DN Debatt

”Så ska den ojämlika sociala utvecklingen i Malmö brytas”

Skrämmande skillnader. Malmö hänger inte ihop socialt och det är en ojämlikhet som ökar. Det syns tydligt när det gäller hälsa. Det är nästan sju års skillnad i medellivslängd mellan två stadsdelar i Malmö. Vår uppgift i Malmökommissionen är att ta fram vetenskapligt underbyggda förslag på vad kommunen kan göra för att minska dessa skillnader. Det behövs långsiktiga strategier för en inkluderande politik för Malmö och för Sverige, skriver Kommission för ett socialt hållbart Malmö.

Genom tillsättningen av en oberoende Kommission för ett socialt hållbart Malmö gjorde Malmös kommunstyrelse ett klokt val. Det pågår mängder av insatser med målet att få staden att hänga ihop så att alla Malmöbor får chansen till ett friskt liv med bra livskvalitet. Att samtidigt stanna upp och göra en djupgående analys av skillnader och orsaker visar att man menar allvar med ambitionen att bli en socialt hållbar stad.

Malmö stad har under senare år blivit internationellt uppmärksammad för sitt framgångsrika hållbarhetsarbete inom miljöområdet. Man har haft en budget i balans under många år. Staden har vuxit rekordsnabbt och har nu över 300.000 invånare. En högskola, en tågtunnel, en Öresundbro och Västra hamnen med Turning Torso har på kort tid förvandlat Malmö.

Men staden hänger inte ihop socialt och ojämlikheten ökar. Det är extremt tydligt när det gäller hälsa. Den mest slående bilden som brukar användas för att beskriva skillnader i hälsa i en stad är skillnader i medellivslängd mellan näraliggande områden. Det är nästan sju års skillnad i medellivslängd mellan två stadsdelar i Malmö. Mellan hög- och lågutbildade i Malmö skiljer det sex år i medellivslängd, en skillnad som ökat under de senaste decennierna.

En stads hälsa speglar dess sociala utveckling och hälsoskillnaderna speglas i de sociala skillnaderna. Ett exempel är inkomstskillnaden mellan den rikaste och den fattigaste tiondelen i Malmö, som har ökat stadigt de senaste tjugo åren. Andelen barn som går ut grundskolan med behörighet till gymnasiet skiljer sig också markant, från mindre än en tredjedel på en skola till 100 procent på en annan i Malmö. Andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll är 11 procent i en stadsdel och 61 procent i en annan. Barnfattigdomen i Malmö är högst i landet. Stora skillnader ger grogrund för utanförskap, kriminalitet och dålig hälsa. Konsekvenserna av det ser vi med skrämmande tydlighet i Malmö i dag.

Världsledande forskning beskriver i rapport efter rapport hur ett samhälle på flera sätt vinner på mer jämlika sociala villkor. Mängder av beslut fattas med intentionen att bryta mönstret. Ändå ökar skillnaderna och det har vi vetat länge. Men i dag vet vi att det går att bryta trenden genom att påverka strukturella förutsättningar som förskola, skola, arbetsmarknad och stadsbyggnad; förutsättningar som till stor del bestämmer hur hälsan utvecklas. Vår uppgift i Malmökommissionen går ut på att analysera skillnaderna, titta på de bakomliggande orsakerna och ge vetenskapligt grundade förslag till åtgärder.

Men Malmös utmaningar är naturligtvis inte geografiskt isolerade till staden själv. Alla politiska nivåer har ansvar och möjligheter att göra något för att påverka de strukturella förutsättningar som i dag skapar social ojämlikhet i Sverige och utgör hinder för människor att ta kontroll över sina liv.

Vi vill lyfta fram tre huvudmotiv till varför det är så avgörande för Malmö, för andra städer i Sverige och hela Sverige, att arbeta strategiskt för att minska sociala skillnader i hälsa.

1. Etik. Sociala skillnader i hälsa är en fråga om liv och död. Om det går att påverka förutsättningarna för befolkningens hälsa är frågan inte om utan hur samhället ska göra det.

