FN presenterar i dag ett förslag på en Marshallplan för klimat och utveckling. Idén är att bekämpa fattigdom samtidigt som utveckling av billiga solceller och energieffektiva lösningar påskyndas. Principen är enkel och beprövad. Genom att ge ett garantipris i u-länderna för förnybar el kan investerare räkna hem en vinst som de inte skulle kunna göra om de konkurrerade på marknadsvillkor. Samtidigt får även fattiga länder och människor råd att betala för denna annars dyra energi. Skillnaden i pris är en subvention som bekostas av industriländerna via en global energifond, skriver FN:s klimatansvarige Tariq Banuri och Naturskyddsföreningens Svante Axelsson.
I december ska klimatförhandlingarna avslutas i Köpenhamn. Men än så länge befinner sig förhandlingarna i ett dödläge. En knäckfråga är finansieringen av de stora investeringarna som krävs i u-länderna för att ställa om till ett klimatsmartare samhälle. Eftersom u-länderna redan står för hälften av de globala utsläppen ligger det i den rika världens direkta självintresse att stödja omställning och se till att den börjar så snart som möjligt.
Enligt en FN-rapport kan det behövas flera hundra miljarder dollar per år, en Marshallplan för klimatet av sällan skådat slag. Hittills har i-länderna varit mycket motvilliga till att lova några större summor. EU-kommissionen har föreslagit att EU bara ska stå för 2–15 miljarder euro per år.
I morgon, tisdag, presenterar FN:s kommission för hållbar utveckling vid FN i New York, ett mycket konkret förslag på hur en Marshallplan för klimat och utveckling kan utformas. Men redan i dag presenterar vi förslaget, dels här på DN Debatt och dels på ett seminarium i Kulturhuset.
Planens grundidé är dels att skapa en enorm efterfrågeboom på både små- och storskalig hållbar elproduktion i hela världen och dels ge elförsörjning till de två miljarder fattiga människor som i dag står utan. Detta skulle bli en grundbult i fattigdomsbekämpningen och samtidigt påskynda utvecklingen av billiga solceller och energieffektiva lösningar.
Principen är enkel och beprövad. Genom att ge ett garantipris i u-länderna för förnybar el som levereras kan både privata och offentliga investerare räkna hem en vinst som de inte skulle göra om de konkurrerade med fossil energi på marknadens villkor. Samtidigt kan denna annars dyra energi säljas till konsumenter för ett pris som även fattiga människor och länder klarar av att betala. Skillnaden i pris är en subvention som bekostas av industriländerna, enligt principerna i klimatkonventionen. För att införa systemet på global nivå, behöver världens länder komma överens om att betala för det till en global energifond, menar FN-rapporten.
Dessa så kallade feed-in-tariffer eller garantipriser har redan använts i Tyskland och Spanien med resultatet att dessa länder nu är världsledande på att investera i solceller och vindkraft. Rätt utformat kommer investerare att stå i kö för att satsa på solceller, vindkraft med mera. En stor fördel med systemet är att detta är tidsbegränsade subventioner som är utformade så att de försvinner över en tioårsperiod allt eftersom den förnybara energin blir billigare att producera och inkomsterna i u-länderna ökar.
Förslaget har också den stora fördelen att det minskar risken för korruption eftersom subventionen betalas ut först när den fossilfria elektriciteten levereras. I dag innebär klimatavtalet från Kyoto att länderna kan tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i u-länder genom att i förväg bekosta byggandet av stora anläggningar vilka riskerar att blir dyrare och dessutom leder inte dessa klimatprojekt till minskade utsläpp totalt sett på klotet eftersom de ingår i en byteshandel där industriländerna i stället får släppa ut motsvarande mängd växthusgaser. En energifond med garantipris blir något som görs utöver handeln med utsläpp.
Förslaget i FN-rapporten kan betyda stora möjligheter för näringslivet, inte minst i Sverige, att bidra till omställningen. Genom feed-in-tarifferna blir investeringar i förnybar energi plötsligt högintressant. Fler jobb, företagsvinster och skatteintänkter i i-länderna ökar dessas vilja att satsa pengar. Men en större tillgång till el stimulerar också till jobb och företagsvinster i u-länderna.
En global Marshallplan behöver dock innehålla mer än omställningen till förnybar energi. FN-rapporten som presenteras i FN-högkvarteret i morgon visar tydligt att det krävs kraftfulla offentliga investeringar och program även för energieffektivisering, nya effektiva och fossilfria transportsystem och insatser för att hejda avskogningen. Dessutom måste insatserna öka många gånger om för att hantera alla de konsekvenser – stormar, översvämningar, torka och så vidare – av klimatförändringar som redan sker och kommer att ske, och som slår hårdast mot de fattigaste.
Vi hoppas att idéerna i denna FN-rapport kan hjälpa till att återskapa en del av det skadade förtroendet mellan u-länder och i-länder som nu råder i klimatförhandlingarna. Här kan Sverige och EU ta ett positivt ledarskap.
Men fler knäckfrågor måste lösas i Köpenhamn. Glappet mellan vad forskarna anser är nödvändigt och vad politikerna hittills levererar är alarmerande. Ännu har i-länderna bara deklarerat en vilja att minska sina utsläpp med 11–18 procent till 2020, medan FN:s klimatpanel menar att 25–40 procent minskningar krävs för att klara 2-gradersmålet. Dessutom indikerar nya forskarrön att läget är än värre. Mycket tyder på att många människor drabbas hårt av klimatförändringarna redan vid två grader och att hotet om tröskeleffekter verkar allt allvarligare. Världens korallrev bleknar redan vid 1,5 graders temperaturökning.
Ett hinder för kraftfullt agerande är en överdriven bild av de kortsiktiga kostnaderna. FN-rapporten menar att dessa kostnader mer än väl kompenseras genom vinster i form av utsläppsminskningar och energitillgänglighet. EU har alltid varit ledande i att identifiera alternativ som bygger på internationellt samarbete för klimatet och kan fortsätta att spela denna roll genom att föra fram ett konkret paket som uppnår både klimat- och utvecklingsmål. Det kan bygga upp förtroende mellan u-länder och i-länder.
Huvudbudskapet från både Naturskyddsföreningen och FN-rapporten är att ett nytt helhetsgrepp på klimatfrågan som är långt mer ambitiöst och visionärt än det vi hittills sett måste tas. Världens länder måste våga investera i framtiden nu, klimatfrågan handlar i grunden om utveckling och rättvisa. Vi har både politiskt, ekonomiskt, etiskt och ur snävt egenintresse allt att vinna på en omställning där u-länderna snabbt kan anta en klimatsmart fossilfri väg – precis som vi nu påbörjat. Som FN-rapporten konstaterar: ”att frysa de rådande globala orättvisorna över det kommande halvseklet eller mer (samtidigt som världen försöker tackla klimatkrisen) är ekonomiskt, politiskt och etiskt oacceptabelt.”
Utmaningen är stor – något liknande har aldrig tidigare skett i historien, och det kommer att kräva en uppsättning verktyg som skiljer sig markant från vad som nu ligger på bordet i klimatförhandlingarna.
Tariq Banuri
chef för FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD
Svante Axelsson
generalsekreterare Naturskyddsföreningen