Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Så kan brottsligheten minskas i utsatta områden”

Polis på stationen i Malmö.
Polis på stationen i Malmö. Foto: Anders Hansson

Ny analys. Vissa stadsdelar har problem med hög brottslighet under decennier, trots att befolkningen byts ut genom hög in- och utflyttning. De flesta lämnar området och etablerar sig i samhället. En kraftig satsning på utbildning och effektivare polis kan minska brottsligheten, skriver Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi.

De så kallade problemområdena är i dag föremål för omfattande samhällsdebatt. Vi vet att dessa stadsdelar vanligen karaktäriseras av fattigdom och en anhopning av sociala problem där brottslighet spelar en framträdande roll. I debatten benämns dessa områden på många olika sätt. Här kommer jag att kalla dem för socioekonomiskt svaga områden (SSO).

På uppdrag av tankesmedjan Fores har jag gjort en kriminologisk analys av situationen i dessa områden. I denna redogör jag för ett flertal teorier om samhälleliga mekanismer som orsakar den relativt höga brottsnivån och diskuterar åtgärder som kan förbättra situationen. För en utförligare framställning hänvisas till rapporten ”Brottslighet och motåtgärder i socioekonomiskt svaga områden”.

De första större, kända, undersökningarna som visade att brottsligheten koncentreras till områden som befolkas av fattiga immigranter genomfördes för knappt 100 år sedan vid Chicago university. Forskning visade att brottsligheten i staden var koncentrerad till en övergångszon (zone in transition) där stadens fattigaste hade sina bostäder. Majoriteten av invånarna tillhörde etniska minoriteter och/eller var immigranter. Många bodde där under en övergångsperiod innan de etablerade sig i samhället, fick arbete och flyttade.

Koncentrationen av brottsligheten till dessa områden handlade inte bara om antalet brott, utan också om att många av dem som begick brotten, liksom även de som blev offer för dessa, ofta bodde här. De som begick brott gjorde emellertid även detta på annat håll, inte minst i stadens centrum.

Sedan dessa upptäckter har forskarna sökt förklaringar till detta fenomen. Från början trodde man att orsaken till den höga brottsligheten kunde sökas i etnisk tillhörighet, eller ras som man säger i USA. Den sortens förklaringar var vanliga på den tiden. Mot detta talade emellertid det faktum att den etniska sammansättningen i dessa områden förändrades medan brottsligheten förblev hög. Brottsligheten ökade hos de som flyttade in och minskade hos dem som flyttade ut.

Liksom i de amerikanska studierna från 1920- och 1930-talen är det också i dagens svenska SSO en ansenlig omsättning av de boende. Även om det kan ta lång tid för vissa kommer flertalet från dessa områden till slut att etablera sig i samhället, börja arbeta och få stabila inkomster och så småningom att flytta ifrån SSO. Om det inte sker i den första generationen, så kommer det att ske i den andra eller tredje. Detta innebär att även om vi kan se att det i stor utsträckning är samma områden som under flera decennier har haft samma typ av problem, med hög arbetslöshet och brottslighet osv, så handlar det sällan om samma individer eller samma familjer. De som har lyckats etablera sig lämnar ofta platsen åt de nyanlända som under en tid tar över de utflyttade invånarnas problem. De flesta människor som en gång har flyttat till SSO kommer alltså inte att stanna där för alltid. Begreppet zone in transition gäller alltså fortfarande.

 

Många poliser betyder dock inte automatiskt minskad brottslighet. Framgången beror på hur skicklig polisen är.

 

Bland de teorier som har försökt förklara mekanismerna bakom den höga brottsligheten i SSO kan här kort nämnas:

Social desorganisation och brist på social kontroll: De traditionella institutionerna i samhället fungerar inte. Invånarna saknar anknytning till sociala institutioner, såsom arbete, skola, föreningsliv. Samtidigt saknas det starka sociala band mellan människor, till exempel mellan föräldrar och barn, mellan arbetskamrater, grannar osv.

