DN Debatt

”Så kan Sverige vända trenden för högteknologiska sektorn”

2.200 anställda på Ericsson varslades om uppsägning i förra veckan, varav 400 i Katrine­holm där fabriken läggs ned. ”Kompetensbasen för avancerad och kunskapsintensiv industri riskerar att urholkas”, skriver debattören.
2.200 anställda på Ericsson varslades om uppsägning i förra veckan, varav 400 i Katrine­holm där fabriken läggs ned. ”Kompetensbasen för avancerad och kunskapsintensiv industri riskerar att urholkas”, skriver debattören. Foto: TT

Stärk kompetensen. När jobb försvinner i Sveriges högteknologiska företag blir ­effekterna stora i andra delar av näringslivet och samhället. Men den negativa trenden är ingen naturlag. Nu krävs högskolereformer, incitament för vidareutbildning och ­satsning på teknikintensivt nyföretagande, skriver Pontus Braunerhjelm, KTH.

Under ett par dagar minskade svensk högteknologisk sektor med 4.000 sysselsatta efter besked från Sony Mobile och Ericsson. Går vi tillbaka ett par decennier visar det sig att sysselsättningen har minskat trendmässigt inom de mest avancerade delarna av svensk industri. Ericsson har sedan IT-bubblan i början av 2000-talet minskat antal sysselsatta med nästan 70 procent i Sverige, likaså har Astra Zeneca fallit tillbaka. Främst har det rört tillverkning medan forskning och utveckling varit hyggligt intakt. Nu är det dock just dessa kompetensdrivna enheter som utlokaliseras till andra länder eller helt enkelt läggs ner. Tongångarna blir ofta alarmistiska när sådana här förändringar genomförs och delvis är detta befogat:

Svensk högteknologisk industri domineras av åtta multinationella företag och deras dotterbolag.

Dessa åtta företag svarar för ca 60 procent av landets sysselsättning inom högteknologisektorn, 92 procent av näringslivets FoU-investeringar samt 72 procent av alla anställda inom sektorn med forskarutbildning.

Varje högutbildad som lämnar industrin och går in i arbetslöshet innebär att cirka tre andra arbeten försvinner.

Avknoppningar från teknikintensiva storföretag är ett viktigt och ofta framgångsrikt bidrag till nyföretagandet.

Storföretagens forskning ”spiller” över och bidrar till andra företags produktivitet. Likaså kan arbetskraft med erfarenhet från de största företagen utgöra en väsentlig resurs för mindre och nystartade företag.

Företag inom högteknologisk sektor har dessutom betydande spridningseffekter till andra branscher, främst tjänstesektorer. Men de har också viktiga länkar till utbildningssystem och karriärmöjligheter.

Följaktligen kan den högteknologiska industrin förväntas ha en avgörande betydelse för Sveriges framtida tillväxt och välstånd. För att vända den negativa trend som präglat den högteknologiska industrin måste man förstå de bakomliggande faktorer som driver utvecklingen. För det första har stora delar av traditionell industri ”tjänstefierats” under senare år vilket påverkar de vikande sysselsättningstalen – tjänster som tidigare fanns inom bolagen har outsourcats. De avspeglas i att företagsnära tjänster har vuxit och också ökat sin export. För det andra påverkar globaliseringen fördelningen mellan antalet sysselsatta i Sverige och utomlands. Slutligen innebär den tekniska utvecklingen, kanske särskilt digitaliseringen, att kompetensbehov och förutsättningar för produktion förändras. Samtliga dessa faktorer är naturliga skäl till varför sysselsättningsandelar förändras mellan Sverige och utlandet för våra traditionella svenska företag. Och det är dessutom en önskvärd utveckling att svenska företags sysselsättning expanderar på tillväxtmarknader.

