Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Så här ser Fis ekonomiska program ut”

Fis ekonomiska program. Vi vill korta arbetstiden, utjämna löneskillnaderna mellan könen och höja garantipensionen. Vi vill använda ekonomin som ett medel för att ge oss ett jämlikt och hållbart samhälle, skriver Gudrun Schyman och Kenneth Hermele.

I dag i Almedalen presenterar vi Feministiskt initiativs ekonomiska program för den kommande mandatperioden. Vi vill korta arbetstiden, utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män och höja garantipensionen. En del av dessa reformer betalar sig själva, i alla fall delvis. Arbetstidsförkortning leder till minskad sjukfrånvaro, lägre personalomsättning, mindre stress, bättre kvalitet i utfört arbete och dessutom i många fall till ökad produktivitet, det visar fall där sextimmarsdag införts.

Men annat kostar. Det finansierar vi på två vägar. För det första vill vi återställa en del av de skattesänkningar som de senaste regeringarna – både borgerliga och socialdemokratiska – genomfört, samt avskaffa orättvisa subventioner. För det andra vill vi ta in nya skatter som i dag inte utnyttjas och avskaffa orättvisa subventioner. Vi vill:

• Slopa sänkt restaurangmoms och sänkt arbetsgivaravgift för unga liksom rot- och rut-subventionen av välbeställdas livsstil. Det ger ett bruttotillskott till statskassan på 36 miljarder.

• Införa skatt på handel med aktier och värdepapper enligt samma modell som 11 EU-länder redan valt, det ger enligt EU-kommissionens uppskattning 14-18 miljarder kronor.

• Ta hem de skatter som göms i skatteparadis, enligt Skatteverket minst 46 miljarder.

• Höja arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet från 31,42 till 31,92 procent, för att skapa en fond som belönar arbetsgivare som jämnar ut löneklyftorna mellan kvinnor och män, det ger cirka 7 miljarder.

• Införa en miljöskatt på kött. En skatt på 10 kronor kilot (i genomsnitt) ger 4 miljarder kronor.

Detta är stora förbättringar i samhällets resurser, motsvarande en ökning av skattekvoten (i förhållande till BNP) på 3 procentenheter, från dagens låga nivå om 44 procent. Det kanske inte låter revolutionerande, men det är att välja en väg där ekonomin är redskap för det samhälle och den värld vi vill skapa och inte ett självändamål.

Till exempel vill vi på sikt införa gratis kollektivtrafik. Det låter kanske utopiskt men det krävs ”bara” ett tillskott på 15 miljarder, motsvarande statens subvention av rut- och rot-tjänster i dag. Att ta steg mot detta mål är alltså helt realistiskt.

Det gör också att vi på allvar kan ta tag i pensionsfrågan, en skamlig ordning som de flesta av dagens riksdagspartier gemensamt är ansvariga för. Orättvisor på arbetsmarknaden, i arbetsdelningen och i den ekonomiska politiken leder sammantagna till att vi fått ett förlängt klassamhälle ända in i döden, bokstavligt talat. Livsinkomstprincipen straffar deltid, sen debut på arbetsmarknaden och vidareutbildning, och med sin stora andel i spekulativt sparande – den så kallade premiepensionen – förs risktagandet över från samhället till individen.

Resultatet har blivit en pension som missgynnar kvinnor som i snitt har 16 procent lägre pension, en orättvisa som inte minskat på decennier. Dessutom tvingas cirka 100.000 människor leva på garantipensionen, 7.881 kronor, långt under fattigdomsgränsen. Av den gruppen är 80 procent kvinnor.

För att komma till rätta med den orättvisa pensionen föreslår vi sex åtgärder som kommer att minska skillnaderna mellan kvinnor och män på sikt och framför allt omedelbart lyfta de många pensionärer, huvudsakligen kvinnor, som bara har garantipension:

• Det viktigaste är att i ett första steg höja garantipensionen, att med en gång bringa den upp till fattigdomsnivån 10.800 kronor i månaden, 60 procent av medianinkomsten. Med ett stöd på i sammanhanget blygsamma 3,5 miljarder kronor kan vi ge 100.000 pensionärer den nivån.

• Garantipensionen måste indexeras mot löneutvecklingen, inte som nu mot inflationen. I dag halkar garantipensionen efter för varje år som går, vilket cementerar och fördjupar orättvisorna.

• På lång sikt är den viktigaste åtgärden gratis: att införa individualiserad föräldraförsäkring. Det är här, i början av vuxenlivet, som de klyftor som sedan ska följa kvinnor åt genom livet grundläggs: mer deltid, mer hemarbete, lägre lön, mer vård av barn och gamla, mer oavlönat hemarbete, mindre pension. En delad föräldraförsäkring är ett grundskott mot dessa orättvisor.

• Premiepensionsdelen av pensionen – hela 13,5 procent av pensionsavsättningarna – avskaffas och tillförs den allmänna pensionen. På så sätt minskar risktagandet och spridningen i pensionerna.

• Det jämställdhetspolitiska målet ”Ekonomisk jämställdhet livet ut” tillförs den indikator som saknas om vi vill mäta hur orättvisorna slår mot gamla, nämligen pensionärers ekonomiska trygghet. Först då kan vi på ett regelbundet sätt se vilka åtgärder vi måste vidta framöver för att nå målet livet ut.

• Grunden för pensionen måste göras om, livsinkomstprincipen är i otakt med hur vi faktiskt lever och arbetar i dag. En återgång i riktning mot det tidigare systemet – där pensionen byggde på de 15 bästa av 30 arbetade år – är nödvändig och ska omedelbart utredas. Det innebär att pensionsuppgörelsen måste rivas upp.

Ekonomisk politik är avgörande för att kunna ge oss det samhälle vi alla är värda, kvinnor och män, barn, unga och gamla. Feministiskt initiativ ser med tillförsikt fram emot att få använda ekonomin som det medel den bör vara för att ge oss ett både jämlikt och hållbart samhälle.