Klimathotet hör till vår tids stora utmaningar, men frågan får inte längre samma utrymme i medierna. Samtidigt finns ett stort klimat- och miljöengagemang över hela Sverige, vilket skapar förväntningar på politiken. Därför måste klimatalternativen redovisas tydligt före valet. Under alliansregeringen är Sverige ledande med höga nationella klimatambitioner. Genom det svenska ordförandeskapet i EU är grunden lagd för förstärkt internationellt samarbete. Nu behövs nya politiska initiativ för att Sverige offensivt och konstruktivt ska medverka i det internationella klimatsamarbetet.
Klimatmötet i Köpenhamn nådde inte tillräckligt långt, men pessimism får inte ta över. I besvikelsen är det lätt att glömma de framgångar som EU uppnådde under svenskt ordförandeskap: Världens ledare enades om att den globala temperaturökningen inte får överstiga två grader. Man enades också om finansieringen av klimatinsatser i utvecklingsländerna, som fram till 2012 ska få ett samlat klimatbistånd på 30 miljarder dollar. Av dessa bidrar EU med den största enskilda delen, en tredjedel av den totala summan. Från och med 2020 ska klimatbiståndet uppgå till 100 miljarder dollar – varje år.
Viktiga initiativ har också tagits efter Köpenhamnsmötet. Sverige beslutade redan våren 2009 att oavsett förhandlingarnas utgång minska växthusutsläppen med 40 procent till 2020 – det högsta målet i Europa. Nu har miljöministrarna i EU:s tre stora länder – Storbritannien, Tyskland och Frankrike – lovat att minska sina utsläpp med 30 procent till 2020, oavsett andra länders åtaganden. För att ytterligare öka omställningstrycket i den europeiska ekonomin bör hela EU inom tio år minska sina utsläpp med 30 procent.
Vi miljöministrar inom EU har också tillsammans pekat ut handlingsvägar inför FN:s kommande klimatmöte i Cancún i Mexiko i december, såsom presenterats av Connie Hedegaard, EU-kommissionär för klimatfrågor (DN Debatt 17/7). EU:s mål är fortfarande ett globalt rättsligt bindande avtal. Men vi öppnar för att Kyotoprotokollet kan förlängas en andra period. Detta under förutsättning att avtalet förstärks miljömässigt och att de stora utsläppsländerna, som USA och Kina, åtar sig bindande utsläppsminskningar.
För att undvika att de internationella klimatförhandlingarna resulterar i fler besvikelser behövs förebilder som visar att förändringar är möjliga och ekonomiskt gynnsamma. En nyckel till framgång vid de kommande klimatmötena i Mexiko och Sydafrika är att skapa friare samarbetsstrukturer där länder uppmuntras att gå före i klimatarbetet. Därför ska Sverige vara internationellt drivande för en omställning till grön ekonomi.
Utsläppsminskningar måste komma till stånd här och nu. Som miljöminister i en alliansregering efter valet vill jag arbeta för att Sverige, genom EU, på tre vägar driver på och agerar som global klimatföregångare:
1. Sverige ska vara en internationell förebild genom framgång på hemmaplan.
Vi ska visa hur ett industrialiserat och högteknologiskt land utvecklas till en grön ekonomi med lägst klimatpåverkan per person av alla industriländer. Framtidens vinnare blir de som leder kapplöpningen in i den gröna ekonomin. Som första industriland har vi presenterat en strategi för att göra oss oberoende av fossil energi. Vi ökar nu den förnybara energin rekordartat: Hälften av energin är förnybar om tio år – högst andel i Europa. Målet är också en fordonspark oberoende av bensin och diesel om tjugo år. Klimatomställningen skapar nya möjligheter för ny teknik, nya marknader, nya jobb, och därmed en växande ekonomi.
2. Sverige ska initiera ett samarbete mellan klimatföregångare – ”Forerunners climate coalition”. Samarbetet ska baseras på utbyte av goda exempel och vunna erfarenheter och skapa ett internationellt nätverk av länder som vill gå före med mer ambitiösa klimatmål än vad som nu finns i de internationella förhandlingarna. Det kan bidra till att skapa en global dialog som visar på klimatutmaningens möjligheter. De länder och företag som tidigt går över till en grön lågutsläppsekonomi hävdar sig bättre i den internationella konkurrensen om framtidens marknader. Inom EU är det naturligt att vända sig till både stora länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike, samt mindre länder som Nederländerna och Danmark. Utanför EU kan länder som Japan, Australien och Norge vara aktuella som samarbetspartner.
3. Sverige ska också ta initiativ till ett samarbete med ett strategiskt urval av de mindre utvecklade länderna för att det samlade klimatbiståndet på 30 miljarder dollar i närtid används så effektivt som möjligt. Det krävs samarbete om grön teknik, insatser för att skydda tropisk skog och bättre förutsättningar för att mäta de klimatinsatser som görs. Det krävs ett offensivt klimatsamarbete mellan nord och syd för att koldioxidutsläppen verkligen ska kunna minska. Annars får EU:s höjda klimatambitioner liten effekt. Det ökar trycket på de stora utsläppsekonomierna, som Kina och USA, att ansluta sig till ett rättsligt bindande klimatavtal på global nivå. Sverige är en av världens största biståndsaktörer och ska ta initiativet att utveckla detta samarbete med utvecklingsländer. Vi kan bygga på långsiktigt samarbete med nyckelländer som till exempel Mali, Sydafrika, Bangladesh och Indonesien.
Det krävs en offensiv global klimatallians – med inspirerande föregångare och goda exempel – för att nå framgång i de internationella förhandlingarna. Initiativ till en ny dialog bör tas redan i höst, inför klimatmötet i Cancún, och leda till en utvecklad nord–syd-dialog inför mötet i Sydafrika nästa år. Sverige, och EU, bör fortsätta vara ledande i det internationella klimatsamarbetet samtidigt som vi skapar internationella strukturer för att stärka de mindre utvecklade länderna i deras klimatarbete. Länder som är i störst behov av bindande krav och radikalt minskade utsläpp.
Då måste vi göra upp med den klimatnationalism som nådde vägs ände vid Köpenhamnsmötet. Den visar sig hos de stora utsläppsekonomierna som inte accepterar bindande utsläppskrav. Den visar sig också hos vänsteroppositionen och miljökritiker, som påstår att klimatinsatser i mindre utvecklade länder är försök från den rika världen att köpa sig fri från klimatansvar. Inget kan vara mer fel. Det krävs både ambitiösa utsläppsminskningar i nord och kraftfulla klimatinsatser i syd för att minska den globala klimatpåverkan.
Regeringen har visat hur Sveriges klimatmål ska nås utsläppston för utsläppston. Sverige ska ha en ledande roll inom EU och tillsammans med andra klimatföregångare bygga globala allianser för att nå verkliga resultat i klimatarbetet.
Andreas Carlgren (C)
miljöminister