Vänsterpartiet har backat de senaste valen och vi tappar fortfarande i opinionen. För detta bär jag ansvar, precis som alla andra i partiledningen. Om detta ska aldrig hymlas. Jag kommer aldrig att lägga skuld på en enskild, utan vi är alla gemensamt ansvariga för partiets framgångar och motgångar. Nu är tid att blicka framåt.
Behovet av en stark vänster är i dag större än på länge. Vi ser hur klassklyftor och orättvisor ökar och i dess kölvatten också rasismen. Här har Vänsterpartiet en självklar plats. För att vi ska bli starkare måste partiet genomgå en generationsväxling och skaffa oss större självförtroende. Jag vill leda den viktiga moderniseringen efter kongressen 2012, därför kandiderar jag i valet till ny partiordförande i Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet står inför en rad vägval.
Vi är ett feministiskt parti, det första i Sverige. Trots det är bara drygt en tredjedel av Vänsterpartiets ledamöter i de demokratiska församlingarna kvinnor. Vi är ett antirasistiskt och mångkulturellt parti, där alla ska ha samma möjligheter att ta plats. Trots det är bara drygt en tiondel av Vänsterpartiets ledamöter invandrade. Vänsterpartiet är ett arbetarparti. Vår uppgift att bekämpa otrygga anställningar, särskilt bland unga, är helt central. Trots detta representeras Vänsterpartiet i landet främst av ledamöter mellan 50 och 64 år och vi är för få med arbetarbakgrund. Detta är ett problem.
Det viktigaste är inte att Vänsterpartiet leds av en ung invandrarkvinna. Men för att Vänsterpartiet ska vara trovärdigt måste det synas att vi är ett parti för dem vi säger oss representera.
Vi måste modernisera oss, skärpa våra verktyg och återta ledarrollen som det främsta feministiska alternativet.
Vi ska bli ett starkare feministiskt parti som utmanar dagens antifeministiska politik som leder till minskad jämställdhet mellan kvinnor och män. På i princip varje punkt har den här högerregeringens politik inneburit minskad jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Skatten sänks mest för högavlönade män när kvinnors låga löner borde höjas.
Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män har ökat med en tusenlapp i månaden sedan regeringen tillträdde. Omkring en halv miljon kvinnor arbetar deltid och betalar därmed sin egen arbetstidsförkortning. Därför är frågan om arbetstidsförkortning mer aktuell än någonsin och måste omsättas från vision till handling. Vi ska utmana regeringen som bara har ett svar på alla problem: sänkt skatt.
På en del håll i partiet har frågan om delat ledarskap väckts. De argument som framförts hittills har dels handlat om att dela bördan, något man givetvis kan sympatisera med, men som inte nödvändigtvis kräver en språkrörsmodell. Dels, och kanske flitigast använt, har det handlat om att det skulle bli mer jämställt med en man och en kvinna. Men Vänsterpartiet har inte sin feministiska grund i tänkande om man/kvinna. Vi har alltid haft ett maktperspektiv i vår feministiska politik. Det ställer andra krav än att räkna huvuden.
Att alltid ha 50/50 i alla sammanhang garanterar inte att feminismen får en starkare position i partiet, men vill vi garantera att vi även fortsättningsvis har en manlig partiledare är det solklart att delat ledarskap är nödvändigt.
Vi är rättvisans brandkår på utryckning när en fritidsgård läggs ner. Vi gör det bra, men vi måste också lyckas skapa ett djupare förtroende för våra lösningar. Vi måste komma förbi de här nödutryckningarna för rättvisan, vi måste skapa ett förtroende för våra lösningar. Många människor delar vår syn på en rättvis välfärd som är gemensamt finansierad, men de tror inte på våra lösningar.
Vi uppfattas ibland som utopiska och utan verklighetsförankring. Därför måste vi vara tydliga: Ja vi vill ha höjd skatt för dem som tjänar mest, så att vi kan ha råd med god vård åt alla. Vi måste våga kommunicera detta. Vi behöver ett starkare självförtroende. Vi är inte partiet som bara vill lappa och laga. Vi är partiet som vill och kan förändra.
För att skapa förtroende måste Vänsterpartiet bli bättre på att visa att våra ekonomiska alternativ håller. Det är vi som investerar i välfärd och jobb. Det är vi som för en politik för full sysselsättning. Det är vi som vill använda svenska folkets skattepengar till bättre skolor, sjukhus och bibliotek och inte till vinster för riskkapitalbolagens ägare. Vi slösar aldrig med skattepengar och vi kommer aldrig någonsin att någon gång lägga ett ofinansierat förslag. Vi ska vara skattepengarnas väktare.
Vi ska fortsätta kampen mot förskingringen av skattepengar till skatteparadis i form av vinst i privat vård, skola och omsorgsbolag. Detta är en av få frågor där vi har nått en viss framgång de senaste åren. Regeringen har tillsatt en utredning med avsikt att begränsa vinstuttagen i skolan, men vi måste trappa upp retoriken och öka takten för att på allvar kunna stoppa denna vansinniga kapitalflykt. Vi ska samtidigt inte stå passiva och alltid försvara den offentliga omsorgen. Vi måste parallellt med kritiken mot privata vinster ställa högre krav på det offentliga, vi ska aldrig vara nöjda så länge det finns en enda elev som inte uppnår kunskapsmålen. Olika huvudmän – kommunala och privata – har lett till ökad segregation och bristande likvärdighet. Vi har hittills sagt att statens ansvar för skolan måste öka, jag är beredd att gå längre och menar att skolan bör förstatligas.
Vi ska bli de främsta industripolitikerna. Det behövs en industripolitik som är långsiktigt hållbar såväl ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Där vill jag se Vänsterpartiet ta initiativet och ledningen. Vi kan inte stillasittande vänta in marknadens lösningar utan här krävs ett medvetet agerande från statens sida. Det gäller såväl infrastruktursatsningar och utbildning som behov av riskkapital, inte minst i landsbygden, och hårdare kontroll över den finansiella marknaden.
Detta tillsammans med mycket annat behöver Vänsterpartiet lyckas med för att stå starkt inför framtiden. Vår kongress kommer att debattera och besluta om inriktningen på det framtidsprojekt vi ska bygga gemensamt. I valet 2014 vill jag se att Vänsterpartiet ingår i regering, men vi ska gå fram som egna partier och söka människors förtroende för vår politik. Innehållet i en sådan regerings politik avgörs av styrkeförhållandena i valet. Det är orimligt att allt ska vara uppgjort innan folket sagt sitt.
Rossana Dinamarca
vice partiordförande och riksdagsledamot (V)