Regeringens experiment med arbetslöshetsförsäkringen har lett till att en halv miljon människor trängts ut ur A-kassan. I ett ansträngt ekonomiskt läge prioriterar vi att sänka den enskildes kostnad för A-kassan. Vi ska också höja taket. I dialog med facket tänker vi efter valet se över det komplicerade regelverket, skriver Sven-Erik Österberg.
En väl fungerande, tydlig, frivillig och solidariskt finansierad arbetslöshetsförsäkring är en viktig grundsten i den svenska arbetsmarknadsmodellen. En sådan arbetslöshetsförsäkring gör nödvändig strukturomvandling möjlig, ger ekonomisk trygghet till dem som förlorar jobbet, stimulerar efterfrågan i ekonomin när arbetslösheten stiger och motverkar att lönerna pressas nedåt. Dessutom stärks produktiviteten.
Sedan regeringen började experimentera med arbetslöshetsförsäkringen har reglerna gjorts om gång på gång: ersättningens storlek, finansieringen, medlemsvillkoret, arbetsvillkoret och regler för ränta och återkrav.
Resultatet är att en halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan. Var tredje löntagare står utan ett inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Endast var fjärde ung har rätt till a-kassa och bara en av tio av de arbetslösa får 80 procent av sin tidigare inkomst i arbetslöshetsersättning.
I ett ansträngt ekonomiskt läge prioriterar vi att sänka den enskildes kostnad för a-kassan.
Vi ska också höja taket. Arbetslöshetsförsäkringen ska finansieras solidariskt. Men regelverket måste också ses över. I dialog med fackföreningsrörelsen vill vi skapa en fungerande försäkring som är enkel att förstå, som är pålitlig, rättssäker och som inte kan missbrukas. Det kräver en omfattande översyn av regelverket:
• Den som är arbetslös ska söka jobb eller utbilda sig för att få jobb. Ingen ska behöva lägga merparten av sin tid åt att strida för att få ut den försäkring som man har rätt till. Regeringens nya regler har inneburit att många arbetslösa får vänta i månader på ersättning – samtidigt som deras arbetsgivare ålagts ytterligare uppgifter för att hantera regelverket. Det är inte rimligt. Vi vill se över reglerna så att en tidsgräns kan sättas för hur länge den enskilde ska behöva vänta.
• Regeringen har gett a-kassorna en omöjlig arbetssituation. Många stora förändringar har genomförts på kort tid. A-kassorna har inte fått tid på sig att genomföra dem på ett tryggt sätt. Människor har hamnat i kläm. Vi vill ge a-kassorna rimliga villkor så att de kan uppfylla sina åtaganden och avsevärt korta handläggningstiderna.
• Regeringens regelverk innebär också att arbetsgivare tvingas till en väsentlig och kostsam administration för att hantera den information som krävs för en korrekt hantering av a-kasseärenden. Vi vill minska krånglet för arbetsgivare.
• Kravet på arbetsmarknadsförankring för att få del av försäkringens inkomstrelaterade ersättning avgörs genom utformningen av medlems- och arbetsvillkor. Det är en rimlig grundprincip. Men villkoren måste utformas i relation till hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut. Allt fler har korta och tillfälliga jobb. En negativ återverkning av dagens regler är att arbetslösa förlorar ekonomiskt på att ta tillfälliga jobb. A-kassan ska stödja arbetslinjen. Varje arbetad timme behövs. Vi vill formulera regler som alltid uppmuntrar till arbete.
• Regeringens diskriminerande särregler för ungdomar, som trots samma avgift får en kortare ersättningsperiod, och de särskilda undantagen för föräldrar till barn under 18 år är främmande inslag i ett inkomstbortfallsbaserat försäkringssystem. Vi vill se över reglerna så att arbetslöshetsförsäkringen kan bli neutral i förhållande till ålder och familjesituation.
Grundtanken med arbetslöshetsförsäkringens utformning har varit att generösa ersättningsvillkor förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden och ekonomin utvecklas bättre om den som är arbetslös får möjlighet att hitta ett jobb där dennes utbildning och kompetens kommer till nytta.
Syftet har aldrig varit att den arbetslöse ska tvingas ta första bästa jobb, utan i första hand jobb där kunskap och kompetens tas tillvara. Sänkta ersättningar, ökad byråkrati och administrativt krångel stärker inte människors möjligheter att komma snabbare tillbaka till jobb. Men en politik som är inriktad på aktiva insatser, utbildning och praktik innebär reella möjligheter att komma i jobb. Det lägger också grunden för en effektivare kontroll av att försäkringen inte utnyttjas på fel sätt.
Vi kommer inte att upprepa regeringens slarviga misstag. De förändringar vi vill genomföra ska föregås av en noggrann genomlysning. Kostnaden för slarv är godtycke och oförutsebarhet, vilket gör att människor kommer i kläm. Ändringar i ett komplicerat regelverk innebär många konsekvenser, varav några kan vara svåra att överblicka. Därför måste mandatperioden inledas med en sammanhållen översyn av hela regelverket. Detta förarbete kommer att ta tid – men lägger också grunden för en genomarbetad reform.
Därmed kan vi undvika många av de bekymmer vi sett under den gångna perioden.
Vi står för en starkare arbetslinje. Den innehåller en väl fungerande omställningsförsäkring, som omfattar de flesta löntagare och ger trygghet mellan två jobb. Mot socialdemokraternas politik för fler jobb står moderaternas politik för ökade klyftor. Detta är vägvalet 2010.