Frustration över svårigheter att uppnå i samhället etablerade mål: Den som upplever att konventionella vägar till framgång (genom utbildning och arbete) är stängda försöker ibland nå framgång genom okonventionella metoder som till exempel brottslighet. Denne kan också välja att helt ge upp eller förkasta etablerade mål vilket kan leda till exempelvis missbruk eller politisk/religiös radikalism.

Antisociala subkulturer: Den ovan nämnda frustrationen samt exempel från framgångsrika lagöverträdare i det egna området utgör incitament för att ansluta till gäng med samhällsfientliga attityder.

Kulturkonflikter: Konflikt mellan kulturella normer i ursprungslandet och det nya landets kultur. Sådana konflikter minskar om integrationsprocessen fungerar men kan i stället förstärkas och utvecklas till antisociala subkulturer om integrationen misslyckas.

Inlärning genom relationer till andra: När många människor med problem samlas på samma ställe, påverkar de varandra till exempel när det gäller negativa attityder mot samhället och positiva attityder mot brott.

Stämpling: De negativa förväntningarna på invånarna leder till att de själva får en kriminell identitet.

Genom de senaste decenniernas forskning har vi erhållit en del kunskap som kan generera förslag om åtgärder för att minska brottsligheten i dessa områden.

Jag får här plats med endast en kort sammanfattning av tänkbara åtgärder:

På lång sikt – öppna möjligheter: I öppna och fria samhällen med olika befolkningsgrupper som präglas av stora skillnader i socialt kapital i form av utbildning, språkkunskaper och ekonomiska resurser är segregation och en uppdelning i socialt starkare och svagare bostadsområden en ständig utmaning. Men samhället måste se till att människor stannar i SSO så kort tid som möjligt. Detta kan ske om möjligheter öppnas till arbete, egen försörjning och bostad.

Det krävs en mycket kraftig satsning på utbildning i dessa områden. Utöver skolan handlar det även om insatser i förskolan som delvis kan förebygga framtida svårigheter att tillgodogöra sig utbildning. En annan typ av åtgärder som givit positiva effekter är stöd till föräldrar till nyfödda barn, framför allt till mödrar.

På kort sikt – öka kontrollen: Förbättra polisens arbete. Erfarenheter från Södertälje tycks visa att polisen kan vara framgångsrik i att bekämpa organiserad brottslighet i problemområden. Det krävs emellertid tillräckliga resurser, långsiktighet och professionalitet. Polisnärvaron i dessa områden måste öka (vilket för övrigt sker på många håll). Många poliser betyder dock inte automatiskt minskad brottslighet. Framgången beror på hur skicklig polisen är. Jag citerar ur en rapport av lord Leslie Scarman som på brittiska regeringens uppdrag utredde kravallerna i stadsdelen Brixton i London 1981.

”Polisen skapar inte social misär, men fantasilöst och oflexibelt polisarbete kan göra de spänningar som fattigdom föder betydligt värre. Omvänt, bra polisarbete kan bidra till att minska spänningar och undvika oordning.”

Polisarbete i SSO innebär att från början göra klart för sig själva och befolkningen att inriktningen är att bekämpa brottsligheten som i stor utsträckning drabbar just de boende i området. Detta ska göras i samarbete och inte i konflikt med de boende. Hög effektivitet och respektfullt bemötande kan ge polisen den trovärdighet som behövs för att få invånarna att samarbeta. För detta krävs resurser, god samhällsvetenskaplig utbildning, och inte minst kunskaper om lokala förhållanden.

Detta är lätt att formulera på papper men svårt att åstadkomma på marken. Men absolut nödvändigt!

DN Debatt. 21 januari 2016

Debattartikeln
Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi:
 ”Så kan brottsligheten minskas i utsatta områden”

Repliker
Företrädare för Almega:
”Privata väktartjänster kan stärka tryggheten”

Christian Ottosson (C), kommunalråd i Huddinge:
”Kommunerna har avgörande roll för tryggheten”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.