2. Samhällsekonomi. Förutom etiska och humanitära motiv finns det samhällsekonomiska motiv att se till att vi har en frisk befolkning. Den ojämlika hälsan kostar samhället stora summor pengar inte minst i produktionsbortfall och hämmar långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt.

3. Hållbarhet. Ojämlikhet hämmar hållbar utveckling. I ett starkt segregerat samhälle minskar tilliten till andra människor och för samhällsinstitutioner. Människors hälsa och välbefinnande påverkas. Mindre sociala skillnader främjar inte bara den sociala aspekten på hållbarhet med större tillit och upplevd rättvisa utan innebär även bättre förutsättningar för ekonomisk och ekologisk hållbarhet eftersom dessa saker hänger intimt samman.

Den socialt hållbara staden är också en fråga om attraktivitet och vår framtida utveckling, att människor ska välja Malmö som en plats där man kan leva ett bra liv och etablera verksamheter.

Vi har samlat in unik kunskap om hälso­skillnaderna i Malmö här och nu. Vi tittar på förutsättningar under hela livsloppet med fokus på barn och ungas uppväxtvillkor, redan från graviditeten. Viktiga frågor är hur förskolan och skolan kan utvecklas och hur barnfattigdomen kan minska. Vårt mål är att vartenda barn som föds eller flyttar in ska få chansen till ett liv med god hälsa och bra livskvalitet.

Fram till sommaren 2012 kommer ett 30-tal underlagsrapporter att presenteras för att diskuteras inom och utom kommissionen. Förslag till strategier kommer att läggas på bordet för att vägas samman, analyseras hälso­ekonomiskt och prioriteras.

Vårt arbete följs med intresse av alla partier i Malmö. I december i år ska vi leverera vår slutrapport med rekommendationer om vad Malmö stad kan göra för att på lång sikt minska skillnader i hälsa. Vi använder oss av såväl vetenskaplig som erfarenhetsbaserad kunskap för att se vad som borde kunna påverkas på längre sikt.
WHO-rapporten ”Closing the Gap in a Generation” (2008) manar till att minska hälsoklyftorna under en generation. Att skapa ett socialt hållbart samhälle förutsätter en långsiktig planering och inte kortsiktiga projekt. Resurser måste sättas av över perioder långt över snäva budgetterminer och ses som sociala investeringar, investeringar i människor.

Det är fullt möjligt att göra Malmö till en socialt hållbar stad och pionjär i Sverige. Skottlossning på öppen gata, gängkrig och kriminalitet är akuta och mycket allvarliga symptom på en samhällsutveckling på väg åt fel håll. Vi tror det är möjligt och nödvändigt att knyta ihop de två Malmö, fram- och baksidan, som tenderar att glida isär. Nu behövs breda och långsiktiga strategier för en inkluderande politik för Malmö och för Sverige.

Kommission för ett socialt hållbart Malmö
Sven-Olof Isacsson
, ordförande, professor emeritus i socialmedicin, Lunds universitet
Anna Balkfors, huvudsekreterare
Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Ulf Gerdtham, professor i hälsoekonomi, Lunds universitet
Eva Engquist, vice rektor, Malmö högskola
Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare, Region Skåne
Annelie Larsson, direktör Sociala resursförvaltningen, Malmö stad
Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör, Malmö stad
Kerstin Larsson, f d chef Forskning och utveckling, Malmö utbildning
Katarina Pelin, miljödirektör, Malmö stad
Sven Persson, professor i pedagogik, Malmö högskola
Maria Rosvall, docent och överläkare i socialmedicin, Lunds universitet
Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö högskola
Mikael Stigendal, professor i sociologi, Malmö högskola
Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, Stockholms universitet
Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin, Lunds universitet

Malmökommissionen

• Kommission för ett socialt hållbart Malmö tillsattes av kommunstyrelsen i slutet av 2010. Det är en oberoende kommission. En slutrapport med rekommendationer som grund för politiska beslut för minskade skillnader i hälsa ska lämnas till kommunstyrelsen i slutet av 2012.
•Förlagan är rapporten ”Closing the Gap in a Generation” (2008) av WHO:s globala Commission on Social Determinants of Health. Den globala kommissionen har följts av flera nationella. Malmö är först ut i Sverige och sannolikt i världen att tillsätta en kommission på lokal nivå.