Höjd försvarsförmåga för Sverige kräver högkvalitativa förband. I ökad utsträckning avgörs försvarsförmågan av: tillgänglighet – hur snabbt länder får styrkor på fötter, användbarhet – att de förband man har på papperet faktiskt går att använda, samt rörlighet – att förband snabbt kan förflyttas dit de behövs.
I det nya försvaret skapar vi detta genom stående och kontrakterade förband och ett nytt personalförsörjningssystem. Armén byggs nu kring åtta snabbrörliga och flexibla bataljonsstridsgrupper. Kärnan i varje stridsgrupp är en manöverbataljon, som har förbestämda och förövade funktions- och förstärkningsenheter. Modellen är prövad bland annat i den Nordiska Stridsgruppen 2008.
Stridsgrupperna går att använda i Sverige, i närområdet, det vill säga Norden och EU, eller längre bort i traditionella internationella FN-stödda insatser. Därför måste rörligheten, möjligheten att transportera trupp och materiel över både korta och långa avstånd, bli bättre.
De ökade kraven på tunga långdistanstransporter har vi mött genom att i fjol, som näst största land, gå med i det så kallade SAC-samarbetet kring tre strategiska transportflygplan av typen C-17 Globemaster. Det tillför Sverige en transportförmåga vi aldrig tidigare haft. Flygplanen stödjer redan Sveriges pågående insatser, och kommer att spela en stor roll i framtida civil och militär krishantering. Vi har nyligen använt dem såväl för att sända hjälp till det jordbävningsdrabbade Haiti, som för tyngre materieltransporter, exempelvis stridsfordon 90 till Afghanistan.
Våra förbands möjlighet till snabba och lätta transporter, taktisk rörlighet, behöver också öka. Transportflygplanet C-130 Hercules kommer att fylla sin funktion under ett antal år till. I höstas bevisades kvaliteten i det svenska transportflyget då ett Herculesflygplan med besättning ensamt kunde stå för 20 procent av Isaf:s transportkapacitet i Afghanistan.
På helikopterområdet däremot har Sverige under många år dragits med högst betydande problem, både för nationell och internationell verksamhet. Helikoptrar är centrala för den taktiska rörligheten i det nya försvaret. Förverkligandet av inriktningspropositionen och ett mer tillgängligt, användbart och rörligt försvar kräver en betydligt ökad helikopterförmåga.
Problemen måste därför nu ges en långsiktig och hållbar lösning.
Trots att pengar finns avsatta och trots att nödvändiga politiska beslut sedan länge är klara, har Försvarsmakten inte kunnat sända en helikopterenhet för medicinsk evakuering till Afghanistan.
Från och med april 2011 skall helikopter 10 B, den medeltunga helikoptern Superpuma från Eurocopter, vara färdig att sändas dit för en period av två år. Därefter kommer dock Sverige, om ingenting görs, åter att sakna helikopterförmåga som är användbar i Afghanistan.
Det medeltunga helikoptersystemet 14, från det europeiska konsortiet NHIndustries, beräknas bli stegvis användbart åren fram till 2018, då hela helikopterbataljonen beräknas vara operativ. Först någon gång 2017 beräknas helikopter 14 kunna stödja svenska soldater i en mission, som till exempel den i Afghanistan.
Under åren 2013 till 2017 finns därmed ett glapp i svensk helikopterförmåga för insatser, vilket är mycket allvarligt.
Helikoptersystem 14 har drabbats av ständiga och mycket långvariga leveransförseningar. Samtidigt har ombyggnationen av helikopter 10 för Afghanistan försenats kraftigt. Försvarsmakten har därför tvingats förändra användningen av andra system.
Helikopter 15, en lättviktshelikopter från italienska Augusta, köptes som en lätt utbildningshelikopter, men har kommit att behöva anpassas för operativa uppgifter som den alls inte varit avsedd för. När en helikopter i efterhand förses med bland annat tyngre beväpning, ballistiskt skydd och IR-motmedel sjunker räckvidd och möjlig flygtid betänkligt. Dessutom minskar möjligheterna att använda helikoptern för de ursprungliga uppgifterna.
På grund av återkommande problem med övriga helikoptersystem har därför den äldre helikopter 4, den från 80-talets ubåtsjakter kända Vertolen, ibland lyfts fram som en möjlig ersättare. Systemet skulle vid det här laget sedan länge vara avvecklat. Helikoptrarna är 30–40 år gamla. Regeringen har dock för att skapa handlingsfrihet i ljuset av problemen med övriga system hittills hindrat avveckling.
Vi har dessutom låtit gör grundliga och omfattande genomlysningar av möjliga handlingsalternativ. Försvarets Materielverk och Försvarsmakten, liksom en särskild militärhelikopterutredare, har arbetat fram betydande underlag. Att åter rusta helikopter 4 och anpassa den för den hotmiljö som finns i svåra insatser internationellt, som Afghanistan, skulle vara mycket kostsamt och ta flera år i anspråk. Det skulle dessutom endast vara att se som en förhållandevis kortsiktig lösning, ett sätt att hantera glappet i helikopterförmåga för Afghanistan mellan åren 2013 och 2017.
En övergångslösning skulle inte ge Sverige den varaktigt höjda helikopterförmåga, användbar för försvarets alla uppgifter, inkluderande ökade krav på rörlighet, som det nya försvaret kräver.
Därför kommer ett nytt medeltungt helikoptersystem, med det antal nya helikoptrar som behövs, att anskaffas. Regeringen begär i vårbudgeten riksdagens stöd för att omedelbart efter Militärhelikopterutredningens slutbetänkande, som presenteras dagarna före midsommar, inleda en anskaffningsprocess med ett möjligt beslut redan under hösten.
Detta nya helikoptersystem kommer avsevärt att öka försvarets samlade helikopterförmåga, både för insatser i landet och internationellt. Det kommer också att fylla glappet gällande helikoptrar för Afghanistaninsatsen. Sammantaget kan denna nyanskaffning lösa kapacitetsbristen i helikopterförmågan permanent, inte bara under en kortare period, som andra diskuterade alternativ skulle medföra.
Det handlar om att beprövade helikoptrar kommer att anskaffas i färdigt skick, operativa och anpassade för sina uppgifter redan från början. Detta skiljer sig därmed helt från den socialdemokratiska regeringens beslut om köpet av helikopter 14. Den levereras till Sverige som ett tomt skal och måste sedan anpassas för avsedd uppgift. Helikopter 14 beställdes därtill i en särskild svensk version, bland annat med en annan takhöjd och ett annat ledningssystem än andra länders. Detta resulterade sammantaget i betydande leveransproblem. Det är ett övertydligt exempel på varför Sverige länge behövt en ny materielförsörjningsstrategi.
När det nya medeltunga helikoptersystemet levereras kan de äldre helikoptersystemen slutligen avvecklas. Regeringen har tröttnat på de ständiga problemen och förseningarna av inkommande helikoptersystem. Nu lägger vi fram en varaktig lösning för riksdagen.
Sten Tolgfors
försvarsminister (M)