Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen kraftigt eftersom ”den mångkulturella samhällsordningen” sägs hota den svenska välfärdsmodellen. Partiet vill ”värna det svenska kulturarvet och svenskarnas rätt att utveckla sin kultur på egna villkor”.

Vad menas då med ”det svenska kulturarvet”? Kanske tänker vi på Astrid Lindgren. Om SD:s partiledare Jimmie Åkesson bläddrar i hennes böcker finner han teckningar av Ilon Wikland, som är flykting från Estland. Sjunger Åkesson ”Idas sommarvisa” gör han det till en melodi komponerad av Georg Riedel, som föddes i Tjeckoslovakien.

En rättrogen sverigedemokrat är nog rojalist. Den svenska regentlängden har inte tillförts en droppe svenskt blod sedan den fransmannen Jean Baptiste Bernadotte besteg tronen 1818. Silvia är den femtonde svenska drottningen som är född i Tyskland.

Något som utmärker den svenska historien – och det svenska kulturarvet – är att vi alltid har mottagit värdefulla impulser från invandrare. De första svenska mynten präglades av engelska myntmästare i Sigtuna för drygt tusen år sedan. Det svenska stadsväsendet byggdes upp av tyska affärsmän under medeltiden. Louis De Geer, som var född i Liège, skapade under 1600-talet de första stora svenska exportindustrierna.

Den svenska statsförvaltningen byggdes upp av utländska experter. Conrad von Pyhy var tysk rådgivare till Gustav Vasa och lade grunden till regeringskansli och rättsväsende. Att de svenska statsfinanserna är i så god ordning kan vi delvis tacka den holländske affärsmannen Abraham Cabiljau för. Han inkallades av Gustav II Adolf för att ordna upp statsräkenskaperna. Han införde ”den uppriktiga räknekonsten”, alltså dubbel italiensk bokföring, vilket var epokgörande för Sverige.

Rader av välkända svenska företag har skapats av invandrare, bland annat Abba och Ballograf, Beckers och Bukowskis, Bonniers och Gleerups, Cloetta och Marabou, Felix och Findus, Göteborgs Kex och Göteborgs-Posten, Handelsbanken och Sparbanken, Höganäs och Perstorp, Expressen och Svenska Filminstitutet, liksom Sveriges största företag, Securitas.

Bland dagens aktiva företagare har vi exempelvis Fernado Di Luca. Han kom från Italien som turistinvandrare 1961 och grundade livsmedelsföretaget Zeta. Innan han lanserade olivolja i livsmedelsbutikerna kunde man bara köpa den som laxermedel på apoteket. Akbar Seddigh från Iran har gjort stora insatser inom den medicintekniska industrin.

Bokförläggaren Dorotea Bromberg kom som flykting från Polen och har introducerat flera blivande nobelpristagare i Sverige. Indiern Bicky Chakraborty har räddat en rad gamla fina svenska stadshotell genom sitt företag Elite Hotels – där kan man verkligen tala om någon som värnar det svenska kulturarvet.

Det finns framförallt fyra skäl till att invandrare är så viktiga för ett lands utveckling. De kan ha särskild kompetens som ännu inte finns i Sverige. De kan tillföra landet kapital för investeringar. De kan ha ett internationellt kontaktnät som är värdefullt för internationella affärer. Människor som bryter upp från sitt hemland är dessutom genomsnittligt sett mer kreativa och initiativkraftiga än de som hela livet bor kvar där de har fötts.

Den som i höstens val verkligen vill värna Sveriges välfärd och kulturarv bör framförallt bidra till att värna riksdagen från Sverigedemokraterna.

Anders Johnson
skriftställare som i höst utkommer med boken ”Garpar, gipskatter och svartskallar – invandrarna som byggde Sverige” (SNS Förlag).