Professorer och forskare tillsammans med Johan Rockström vid Stockholm Environment Institute, SEI, framhöll på DN Debatt 23/1 nödvändigheten av att världens energisystem och lantbrukets odlingsmetoder måste förändras. Annars hotas mänsklighetens framtida utveckling.

Det kunde ha framhållits ännu tydligare att det är vårt framtida jordbruk och livsmedelsförsörjning som här intar en nyckelroll. Närmare hälften av den totala klimatbelastningen och en betydande del av den rubbade kvävecykeln liksom den hotade biologiska mångfalden kan hänföras till matkedjan från jord till bord. Vad som inte heller nämndes är att det i dag finns fullt i gång verksamma alternativ till dagens resurskrävande odlingssystem och matförsörjning men vars utbredning försvåras på olika nivåer i samhället.

Runt om i världen finns dokumenterade exempel på det framtidsdugliga
jordbruket baserat på uthållig återanvändning av växtnäringskapitalet och
drivet av förnyelsebara resurser. Den organiska substansen i marken,
humuskapitalet, skulle åter kunna växa som det gjorde här i Norden vid
införandet av baljväxtvallarna under 1800-talet innan jordbruket blev
beroende av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

I det av EU delfinansierade Östersjöprojektet Beras (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society, www.beras.eu) beräknas miljökonsekvenserna av odling, transporter och förädling per capita av mat från ekologiska kretsloppsgårdar i jämförelse med konventionell mat.

Närodlad och lokalt förädlad mat från ekologiska kretsloppsgårdar med en
balanserad djurhållning innebär enligt i projektet gjorda studier 30 procent minskad klimatbelastning.

Konsumentstudier genomförda i ”ekoregionen” Järna visade att om köttkonsumtionen dessutom minskade med 70 procent så minskade den totala klimatbelastningen från matkassen med ca 60 procent. Testfamiljerna i denna studie konsumerade motsvarande mera grönsaker, men nästan inget kött från enkelmagade djur som svin och höns. Det vill säga djur som konkurrerar med människan om spannmålstillgångarna och som också kräver import av sojaprotein vars produktion i sin tur leder till omfattande miljöskador och mänskligt lidande i andra länder som Brasilien.

Däremot konsumerades kött från idisslare som får och nöt samt mejeriprodukter vars produktion kräver inhemsk humusuppbyggande vallodling. Arealbehovet åker för att producera samma mängd mat räknat i energienheter kunde dessutom halveras från i storleksordningen 0,4 hektar per capita  (importarealer för foder och livsmedel inräknat för medelsvensken) till 0,2 hektar per capita – motsvarande den genomsnittliga åkerarealen per capita globalt. 

Ett resurshushållande jordbruk bygger på humusuppbyggande vallodling med kvävefixerande grödor och vars fodervärde förädlas av betesdjur som kor och får. Ökad vallodling innebär att kolbindningen i marken ökar vilket också har en stor långsiktig betydelse för klimatet.

Det är valet av odlingssystem som maten kommer ifrån som är avgörande
– något man missar i konventionella klimatkonsekvensanalyser. Studier av
verkliga gårdar och matkonsumenter visar att det är åtgärderna tillsammans,
alltså mat från ett fullt genomfört ekologiskt kretsloppsjordbruk, ökad
närhet mellan produktion, förädling och konsumtion, ökad vallodling och en
kraftfullt minskad köttkonsumtion, anpassad till den inhemska vallodlingen
som sammantaget skulle kunna eliminera matens belastning på klimatet.

Beras-projektet med totalt 48 typgårdar i samtliga åtta EU-länder runt
Östersjön visade dessutom att ett ekologiskt kretsloppsjordbruk fullt
genomfört skulle kunna rädda havsmiljöerna från dagens förödande
övergödning av kväve och fosforföreningar. Ökande arealer ekologiskt
kretsloppsjordbruk innebär också minskning av den spridning av kemiska
bekämpningsmedel som nu bidrar till den pågående utarmningen av den biologiska mångfalden - det tredje högst rankade hotet för vår planet enligt forskargruppen.

Betydande insatser krävs av kunskaper och insikter för en total omställning av hela jordbruket och vår livsmedelskonsumtion. Numera finns inte ens högre undervisning i ekologiskt lantbruk vid Sveriges enda lantbruksuniversitet, SLU, och information om möjliga alternativ försvåras.
Kraftfulla politiska åtgärder behövs långt utöver vad som nu diskuteras.

Chanserna till en sådan omställning av hela livsmedelsproduktionen och vår
konsumtion synes vara små med den politik som nu förs, inte minst nu också
i de baltiska länderna och Polen med en ökande intensitet i jordbruket.
Samtidigt är en omställning något nödvändigt liksom hela frågan om att inte
öka koldioxidhalten i atmosfären över 350 ppm till år 2050. Ännu är vi
långt från insikten om den genomgripande omställning av vårt samhälle som
krävs för att förverkliga detta inom de närmaste 10 till 20 åren.

Artur Granstedt
docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och Helsingfors universitet
samt koordinator för EU-projektet Beras Implementation vid Södertörns
högskola.