Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Så kan svenska elevers läsförståelse förbättras”

Ny avhandling. Betydelsen av vad som sker i själva undervisningen har inte lyfts upp tillräckligt i debatten efter Pisarapporten. Centralt för resultaten i alla ämnen är läsförståelse. Det goda exemplet Kanada visar att svensk undervisning i läsförståelse kan bli bättre på flera avgörande punkter, bland annat hur läsförståelse förmedlas och att feedback kan användas i båda riktningarna mellan lärare och elever, skriver Barbro Westlund.

Vad som är problemen i den svenska skolan och hur den svenska skolan ska förändras har blivit en av de riktigt heta debattfrågorna i Sverige. Särskilt efter PIRLS-resultaten i december 2012 och Pisa-resultaten i december 2013, som båda visade en stark negativ utveckling för svenska elevers resultat i läsförståelse, det vill säga både för elever i fjärde skolåret och för 15-åringar. Många inlägg är viktiga och insiktsfulla, men min uppfattning är att betydelsen av vad som sker i själva undervisningen inte diskuterats tillräckligt.

Jag dristar mig till att, mot bakgrund av en jämförelse med Kanada, som har signifikant bättre resultat än Sverige i alla internationella kunskapsmätningar, i fem punkter sammanfatta några orsaker som kan ha bidragit till svaga läsförståelseresultat i Sverige. Dessa har inte tillräckligt lyfts fram i den skolpolitiska debatten:

• Behovet av ett mer utvecklat professionellt språk inom området läsförståelse i den svenska skolan. Det är först i den nuvarande läroplanen, Lgr11, som begreppen läsförståelse och lässtrategier och metakognition är omnämnda. Min uppfattning är att vi behöver utveckla ett rikare metaspråk om vad läsförståelse är, vad den består av för olika delfärdigheter och hur den bäst kan utvecklas genom evidensbaserad forskning. Ett sådant metaspråk finns etablerat hos kanadensiska lärare.

• Tydligare etappmål för vad som ska uppnås i läsförståelse i varje årskurs. Svensk läroplan med tillhörande kursplaner ger ett stort friutrymme till lärarna och skolorna att själva formulera lokala kunskapsmål för läsförståelse. Det innebär att det finns risk att målen, som borde vara gemensamma för alla elever, dels blir för vagt utformade, dels blir olika utformade i olika skolor eller kommuner eller inte bygger på aktuell forskning. Det kanske inte är så konstigt att Sverige visar svaga resultat i läsförståelse om vi inte enats om målsättningarna i läsförståelseundervisningen. De kanadensiska lärarna har i sin läroplan tydliga och preciserade mål för förväntad läsförståelse i varje årskurs.

• Större tillgänglighet till internationell forskning i läsförståelse för svenska lärare. Det friutrymme som främst den gamla läroplanen byggde på, lämnade över ansvaret till lärarna att själva söka den forskning som undervisning ska bygga på. Risken finns då att en aktiv sökprocess inte kommer till stånd. De kanadensiska styrdokumenten tydliggör för lärarna vilken forskning man ska utgå från i sin undervisning.

 

• Viktigt att veta hur man aktivt undervisar i läsförståelse. I den läroplan som nu gäller, Lgr11, uttrycks i skolämnet svenska ordet läsförståelse explicit. Lärare ska undervisa sina elever i lässtrategier i samtliga av grundskolans stadier. Eleverna ska få stöd i och bedöms också i hur de använder olika lässtrategier. Men hur man undervisar i läsförståelse är ett område som inte tillräckligt problematiserats i svensk skola. I den kanadensiska diskursen uttrycks frekvent att undervisa elever i läsförståelse (”to teach reading comprehension”) i olika skolämnen och varje dag.

• Användning av begreppet feedback. I min jämförande studie är det slående hur olika begreppet feedback beskrivs av de svenska och de kanadensiska lärarna. Medan de svenska lärarna talar om hur de ger feedback till eleverna som återkoppling till uppnådda resultat genom beröm i allmänna termer, kritik eller råd om att till exempel läsa mer, talar de kanadensiska lärarna i stället om den feedback som läraren själv får av elevernas resultat, det vill säga hur den egna undervisningen måste förändras för att eleverna ska uppnå olika lärandemål.

Sammanfattningsvis menar jag att vad vi menar med läsförståelse, per definition, är av avgörande betydelse för både att kunna stödja den hos elever och för att kunna bedöma den. Det som skiljer sig från bedömning av matematik och naturkunskap är att läsförståelse inte är ett skolämne, utan är ett tillämpningsområde, en ämnesöverskrivande färdighet. På så sätt påverkar en god läsförståelse möjligheter att ta till sig kunskaper i alla skolämnen. Oklarheter i vad läsförståelse är och hur den konstitueras under olika åldrar är oftast grogrunden till att många elever inte får det stöd de behöver för att utveckla djupare läsförståelse. Många elever lämnas med receptet: ”Läs mer så löser det sig!” i stället för att läraren visar sina elever hur man gör för att förstå.

Svensk skola har sina traditioner och värderingar som är viktiga att värna om. Vi ska inte kopiera andra skolsystem men ta del av och utvärdera det som varit framgångsrikt i kulturer som liknar vår egen. I mångt och mycket är det kanadensiska samhället likt vårt. I Kanada tar man avstånd från en amerikansk modell som bygger på alltmer extern testning av skolan.

Jag menar att just området läsförståelse bör vara prioriterat framöver eftersom det ofta är en förutsättning för framgång inom övriga skolämnen. Med en travestering av den amerikanska reformen ”No child left behind”, kallar jag den för No teacher left behind. En sådan åtgärd – det handlar inte om någon ny reform – skulle innebära att svenska lärare får tid att fördjupa sin kunskap om hur man undervisar i evidensbaserade strategier för förståelse. En sådan undervisning inbegriper samtidigt att bedömning blir ett viktigt integrerat didaktiskt verktyg i undervisningen. Undervisning, lärande och bedömning betraktas då som en process, inte som separerade enheter.

Den kunskap om läsforskning som finns vid olika svenska lärosäten behöver tillvaratas i den fortsatta utformningen av skolpolitiken. Ett första steg är att definiera vilken läsförståelse våra elever ska uppnå och hur dessa mål ska kunna infrias genom en explicitgjord och vägledd läsförståelseundervisning. För att detta ska komma till stånd behövs en konstruktiv dialog mellan skolpolitiker, praktiserande lärare, läsforskare, och ansvariga lärarutbildare. Det finns bra lösningar och de behöver heller inte vara kostsamma eller ta lång tid att genomföra.