Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Så kan våra invandrare bli en ekonomisk tillgång”

Dålig resursanvändning. Många invandrare har stor outnyttjad potential. Det kan handla om språkkunskaper, lokalkännedom och hög utbildning. Men i Sverige är vi dåliga på att ta tillvara denna resurs. Personliga nätverk, kompletterande utbildningar och riktad hjälp med att söka jobb kan bidra till en effektivare integrering, skriver företrädare för OECD.

Sverige har ett invandringsproblem. Problemet är inte att invandringen är för stor eller för liten utan att Sveriges högt utvecklade invandringspolitik ger dåliga resultat.

Sverige ligger i topp bland de 33 länder som ingår i Migration Integration Policy Index, ett flerdimensionellt index som sammanställs av Migration Policy Group och the British Council. Ändå är politikens resultat i termer av sysselsättning och löner för invandrare en besvikelse, även om man räknar med faktorer som utbildning.

Ännu mer oroväckande är att skillnader i utbildning och arbetsmarknadsresultat överförs till andra generationens invandrare i högre grad än i många andra utvecklade länder. Något fungerar uppenbarligen inte som det ska.

I Sverige har man traditionellt betraktat integration som en socialpolitisk fråga. I en nyligen publicerad OECD-rapport om Skåne – regionen med högst andel utlandsfödda (18 procent) efter Stockholm (22 procent) – drivs tesen att även om integrationen av invandrare kan vara ett problem på kort sikt kan en väl utformad invandringspolitik leda till att invandrare blir en ekonomisk tillgång. Integration och effektivitet kan och bör gå hand i hand.

Så vad kan man göra för att få praktik och teori att stämma bättre överens? Lösningen ligger inte bara i utbudet och efterfrågan av invandrares kompetens utan även i bättre matchning av de båda. Bäst är om matchningen sker på lokal nivå eftersom arbetsmarknader oftast är geografiskt begränsade.

Ett första hinder för utbudet av invandrares kompetens är språket. Ett exempel på en innovativ åtgärd för att ta itu med detta problem hittar man i Frankfurt (med 40 procent utlandsfödda), där föräldrarna följer med barnen till skolan två förmiddagar per vecka för att lära sig bättre tyska. Invandrarna kan öva sina nya språkfärdigheter i hemmet samtidigt som föräldrarna får hjälp att känna sig bättre integrerade i skolgemenskapen.

I Skåne betalar Arbetsförmedlingen ut ersättning för att uppmuntra invandrare att snabbt lära sig språket. Sådana incitament har lett till att de språkstuderande anstränger sig hårdare samtidigt som deras behov av stöd från samhället minskar och de bygger upp ett kapital som kan användas som säkerhet för att skaffa produktiva tillgångar.

Högutbildade invandrare har problem att få sina meriter erkända. Enkelt uttryckt är det ungefär lika dumt att låta en utbildad läkare arbeta som byggarbetare eller städare som att döda en fjäril med gevär. Det går men är knappast optimal resursanvändning.

I Portugal har man tagit itu med problemet med hjälp av ett flerpartsprojekt som kombinerar översättning av dokument, kompletteringsutbildningar, praktikplatser och examinationer. Projektet har lett till att 90 procent av de deltagande läkarna som tidigare hade lågkvalificerade yrken återigen arbetar som läkare.

På efterfrågesidan finns det också mycket samhället kan göra för att hjälpa arbetsgivare att upptäcka, förstå och dra nytta av invandrares potential, till exempel deras språkkunskaper, lokalkännedom, nätverk och nya idéer.

Dessutom visar forskningen att det finns mycket kvar att göra när det gäller diskriminering från arbetsgivare.

Det räcker dock inte att fokusera på utbud och efterfrågan om invandrare och arbetsgivare inte kan hitta varandra. I andra OECD-länder, till exempel Nederländerna, har man använt interaktiva webbsidor där arbetsgivare kan annonsera om lediga tjänster och invandrare ladda upp sina CV:n.

En annan metod är riktad hjälp med att söka jobb. I Storbritannien har man infört ett system där ersättningen som betalas till företag som hjälper människor att hitta jobb är proportionerlig med de hinder den arbetssökande står inför på arbetsmarknaden. Alltså kan man anpassa ersättningen för dem som lyckas integrera invandrare på arbetsmarknaden.

Dessa lösningar är dock inte fullständiga. Forskningen visar att personliga nätverk spelar en central roll när det gäller att hitta jobb. Invandrare, som är i störst behov av sådana nätverk, saknar ofta starka lokala nätverk i sina nya hemländer.

I Toronto i Kanada bygger integrationsarbetet på att man använder invandrare som redan är etablerade i näringslivet som mentorer. Mentorerna hjälper nyanlända att hitta rätt på arbetsmarknaden och har en dubbel roll i att både öppna dörrar till olika nätverk och fungera som förebilder. I Skåne har Arbetsförmedlingen infört ett liknande projekt med arbetsmarknadsguider.

Ovan nämnda insatser underlättar integreringen av första generationens invandrare. För att minska överföringen av problem i termer av utbildning och arbetsmarknadsresultat till nästa generation krävs dock insatser över hela livscykeln: integrering av framtida generationer från tidig ålder och främjande av nätverk mellan invandrarbarn och infödda barn.

Att nyanlända invandrare snabbt etablerar sig på arbetsmarknaden är inte bara bra för dem själva. Det är även bra för landet som helhet och inte bara för att det minskar bördan på de offentliga finanserna. Sverige är ett samhälle som utmärker sig genom en hög nivå av tillit. Tilliten ger både ekonomiska och sociala fördelar.

Men även om tilliten i Sverige är exceptionellt hög bland människor med arbete är den bland arbetslösa lägre än i USA, Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Schweiz. Arbetslösa känner sig mycket ”utanför” och arbetslösa invandrare kan uppleva att de hamnat i dubbelt utanförskap.

Effektiv integrering av invandrare på arbetsmarknaden är, förutom att man skapar produktiva samhällsmedborgare, avgörande för att nyanlända invandrare ska känna sig bekväma i sin nya identitet som svenskar.

Emily Farchy, ekonom vid avdelningen för regional utveckling, OECD

William Tompson, chefsrådgivare vid avdelningen för regional utveckling, OECD

OECD är en förkortning för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Organisation for Economic Co-operation and Development).