Nya Moderaterna fortsätter att förnya politiken. Grunden är att en gemensamt finansierad välfärd är en förutsättning för trygghet, sammanhållning och lika möjligheter för alla människor. Sveriges höga välfärdsambitioner ska bestå och utvecklas. Fler steg för full sysselsättning tillsammans med ansvar för de offentliga finanserna är förutsättningar för att kunna stärka välfärden. Tack vare arbetslinjen samt ordning och reda i ekonomin är Sverige ett av de länder som trots finans- och skuldkrisen inte behöver göra neddragningar i välfärden.
Samtidigt har vi kunnat se företag i välfärden som använder aggressiv skatteplanering och som konkurrerar genom att tumma på tillgängligheten och kvaliteten. För oss moderater är detta oacceptabelt. Välfärden finns till för att berika alla med vård, omsorg och utbildning, inte för att göra enskilda personer eller företag rika. Mångfalden och valfriheten är medel för att höja kvaliteten och tillgängligheten, för att stärka egenmakten och ge personalen utrymme och frihet.
Den opportunism som det funnits utrymme för måste stoppas och vår politik behöver breddas och kompletteras. Därför har Moderaternas partistyrelse tillsatt en arbetsgrupp, Trygga tillsammans, för att vidareutveckla partiets politik för välfärden och det gemensamma ägandet. Arbetsgruppen leds av finansmarknadsminister Peter Norman och slutsatserna ska redovisas i en rapport till partistyrelsen i slutet av 2012.
Vår utgångspunkt är att välfärden är till för människor. Den ska vara så tillgänglig som möjligt, hålla högsta möjliga kvalitet och drivas effektivt. Förutsättningarna för välfärden förändras över tid och medborgarnas krav och förväntningar ökar med samhällets utveckling. En välfärdspolitik som möter människors förväntningar måste utgå från varje människas rätt till kunskap, vård och omsorg. Ideologiska debatter om driftformer får inte stå i vägen för sakliga diskussioner om innehållet i skolan, sjukvården och äldreomsorgen och hur vi gemensamt reglerar och kontrollerar välfärden för att säkerställa att den på rättvisa villkor kommer alla till del.
Varje tids politik har sina förtjänster och sina behov av breddning och komplettering. Efter 50- och 60-talets stora välfärdssatsningar växte missnöjet med byråkrati och liten möjlighet till egen påverkan under 70- och 80-talet. Elever, patienter och omsorgstagare hade många gånger litet inflytande och personalen kände vanmakt inför de stora system som de jobbade i. De mångfalds- och valfrihetsreformer som både socialdemokratiska och moderatledda regeringar och kommunledningar genomförde under 90- och 00-talet var en naturlig utveckling av en skola och en välfärd i medborgarens tjänst. Reformerna syftade till att höja kvaliteten och tillgängligheten samtidigt som kostnaderna skulle hindras från att växa bortom vad som var långsiktigt hållbart.
I dag är läget återigen ett annat. Sverige har visat att det går att förena kvalitet och effektivitet, egenmakten har ökat och vi har skapat ramverk och konkurrens som gör finansieringen uthållig. Medborgarna ställer sig nu i stället frågan om pengarna de betalar i skatt går till att säkerställa högsta tänkbara tillgänglighet och kvalitet i välfärden. Rapporter om vanvård i omsorgen, kunskapsluckor i skolan och välfärdsföretag som gömmer sig i skatteparadis upprör och berör. En återgång till de stora systemen, utan valmöjligheter för vare sig brukare eller personal, stärker inte kvaliteten eller tillgängligheten. Däremot måste oacceptabla skatteupplägg stoppas, valutan för skattepengarna garanteras och framför allt måste regelverken och tillsynen utformas så att välfärdsbehovet, inte vinstintresset, styr verksamheterna. Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket.
För oss moderater är kvalitet, tillgänglighet och människors eget inflytande avgörande i arbetet med att utveckla den gemensamt finansierade välfärden. Alla ska kunna lita på att skolan, vården och omsorgen är fullgod oavsett var i landet man bor eller vilken utövare man väljer. Skattepengar ska användas i medborgarnas intresse och alla ska kunna lita på att gemensamma resurser används på ett ansvarsfullt och effektivt sätt.
Mångfalden i välfärden är uppskattad och Sverige har en historia av samverkan mellan offentlig och privat sektor för att höja kvaliteten och effektiviteten i det som vi finansierar gemensamt. En förutsättning för det är att politiken inte är naiv och lämnar öppet för opportunism och girighet. På samma sätt som att det på 1970-talet fanns en föreställning om att mer resurser och ständig expansion skulle lösa välfärdens alla problem har det under de senaste årtiondena funnits en föreställning om att konkurrens och valfrihet skulle lösa alla problem.
Med rätt styrning, regleringar och tillsyn ger konkurrens förutsättningar för såväl höjd kvalitet som sänkta kostnader. Mångfalden skapar också möjlighet till bättre kostnadskontroll, vilket är en förutsättning för en välfärd som kan växa och klarar kriser. I vårt utvecklingsarbete ställer vi oss därför centrala frågor som: Hur kan vi stärka regelverken för att ytterligare premiera kvalitet och tillgänglighet? Behöver vi ytterligare stärka tillsynen? Hur ser vi till att skapa tillräckliga sanktioner för att förhindra brister? Kan vi stärka insynen genom att pröva en vidgning av meddelarfriheten eller på annat sätt stärka möjligheten att uppmärksamma missförhållanden?
Sverige har god välfärd, bland de bästa i världen. Men för att bibehålla den positionen måste vi ständigt komplettera politiken med nya lösningar. Diskussionen om vanvård och skatteplanering är två exempel där politiken behöver breddas och kompletteras. Stora ideologiska debatter som sätter systemen framför människan kommer inte att förbättra välfärden. I stället handlar det om att hitta konkreta lösningar på faktiska problem, så att tillgängligheten och kvaliteten kan bli ytterligare bättre i framtiden. Så tar vi ansvar för Sverige.
Peter Norman, finansmarknadsminister (M)
Sofia Arkelsten, partisekreterare (M)
Anna Kinberg Batra, ordförande i Finansutskottet (M)