Däremot är det ingen naturlag att svensk kvalificerad industri ska tappa inom samtliga branscher. Med vår bakgrund av ett flertal mycket framgångsrika storföretag och ett åtminstone tidigare starkt utbildningssystem och stora forskningssatsningar borde förutsättningarna vara starkt positiva för att Sverige skulle kunna attrahera företag till åtminstone ett par globalt konkurrenskraftiga kluster. De givna kandidaterna har varit inom läkemedels/biotek- och telekommunikation/it-klustren. Så förefaller dock inte vara fallet. De svenska läkemedelsklustren runt Stockholm/Uppsala har tappat markant enligt EU:s ranking samtidigt som Öresundsregionen har stagnerat. Bland it-klustren ökar konkurrensen. För vitala och livskraftiga miljöer är närvaro av storföretagen en kritiskt viktig faktor.

Frågan är varför Sverige inte lyckas förvalta det arv som en lång tradition av stora och framgångsrika företag tillsammans med omfattande forskningssatsningar innebär? En komponent som ofta lyfts fram som motiv till att forsknings- och utvecklingsenheter flyttas ut – även om de inte alltid är fullt uttalade – handlar om kompetensförsörjning. Boston, Cambridge och Tokyo anses ha bättre förutsättningar. Är bristande kompetens ett bärande skäl till utflyttning eller nedläggning finns det uppenbarligen anledning till oro. Kompetens och entreprenörskap är grundpelarna i ekonomisk tillväxt. Problemen i skolan är väl kända men en högkvalitativ kompetensförsörjning förutsätter dessutom att:

1. Det svenska högskole- och universitetssystemen är kvalitets- och inte kvantitetsdrivna med tydliga incitamentsstrukturer.

2. Utbildningssystemen anpassas för att även kvalificerad arbetskraft kan vidareutbilda sig under hela yrkeskarriären. De ingenjörer och medicinare som friställts under senare år är påfallande ofta inte fyllda 50 år, många gånger inte ens 40. Genomsnittsåldern på en högskola kanske bör vara 35 år, där grundutbildningar varvas med kortare vidareutbildningar.

3. Ett teknikbaserat nyföretagande som snabbt kan fånga upp nya trender, nya tekniker och nya behov hos de större och mogna företagen. Symbiosen mellan dessa har vuxit sig allt starkare under de senaste decennierna.

Även andra politikområden berörs. Centralt i det sammanhanget är ett internationellt konkurrenskraftigt skattesystem som omfattar såväl individer som ägare av bolag. Entreprenörsskatterna måste vara jämförbara med andra länders.

Nedläggning eller nerdragning av stora multinationella företags verksamheter i Sverige innebär att kompetensbasen för avancerad och kunskapsintensiv industri riskerar att urholkas. Detta medför att Sverige på sikt tappar attraktionskraft som lokaliseringsland för avancerade industriverksamheter. Samtidigt finns positiva utvecklingstrender i svensk högteknologisk sektor, i första hand en växande avancerad tjänstsektor och sedan mitten av 2000-talet även ett växande entreprenörskap. Den svenska politiken måste utveckla förutsättningarna ytterligare för att stärka dessa delar liksom för en kontinuerlig kompetensförstärkning.

För att den högteknologiska industrin återigen ska växa måste en återupprättad skola kombineras med en delvis ny roll för högskolor och universitet där traditionell grundutbildning varvas med vidareutbildning för redan högutbildad arbetskraft. Det knyter an till en svensk tradition att stödja arbetstagarna men låta företagen gå i konkurs vid en strukturomvandling. Ett första steg för en sådan reform bör tas redan i den kommande forsknings- och innovationspropositionen 2016. Vidare bör regelförenklingsarbetet inriktas på att underlätta och främja digitalisering, nya företagsformer och en starkare konkurrens. Likaså bör i första hand entreprenörskatterna – det vill säga avkastning på att ta risk och bygga företag – sänkas snarare än bolagsskatterna. Då kommer också attraktiviteten för Sverige som lokaliseringsland för kunskapsintensiva och högförädlande verksamheter att förstärkas.