DN Debatt

”Så kan Sverige utrota ungdomsarbetslösheten på bara några år”

Fler ungdomsjobb. I dag är 124.000 svenska ungdomar ­ arbetslösa. Men det skulle vara möjligt att få bort ­ungdoms- arbetslösheten på några år genom ett effektivt lärlingssystem efter tyskt mönster, skriver industriledaren Carl Bennet.

Ett samhälle som inte kan ge unga jobb – det har ingen framtid. I dag är 124.000 unga arbetslösa i Sverige enligt SCB. Men vi kan utrota ungdomsarbetslöshet under en politisk mandatperiod och lösa kompetens­försörjningen. Det skulle gå om vi inför ett lärlingssystem efter den tyska modellen. De länder som redan prövar det lärlingssystemet har Europas lägsta ungdomsarbetslöshet. I Tyskland deltar cirka 1,5 miljoner ungdomar i lärlingsutbildningen. Där är ungdomsarbetslösheten endast 7 procent, mot 20 procent i Sverige.

Jag har en företagsgrupp med 22.000 anställda i 45 länder samt försäljning i cirka 140 länder. Jag ser att Sverige har en framgångsrik samhällsmodell med utbildning, kreativitet, flexibilitet, lagspel i arbetslivet och entreprenörskap. I grunden finns värderingar om ett samhälle med full sysselsättning och där alla får en rättvis chans att förverkliga sig. Det skapar en känsla av samhörighet och stolthet, och med det följer kvalitet och framgång. Sverige måste återta den rollen. Men då kan vi inte lämna över 20 procent av våra unga i arbetslöshetens träsk. Då behövs de, och alla vi andra, för att klara ett modernt kunskapsbygge. Jag vill se en skola som vilar på fyra punkter:

• Utbildningens och lärarnas ställning ska stärkas.

• Det måste finnas mer tid och resurser till själva undervisningen – och bestå mindre av administrativt arbete.

• Läroplanen ska inte ändras så ofta.

• Lärarlönerna ska prioriteras så att yrket blir intressant och statusen höjs med karriärvägar.

Vi kan förena en yrkesutbildning som gynnar tillväxt och välfärd med målet att sänka ungdomsarbetslösheten. Då ska vi vara öppna och lära oss av positiva förebilder omkring oss. Då ska vi genomföra det lärlingssystem som varit så verkningsfullt i Tyskland.

Av tyska ungdomar väljer 60 procent en lärlingsutbildning framför fortsatta studier efter skolan. Varje år börjar 500.000 ungdomar som lärlingar. Totalt är 1,5 miljoner mellan 15–24 år inne i systemet. De arbetar som regel halva tiden, och studerar halva. I Sverige är under en procent lärlingar. I Tyskland kan man efter genomförd lärlingsutbildning studera vidare vid universitet. Jag vill se ett system som stärker unga, samhället, näringsliv och som ger möjlighet till framtida högskolestudier.

Lärlingarna har en månadslön på mellan 600–800 euro (5.800–7.700 kronor). De får alltså en ersättning som motsvarar den som elever vid högskolor lånar till varje månad. Jag har infört lärlingsutbildning vid mina företag i Tyskland. Dessa har totalt 2.000 anställda, och tre procent är lärlingar, det vill säga 60–70 ungdomar. Av de cirka 500.000 som varje år börjar den treåriga lärlingsutbildningen i Tyskland får 50 procent fast anställning i företaget som de har varit på, 25 procent får tillfälligt arbete i företaget och 25 procent går till andra jobb eller studera vidare.

Om vi överför de tyska siffrorna till Sverige innebär det att sysselsättning och studier kan skapas för cirka 60.000 ungdomar. En utmaning är att vi i privata företag ordnar 30.000 lärlingsplatser och i den kommunal och statlig sektor 30.000.

SCB:s mätning i februari 2015 uppger totalt 124.000 arbetslösa unga. Av dessa studerar 60.000 på heltid. Kvar blir 64.000 som är helt arbetslösa, i princip lika många som de 60.000 lärlingsplatser jag vill och anser kan skapas.

En tredjedels ersättning samtidigt som företagen anställer cirka tre procent av sina anställda som lärlingar skulle leda till att den totala lönesumman ökar med en procent. Det är en kostnad som jag och andra gärna tar för att effektivt angripa den svenska ungdomsarbetslösheten. Det är för mig en gåta att Sverige fortfarande inte har storskaligt lärlingssystem om lösningen är så här bra.

Handen på hjärtat. Vad säger vi till kommande generationer när de frågar oss om varför vi lät och låter detta mänskliga slöseri pågå och varför vi inte har prövat alla vägar?

Jag vill inte vara svarslös – eller säga att vi inte brydde oss. Mitt svar och min lösning är att genomföra ett lärlingssystem som betytt så mycket för dagens Tyskland, ett land som vi ofta jämför oss med. Vilket svar har regeringen? Vad gör arbetsmarknadens parter? Jag är själv beredd att ta in 3 procent av mina 2.500 anställda i Sverige som lärlingar så fort förutsättningarna är på plats och jag är övertygad om att många i näringslivet är beredda att göra detsamma.