”Så kan vinsterna begränsas i den svenska välfärden”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Laddad stridsfråga. Det finns åtminstone tre alternativa sätt att hantera vinstfrågan i välfärden: man kan strunta i att reglera, man kan definiera vissa regler och/eller tak – och man kan införa förbud. En kombination av dessa tre modeller borde ha förutsättningar att samla ett brett politiskt stöd, skriver Ardalan Shekarabi (S).

Laddad stridsfråga. Det finns åtminstone tre alternativa sätt att hantera vinstfrågan i välfärden: man kan strunta i att reglera, man kan definiera vissa regler och/eller tak – och man kan införa förbud. En kombination av dessa tre modeller borde ha förutsättningar att samla ett brett politiskt stöd, skriver Ardalan Shekarabi (S).

Frågan om vinst och kvalitet i välfärdssektorn är en laddad stridsfråga både mellan och inom de politiska partierna. Under de senaste två decennierna har en växande del av produktionen av offentliga välfärdstjänster överförts till den privata sektorn. Denna utveckling har skapat en stor marknad där staten, kommuner och landsting köper välfärdstjänster av privata aktörer.

Marknaden för de offentliga välfärdstjänsterna – utbildning, omsorg, socialtjänster, sjukvård med mera – uppskattas vara värd 82 miljarder kronor.

Annons:

Dessa inköp regleras genom lagstiftning i Sverige och i EU. På uppdrag av tanke­smedjan Arena Idé har jag skrivit en rapport om de rättsliga aspekterna av frågan om vinster i välfärden. EU-rätten sätter ramarna för den nationella regleringen av offentliga kontrakt inom välfärdssektorn.

De offentliga inköpen av välfärdstjänster omfattas emellertid i princip inte av reglerna i EU:s upphandlingsdirektiv. Men Sverige har dock på egen hand implementerat stora delar av EU:s upphandlingsdirektiv även vad gäller välfärdstjänster, trots att EU inte kräver detta.

Av EU-domstolens praxis framgår att det finns möjligheter att ställa villkor om avsaknad av vinstsyfte i samband med offentliga inköp av välfärdstjänster. Sådana villkor måste dock formuleras på ett sådant sätt att EU:s grundläggande rättsprinciper, däribland icke-diskrimineringsprincipen, respekteras – det vill säga att utländska aktörer utan vinstsyfte inte får missgynnas i förhållande till inhemska aktörer utan vinstsyfte.

I Sverige lade Upphandlingskommittén 2001 fram ett förslag om lagändring som innebar att kommuner och landsting skulle ges rättsligt utrymme att gynna leverantörer utan vinstsyfte vid upphandlingar av hälso- och sjukvårdstjänster och socialtjänster. Detta förslag ledde dock inte till någon lagändring och frågan är fortfarande oreglerad.

I flera europeiska länder har frågan om reglering av vinster i välfärdsverksamheter lett till konkreta politiska beslut.

I Norge införs ny nationell vinstutdelningsbegränsande lagstiftning inom barnomsorgssektorn från 2013. Denna lagstiftning förbjuder inte vinstutdelningar för enskilda förskolor utan stadgar att sådana verksamheter har rätt till ett rimligt årsresultat. För att förskolans årsresultat ska anses vara rimligt (och därmed möjligt att utdela till ägarna) får enskilda förskolor bland annat inte ha väsentligt lägre personalkostnader än motsvarande kommunala förskolor.

Vidare införs ett antal bestämmelser som har till syfte att förhindra enskilda förskolor att kringgå den nya lagstiftningen genom att till exempel betala oskäligt höga hyror till företag inom samma koncern.

I Valenciaregionen i Spanien har vinstutdelning i offentligt finansierad sjukvård reglerats på ett annat sätt. I Alzira sjukvårdsdistrikt, där ett privat konsortium driver sjukvården, har frågan reglerats särskilt i kontraktet där ett tak på vinstutdelningar införts. Taket motsvarar 7,5 procent i internränta. Eventuellt överskridande överskott måste enligt kontraktet återinvesteras i verksamheten.

