Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Sälj inte tyska brunkolet – satsa på avveckling till 2040”

Vattenfall bryter brunkol till sitt utbyggda kraftverk i Boxberg, Tyskland.
Vattenfall bryter brunkol till sitt utbyggda kraftverk i Boxberg, Tyskland. Foto: Robert Henriksson

En linje två. Den bästa lösningen för både klimat och ekonomi är att Vattenfall behåller ägandet i det tyska brunkolet och i samarbete med den tyska staten avvecklar verksamheten senast 2040. Vi uppmanar regeringen att seriöst utreda detta förslag innan beslut tas, skriver Svante Axelsson, Patrick Graichen och Felix-Christian Matthes.

Regeringens hållning är i dag att endast ekonomiska argument kan stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Vårt förslag visar hur brunkolsverksamheten kan avvecklas på ett ansvarsfullt sätt i samarbete med den tyska staten, en ”linje två” som tar hänsyn till både ekonomi och miljö.

Tysklands energimål innebär att kärnkraften ska avvecklas och utsläppen av växthusgaser minska med 80–95 procent till 2050. Denna ”Energiewende” har en enorm påverkan på den globala energiomställningen och skapar grön industriell tillväxt och sysselsättning. Hur Sverige agerar nu har stor betydelse för den utvecklingen. För att visa att det finns en möjlig linje två sticker vi hål på de fyra myter som styr debatten i dag:

Foto: DNDet är lönsamt att sälja brunkolsverksamheten nu. Vattenfall påstår att det kostar mer att behålla brunkolet än att sälja. Försäljningen behövs för att Vattenfall ska lägga all kraft på förnybar energi. Men om Vattenfall skänker bort verksamheten (inklusive restaureringsansvar för de gamla gruvorna) går företaget miste om ett ekonomsikt överskott under flera år framöver.

Nyckelfrågan är, i likhet med diskussionen inför Nuonaffären, vilka ekonomiska antaganden och prisprognos man utgår ifrån. Flera bedömare kommer till slutsatsen att det är mer lönsamt att behålla brunkolet en tid. Elpriskalkylen inkluderar den planerade avvecklingen av 17 tyska kärnkraftverk till 2022 och att flera stenkolskraftverk läggs ned när priset på utsläppsrätter höjs som en följd av EU:s klimatambitioner. Elpriset kommer därutöver att höjas något när Vattenfall, RWE och andra börjar ställa av de äldsta kolkraftverken. I dag är elpriserna historiskt låga, men de förväntas gå upp när flera kraftslag lämnar marknaden. Vattenfall tycks med andra ord sälja sina kraftverk vid sämsta möjliga tid, om man ser till de ekonomiska argumenten.

Foto: EU:s utsläppstak styr utsläppen, inte vad enskilda företag släpper ut. Flera debattörer påstår att det inte spelar någon roll vem som äger kolkraften när utsläppen befinner sig inom samma ”bubbla”, inom EU:s utsläppshandel. Förändringar som sker påstås vara ett nollsummespel.

Resonemanget stämmer i teorin, men verkligheten är mer komplicerad. Utsläppen inom EU:s handelssystem har minskat med 24 procent mellan 2005 och 2015 inte på grund av brist på utsläppsrätter som höjde priserna, utan på motsatsen. Idag finns det ett stort överskott på oanvända utsläppsrätter, värda mer än två miljarder. Så även om ett kolkraftverk stängs ner kommer utsläppen inte att öka lika mycket någon annanstans, det enda som ökar är outnyttjade utsläppsrätter. Enligt EU kommer dessa att öka med 2,6–4,4 miljarder ton fram till 2020, även om utsläppstaket sänks en aning. Även efter reformering av EU:s utsläppshandelssystem som nu pågår kommer de nya mekanismerna inte att sluta i ett nollsummespel.

