Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Så kan vi bryta romernas tiggeri och utanförskap”

Foto: Ingegerd Åhman

Okunskap bakom förtryck. Romernas situation är en skamfläck. Förändras inte deras utanförskap i grunden har vi bara sett början av tiggeri och läger i Sverige. Det finns lösningar. En vore att via svenska organisationer ge krediter till romska familjer som vill ur sin fattigdom, skriver Rumänienkännaren Rickard Klerfors.

Det finns ett strukturellt utanförskap för Rumäniens romer. De integrationsinsatser som gjorts har inriktats på att ta bort symtom men har inte förändrat de strukturer som är orsaken till utanförskapet. Det vilar ett tungt ansvar på landets myndigheter att förändra dessa och se till att romerna i landet åtnjuter samma rättigheter som andra medborgare.

I april 1990 följde jag med på en resa till landet. Jag mötte oliktänkande som blivit fria. Men det som påverkade mig mest var funktionshindrade barn på institution som var icke rehabiliteringsbara. De väntade bara på döden. Resan förvandlade mitt liv och jag har aldrig blivit densamme igen. Jag arbetade inom den sociala sektorn i landet mellan 1994 och 2005 men har sedan fortsatt engagemanget, bland annat för landets romer.

Det råder stor okunskap om romernas historia och situation i landet. Den svenska allmänheten har genom tiggeriet fått se en skymt av utanförskapet, men fördomar och rykten florerar. Jag önskar bidra till att öka kunskapen men också ge röst åt gruppen.

Det bästa skulle vara att de som tigger i Sverige i stället blir integrerade i sitt hemland. Migrationen skapar problem för barn och gamla som blir kvar hemma när mellangenerationen, söker sig till andra EU-länder.

Genom mitt arbete har jag inte sett några exempel på att EU-migranterna från Rumänien, som tigger i Sverige, skulle vara systematiskt utnyttjade av maffialiknande strukturer.

För att lösa romernas situation i Rumänien krävs brett samarbete. Det kommer att ta lång tid med stora insatser. Att förbjuda tiggeriet i Sverige kommer inte att lösa problematiken i Rumänien. Det kan i stället få till följd att de som ändå kommer hit söker andra vägar till inkomster. Det är märkligt att tiggeriet fortfarande förekommer i Rumänien, trots att det är förbjudet där. Att tiggeriet är förbjudet i landet har i sig inte löst dessas situation.

Under mer än fyrahundra år, fram till 1856, var zigenare slavar i Valakiet och Moldova, de feodala furstendömen som tillsammans med Transsylvanien nu utgör det moderna Rumänien. Också vissa transsylvanier ägde zigenare, men det var endast i dessa furstendömen slaveriet var en institution, som först styrdes av ”sedvanerätten” och småningom kom att regleras av en komplett lagstiftning.

Under den kommunistiska eran betonades inte det romska slaveriet som en del av landets historia. I nutid har inte epoken belysts. Allmänheten i Rumänien är mycket ovetande om drygt 400 års slaveri. Trots avskaffandet av slaveriet lever än i dag många av landets romer kvar i samma förhållanden och beroendeställning.

I den politiska debatten i det postkommunistiska Rumänien hörs extrema partier som är antiziganistiska. Deras retorik känns som ett eko från den politiska agitation som föregick Nazi-Tysklands förintelse av människor. I tider av ekonomisk recession söker man efter syndabockar. Romerna blir lätt en måltavla. Det enda sättet att bemöta agitationen är genom kunskap och öppenhet.

Under kommunisttiden förändrades situationen för romerna till det bättre. Skolgången var obligatorisk och det rådde arbetsplikt. Genom arbetet fick man inkomst och de grundläggande behoven tillfredsställda. Efter den rumänska revolutionen 1989 har situationen försämrats. I dag finns följande problemområden:

Avsaknad av identitet. Den rumänska sjukvården är korrumperad. Många romer har inte råd med mutor till vårdpersonalen. Barnen föds hemma och de får inte någon identitet. De är papperslösa i sitt eget land.

Osäkra boendeförhållanden. Många romer har inte lagliga dokument som bevisar att de äger jorden som deras hus byggts på. De är tolererade men kan när som helst bli vräkta.

Analfabetism och bristfällig utbildning. Skolgången är gratis, men man måste betala för undervisningsmaterial med mera. Många prioriterar den dagliga överlevanden. Barnen går inte i skolan utan hjälper till med försörjningen. Det är mycket ovanligt att romska ungdomar studerar på gymnasie- eller universitetsnivå.

Inga bidrag. Eftersom en del av romerna saknar identitet eller en officiell adress hamnar de utanför bidragssystemen.

Bristfällig sjukvård. De som saknar identitet eller officiell inkomst är inte sjukförsäkrade. Saknar man en officiell inkomst kan man betala en miniavgift till den rumänska försäkringskassan för att bli sjukförsäkrad. För att få vård måste man ofta muta vårdpersonalen, oavsett om man har en sjukförsäkring eller inte.

Beskrivningen ovan kan uppfattas som negativ, men för att kunna göra något åt problemen måste man se och erkänna dessa. Det finns i Rumänien positiva exempel på lyckade integrationsinsatser. Hittills anser jag dock att dessa har varit alltför isolerade. Jag föreslår följande handlingsprogram:

Ta tydlig ställning. Ett tydligt offentligt ställningstagande i Rumänien och kunskapsspridning om perioden av romskt slaveri i landet.

Sök upp och hjälp. I Rumänien finns de myndigheter och kompetenser som behövs för att lösa problematiken för de papperslösa. Ordna en systematiskt uppsökande verksamhet med det tydliga uppdraget att ge alla identitetslösa en identitet.

Genomför sjukvårdsreform. Något liknande ”Obamacare”, som ger alla medborgare rätt till en sjukförsäkring.

Kamp mot mutor. Fortsatta och förstärkta ansträngningar i det rumänska samhället för komma till rätta med korruptionen.

Inför ett system med skolpeng. I Rumänien är grundskolan obligatorisk, men det finns barn som aldrig börjar i skolan eller hoppar av den. Bland dessa är barnen från de marginaliserade grupperna överrepresenterade.

Låt jordlösa få bruka. Genomför en reform för att uppmuntra jordlösa att genom arrende få bruka jord. Rumänien som är ett av Europas rikaste länder, sett till naturtillgångar och klimat, har en alldeles för hög andel av befolkningen som saknar mat för dagen. Stora arealer ligger för fäfot i en av Europas kornbodar.

Inför ett mikrokredit-system. Ge krediter till familjer som på olika sätt vill ta sig ut ur sin fattigdom. Sådana system skulle åtminstone till en del kunna arrangeras och finansieras genom svenska frivilligorganisationer.

Romernas utanförskap och livsvillkor i Rumänien är en av vår tids skamfläckar. Förändras dessa inte i grunden är jag övertygad om att vi bara sett början av tiggeri och husvagnsläger i Sverige.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.