Jag har kommit fram till att det finns åtminstone tre alternativa metoder att hantera vinstfrågan i välfärdsverksamheterna på:

Det första är att vinstutdelning inte regleras särskilt i lagstiftning eller i kontrakt. Istället ställs höga krav på kvalitet i verksamheten. Denna modell kräver ingen lagändring. Redan etablerade privata aktörer kan fortsätta att driva sina verksamheter. Modellen kräver dock att kvaliteten definieras tydligt och på ett mätbart sätt, något som ibland kan vara svårt inom välfärdsverksamheterna. Dessutom minskar flexibiliteten och handlingsutrymmet i verksamheten när kontraktsvillkor om kvalitet blir mer detaljerade. Säkerställandet av kvalitet genom avtalsstyrning kräver tydlig och systematisk kontroll och uppföljning. Detta kan vara kostsamt och minska den samhällsekonomiska vinsten med konkurrensutsättning av verksamheten.

Det andra är att ställa upp särskilda kriterier och/eller tak för vinstutdelning i syfte att säkra kvaliteten. Denna modell tillåter existerande aktörer med vinstsyfte att fortsätta sina verksamheter. Möjligheten att locka privat kapital till investeringar i välfärdssektorn kvarstår. Detaljerade regler angående begränsningar av transaktioner behövs dock för att förhindra företag att kringgå vinstutdelningsbegränsningarna. Detta kräver en omfattade revisions- och kontrollverksamhet. Dessutom kan det vara svårt att formulera relevanta och effektiva kriterier för tillåten vinstutdelning, det är till exempel oklart om personalkostnadsvillkoret inom den norska barnomsorgen är det bästa sättet att säkra kvaliteten.

Det tredje är att ett förbud mot vinstutdelning införs i välfärdsverksamheterna. Modellen är tydlig och förekommer i andra länder. Incitamentet för att försämra kvaliteten i syfte att ta ut övervinster tas bort helt. Majoriteten av de existerande privata aktörerna i välfärdssektorn har dock vinstsyfte i dag och skulle tvingas att välja mellan ändring av verksamhetens syfte eller nedläggning av verksamheten. Det blir svårt att locka privat kapital till välfärdssektorn.

Det är stora skillnader mellan de olika välfärdstjänsterna och samma modell behöver inte användas i alla verksamhetstyper. Det finns inte heller ett enda politiskt beslut som kan komma till rätta med alla dagens problem och utmaningar.

En möjlig lösning är att blanda dessa tre modeller.

En handlingsplan för upphandlade välfärdstjänster bör innefatta att tydliga och mätbara kvalitetskrav införs i kontrakten. Och att upp- följningsverksamheten förbättras avsevärt och förenas med sanktionsmöjligheter.

Jag anser också att det krävs någon sorts tak och/eller särskilda villkor för vinstutdelning i verksamhetstyper med störst behov av kvalitetsstyrning.

Dessutom bör kommuner och landsting få möjlighet att ställa non-profitkrav vid upphandlingar av välfärdstjänster där man vill gynna ideella aktörer. Det är helt möjligt inom ramen för EU-rätten.

En sådan handlingsplan borde ha förutsättningar att samla ett brett politiskt stöd. Den innehåller några viktiga pusselbitar för att säkra kvaliteten och förhindra övervinster i den privata driften av välfärdstjänster.

Ardalan Shekarabi (S), jurist och doktorand i upphandlingsrätt vid Uppsala universitet. Har tidigare varit förbundsordförande för SSU och lett den socialdemokratiska kriskommissionen efter valet 2010. På uppdrag av tankesmedjan Arena Idé har han skrivit en rapport om de rättsliga aspekterna av frågan om vinster i välfärden.

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

is_london_500
Foto:AP, TT

 Reportrar under täckmantel avslöjade rekrytering. Så slussas pengarna. 30  15 tweets  15 rekommendationer  0 rekommendationer

JeanetteBonnier500
Foto: Fredrik Funck

 Hon är en av Sveriges rikaste. Äger en tiondel av Bonnierkoncernen. 30  17 tweets  13 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
nutidstestet_500
Foto:Henrik Montgomery/TT

Har du hängt med i veckans nyhetsflöde?  Gör veckans Nutidstest här. 31  4 tweets  27 rekommendationer  0 rekommendationer

solförmörkelse
Foto:Tourism Queensland/AP

Den sista totala solförmörkelsen i Europa på flera årtionden.  Läs mer.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: