Världsekonomin står inför mycket svåra prövningar. Några tecken på att skuldstormen skulle bedarra syns ännu inte. Snarare har situationen förvärrats sett till utvecklingen i Grekland samt andra skuldtyngda länder. Även om Sverige i dag framstår som en lugn ö i ett stormigt hav vet vi att det som sker i vår omvärld kommer att påverka även oss.

Det var mot denna bakgrund vi tillsammans lade fram vår budgetproposition för 2012: ”Tid för ansvar”. Vår utgångspunkt är att det nu krävs ett konsekvent ansvarstagande för de offentliga finanserna. Annars finns en överhängande risk att skuldstormen drar in över Sverige med konsekvenser för hushåll, jobb och välfärd.

Vi vill att det ska vara ordning och reda i Sveriges ekonomi. Med en ansvarsfull ekonomisk politik säkerställer vi möjligheten att förstärka jobbpolitiken om krisen blir mer långvarig. Vi ska freda välfärdens kärnverksamheter från nedskärningar. Hushåll och företag ska värnas från skattehöjningar. Till det vill vi även i svåra tider göra vad vi kan för att trygga sammanhållningen.

Socialdemokraterna presenterade för en tid sedan sin budgetmotion. Det är deras första heltäckande budget sedan valet. Tydligt är att oppositionen nu står splittrad politiskt och att något samlat alternativ till Alliansen inte finns. Socialdemokraterna saknar samtidigt inte bara samarbetspartier, deras budgetförslag väcker också flera frågor.

Synar man budgetmotionen utifrån gängse beräkningsmetoder framträder en bekymmersam bild. Socialdemokraternas budget går med underskott. Om deras politik blev verklighet skulle de skyddsvallar som vi så starkt månar om undergrävas och förtroendet för Sverige försvagas. Det handlar om att förslagen i vissa fall är underfinansierade eller felräknade, men också om att de presenterar ambitioner och löften som tillsammans utgör stora utgiftsrisker på sikt.

Vi kan identifiera direkta underfinansieringar på nästan 10 miljarder kronor de kommande åren, varav cirka 5 till 6 miljarder redan för 2012. Socialdemokraterna kostnadsberäknar inte sitt förslag om att ge alla arbetslösa ungdomar arbetsmarknadsinsatser från första dagen, vilket kostar 1,5 miljarder kronor. Deras eget förslag om att avskaffa deltidsbegränsningen i a-kassan, som kostnadsberäknats till cirka 1,5 miljarder kronor, är inte alls inkluderat. Dessutom är utgifterna för a-kassan underskattade med 0,7 miljarder kronor.

Socialdemokraterna föreslår också en lastbilsskatt och räknar med intäkter redan från 2012. Skatten går däremot inte att införa så snabbt, innebär betydande administrationskostnader och kräver ett slopande av den befintliga vägavgiften. Intäkterna från lastbilsskatten överskattas därmed med 1 miljard kronor 2012, cirka 4 miljarder kronor 2013 och på längre sikt antagligen cirka 2 miljarder kronor.

Därtill ser det ut som om Socialdemokraterna överskattat kommunernas skatteintäkter – eventuellt med upp till 1 miljard kronor – till följd av förslagen om sjukförsäkring och a-kassa. Till sist har man underskattat kostnaderna med cirka 0,5 miljarder kronor för studiemedel, boende för flyktingar och bristyrkesutbildning. Sammantaget innebär underskattade utgifter och överskattade skatteintäkter att det uppstår ett underskott på cirka 5 miljarder kronor i de offentliga finanserna 2012.

Om vi därtill inkluderar konsekvenserna av Socialdemokraternas nedmontering av arbetslinjen, genom höjda skatter och att fler lämnar arbetskraften, försvagas de offentliga finanserna med ytterligare cirka 20 miljarder kronor, varav ungefär hälften redan på kort sikt. Totalt finns alltså risk att deras politik skulle urgröpa de offentliga finanserna med omkring 30 miljarder kronor.

Socialdemokraterna redovisar också ett stort antal ofinansierade utgiftsförslag och målsättningar. Det handlar om satsningar som kostar många tiotals miljarder, som höghastighetståg, en andra fast Öresundsförbindelse, utbyggd tunnelbana, utrotad barnfattigdom och rätt till heltid. Menar de allvar med dessa satsningar? Då kräver de kraftiga skattehöjningar eller skulle äventyra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Många förslag är långsiktigt både bra och nödvändiga, men måste förstås vara finansierade innan de realiseras.

Socialdemokraterns förslag riskerar också att fördjupa nedgången och försvåra en återhämtning efter krisen. De vill tynga hushåll och företag med skattehöjningar på totalt nästan 30 miljarder kronor nästa år. För företagen handlar det om 17 miljarder kronor i skattehöjningar genom fördubblade socialavgifter för att anställa unga, drygt 5 miljarder kronor i höjd restaurangmoms och en lastbilsskatt de hävdar ska dra in 4 miljarder kronor på sikt. För hushållen handlar det om 5 miljarder kronor i höjda inkomstskatter och minskat rot/rut.

Särskilt hårt drabbas unga människor. Höjda socialavgifter, höjd restaurangmoms och minskat rot/rut riskerar upp till 20.000 jobb på kort sikt, varav udden särskilt är riktad mot delar av arbetsmarknaden där unga jobbar eller har lättast att få jobb. Runt 3 miljarder kronor av de höjda socialavgifterna slår också mot kommuner och landsting, där 3.500–5.000 jobb i välfärden hotas.

Nedmonteringen av arbetslinjen är konsekvent. Socialdemokraterna vill göra det mindre lönsamt att arbeta. En heltidsarbetande förlorar med deras politik cirka 2.000 kronor per år. Samtidigt föreslås en utbyggnad av bidrags- och AMS-politiken med 10 miljarder kronor. Därmed går nära hälften av Socialdemokraternas föreslagna utgifter till bidrags- och AMS-politik. Att på detta sätt göra det mindre lönsamt att arbeta minskar sysselsättningen med drygt 10.000 på kort sikt och 50.000 på lång sikt.

Riskerna för ekonomin förstärks också om vi ser till övriga röd-gröna budgetmotioner. Vänsterpartiet föreslår bland annat stora höjningar av inkomst-, bolags- och förmögenhetsskatterna. Miljöpartiet vill bland sina förslag införa flygskatt, höja bensinpriset med 70 öre och sammantaget höja miljöskatterna med 20 miljarder kronor.

I Europa avlöser besparingspaketen varandra. Sverige kan i stället göra aktiva insatser för jobb, omställning och förstärka tryggheten för människor i en utsatt ekonomisk situation. Samtidigt har vi ett handlingsutrymme om krisen i vår omvärld blir långvarig. Sunda offentliga finanser är och förblir hörnstenen som garanterar vår gemensamma välfärd och goda förutsättningar för sysselsättning och tillväxt. Alternativet till Alliansen är en splittrad opposition. En opposition som med sin politik vill undergräva arbetslinjen, lägga stora skattebördor på hushåll och företag samt tydligt riskerar Sveriges ekonomi.

Fredrik Reinfeldt,
partiledare M

Jan Björklund,
partiledare FP

Annie Lööf,
partiledare C

Göran Hägglund,
partiledare KD