Valet 2010 innebar flera historiska förändringar av det politiska landskapet i Sverige. Moderaterna noterade en historisk framgång och Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1914. Det innebär att det nu bara skiljer tiondelar mellan två nu jämnstora partier. När Mona Sahlin nu aviserat sin avgång innebär det att hon inte bara kan tillskrivas den historiska rollen av att ha varit sitt partis första kvinnliga ordförande, hon är också den som suttit kortast tid på posten och den enda som aldrig varit statsminister.

Även för övriga partier var valet 2010 omtumlande. Centerpartiet och Kristdemokraterna backade kraftigt. Detta samtidigt som Miljöpartiet ökade och nu är tredje största partiet i riksdagen. Därtill innebär Sverigedemokraternas intåg i riksdagen inte bara att Sverige nu fått sitt åttonde riksdagsparti, utan även att den typ av främlingsfientliga populistpartier vi tidigare bara sett i andra länder nu också etablerat sig här.

Partierna presenterar nu i strid ström sina eftervalsanalyser. Medgångar kopplas till planen och motgångar till yttre omständigheter eller slumpen. Konsekvenserna låter däremot troligen vänta på sig till de kongresser, stämmor och landsmöten som äger rum under nästa år.

Men vad tycker egentligen väljarna om valresultatet, partierna och höstens händelser? För att få svar på den frågan genomförde Novus mellan den 18 och 23 november en opinionsundersökning riktad till 1 000 svenska väljare. I denna framträder ett antal tydliga bilder:

För det första förstärks valresultatet. Detta i tydlig kontrast till efter valet 2006 då stödet för regeringen Reinfeldt snabbt eroderade. Nu anger sex av tio väljare (59 procent) att regeringen skött sig bra under hösten och bara var sjunde väljare (14 procent) ger motsvarande betyg till oppositionen. Hela 66 procent anser därtill att Fredrik Reinfeldt skött sig bra mot bara 28 procent för Mona Sahlin. Noterbart är att hela 35 procent av de rödgröna väljarna anser att Fredrik Reinfeldt skött sig bra.

Bland oppositionspartierna skiljer Miljöpartiet ut sig med klart bättre omdömen än övriga partier. Fyra av tio väljare (39 procent) anser att partiet skött sig bra under hösten. Även Miljöpartiets väljare är nöjda. Sex av tio anser att partiet skött sig bra. Bara en liten grupp är direkt negativa. Även bland alliansväljare finns relativt positiva omdömen till Miljöpartiets agerande under hösten.

För det andra tror allt fler att regeringen kommer klara av att hantera det parlamentariska läget. En tydlig majoritet av väljarna (63 procent) tror att alliansregeringen på ett bra sätt kommer att klara av att regera Sverige under de kommande fyra åren. Det är en klar ökning jämfört med läget direkt efter valet då bara 55 procent trodde att det skulle fungera bra.

Samtidigt finns bland väljarna en förväntan på att regeringen ska göra upp med oppositionen i olika frågor. Sju av tio väljare tycker att det var rätt att regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde upp när det gäller framtiden för svensk trupp i Afghanistan. Inte mindre än 80 procent av väljarna tror därtill att regeringen kommer att göra motsvarande uppgörelser framöver. Bara 17 procent tror att regeringen kommer att göra upp med Sverigedemokraterna i någon fråga.

Om förväntan på brett ansvarstagande åvilar regeringen gäller det omvända för oppositionen om man ser till de egna väljarna. Sex av tio rödgröna väljare tycker det är rätt att rösta mot regeringen och få Sverigedemokraternas hjälp att fälla regeringens förslag. Bara två av tio tycker att ett sådant agerande är fel.

 För det tredje ser väljarna inte Moderaternas dominans i Alliansen som ett problem. Detta i kontrast till den eftervalsdebatt som nu utspelas i främst Kristdemokraterna och Centerpartiet, men även Folkpartiet. Något förvånande kan tyckas, men nästan sju av tio av de väljare som röstade på något av Alliansens tre mindre partier anser att Moderaternas inflytande i regeringen i dag är i stort sett lagom. Bara två av tio anser att Moderaterna har för stort inflytande.

Här finns en betydande utmaning för Alliansen att faktiskt se och förstå att det gemensamma borgerliga alliansbygget lägger grund för ett stöd som är högre än det skulle ha varit om partierna agerade för att väljarmaximera för egen del.

Särskilt noterbar är också den framtidspotential som partierna besitter i väljarnas ögon. Moderaterna har här den i särklass största potentialen. Hela 50 procent av väljarna kan i dag tänka sig att rösta på partiet. Det är en väljarandel som sticker ut historiskt. Fredrik Reinfeldts ambition att göra Moderaterna till det samhällsbärande partiet i svensk politik kan alltså anses ligga inom räckhåll. Det omvända gäller för Kristdemokraterna där bara 23 procent kan tänka sig att rösta på partiet, vilket är färre än som kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet.

För det fjärde har väljarna inte räknat ut Socialdemokraterna. Å ena sidan har Socialdemokraterna gjort det sämsta valet sedan den allmänna rösträtten infördes. Dessutom fortsätter partiet att falla i opinionsmätningarna för att nå allt lägre nivåer. Å andra sidan rapporteras det om Socialdemokraterna och dess inre liv som om partiet fortfarande har en särställning i svensk politik. Socialdemokraternas framtid engagerar och det långt utanför det egna partiet.

Bland Socialdemokraternas väljare finns dock både optimism och en tydlig framtidstro. Åtta av tio socialdemokratiska väljare tror att Socialdemokraterna kommer att öka sitt väljarstöd i nästa val. Fyra av tio tror till och med att stödet kommer att bli mycket större.

Anmärkningsvärt är samtidigt att Socialdemokraterna för närvarande tycks ha mindre tillväxtpotential än Moderaterna. Bara 45 procent av väljarna kan i dag tänka sig att rösta på Socialdemokraterna. Det säger mycket om vad som står på spel under de år vi nu har framför oss.

Valet 2010 gav oss den kanske största parlamentariska omvälvning vi sett i Sverige sedan den allmänna rösträtten infördes. Fullt ut ser vi ännu inte konsekvenserna. Vi ser däremot att väljarna har tydliga uppfattningar och förväntningar på partierna och deras agerande. Hur partierna väljer att navigera utifrån denna nya karta lägger grund för om valet 2014 kommer att bekräfta förändringen eller resulterar i ett ännu okänt utfall. Efter årsskiftet inleds kampen om väljarna på nytt och det är väljarna som till sist fäller avgörandet.

Arne Modig
opinionsanalytiker, Novus

Ulrica Schenström
f d statssekreterare (M), Hallvarsson & Halvarsson

Sven-Eric Söder
f d statsskreterare (S), SES Public Affairs