att organisera en landsomfattande turné så att kandidaterna får en möjlighet att presentera sig och sin politiska vision. Deadline för nomineringar bör vara slutet på december. I januari/februari bör öppna debatter ske mellan kandidaterna så skillnaderna blir tydliga. Och i mars är det dags för kongressen att välja partiledning.

Det är oacceptabelt att än en gång ha en sluten process där varken kandidater eller partiets medlemmar ges möjlighet att diskutera partiets färdriktning. Person och politik hör ihop.

Det är dags att börja om och att göra rätt från början. Det är dags för en ny generation att leda socialdemokratin och Sverige.

Johan Hassel
generalsekreterare Världens Unga Socialdemokrater, ledamot i Socialdemokratiska Kriskommissionens Valanalysgrupp, f d ordförande SSU:s Valanalys efter valet 2006