Det paradoxala är alltså att trots ett så lågt pris på utsläppsrätter som cirka 5 öre per kg koldioxid, ökar inte efterfrågan. Det beror framför allt på att efterfrågan på energi i Europa minskar och att den förnybara elproduktionen är så billig att den tränger undan den fossila kraftproduktionen. Överskottet i det europeiska handelssystemet för utsläppsrätter behöver åtgärdas snabbt, men vi måste ändå agera nu och tydligt visa vägen bort från brunkolen.

Foto: Vattenfall och kolköparen EPH är lika goda kolsupare. Vattenfall och de politiska ledarna i östra Tyskland gör helt olika prognoser för framtiden. Politikerna är övertygade om att EPH, det tjeckiska bolag som vill köpa kolkraftverken, kommer att driva kolkraften längre än Vattenfall. Vattenfall har beslutat att inte öppna nya brunkolgruvor, vilket EPH inte har några betänkligheter mot att göra.

I värsta fall är skillnaden med EPH som ägare 1,5 miljarder ton koldioxid. Det motsvarar 27 års svenska utsläpp av i dag. Om Vattenfall däremot fortsätter som ägare kan det också bidra till indirekta effekter som att skapa politiska förutsättningar för att sänka utsläppstaket. Det är alltså inte låga priser på utsläppsrätter som ökar efterfrågan, utan minskad efterfrågan och sänkta utsläpp som leder till att utsläppstaket kan sänkas.

Foto: Sverige får inte lägga sig i tysk energipolitik. Ett land som äger betydande kraftanläggningar i ett annat land, blir med nödvändighet en del av landets energipolitik. Svenskägda Vattenfall lägger sig till exempel i högsta grad i tysk energipolitik genom att kräva ersättning efter beslutet om kärnkraftsavveckling. Om Vattenfall vill lägga ned de minst lönsamma kolkraftverken och meddelar detta ett år innan, är det inte konstigare än att det tyska företaget EON meddelar att de tänker lägga ned två kärnkraftverk i Oskarshamn.

Sammantaget är förvirringen stor när det gäller vem som får göra vad i denna affär. Statsvetarna tycks dock vara eniga: Den svenska regeringen kan bestämma om den accepterar en försäljning eller inte. En majoritet av näringsutskottet kan också lyfta frågan till riksdagen. Men att oppositionen skulle vilja sälja, om regeringen anser det olönsamt, är inte troligt med tanke på Nuonaffären.

Statsvetarna tycks dock vara eniga: Den svenska regeringen kan bestämma om den accepterar en försäljning eller inte. En majoritet av näringsutskottet kan också lyfta frågan till riksdagen.

Tyskland har i dag svårt att nå målet minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Idag har de nått till 28 procent. Tyska miljödepartementet vill halvera kolkraften till 2030 och fasa ut den i god tid före 2050.

Vi föreslår att Sverige och Tyskland utformar en gemensam strategi som minskar utsläppen och investerar i ett nytt energisystem genom:

En förhandling mellan Vattenfall och den kommission för sociala och ekonomiska effekter av energiomställningen, som har annonserats av Tysklands vice förbundskansler, minister för ekonomi och energi, Sigmar Gabriel. Vattenfall kan som en del i förhandlingen erbjuda att lägga de kvarvarande blocken i Jänschwalde i malpåse när gruvtäkten har tömts 2024 och avstå från nya dagbrott. Hur det kan göras visar den tidigare överenskommelsen om att stänga två block till 2020. Som ersättning fick då Vattenfall ett antal miljoner till ”kolreserven”.

En för länderna gemensam investeringsplan tas fram för att skapa nya jobb och tillväxt i de områden som i dag är helt beroende av kolkraften. Det skulle skapa ett rejält tillskott till den svenska budgeten och ge regionen ett hållbart framtidsperspektiv. Vattenfall skulle dessutom positionera sig som det mest socialt ansvarstagande energiföretaget i östra Tyskland.

En investering i nya kablar mellan Sverige och Tyskland för att underlätta balansen i näten när allt fler länder går mot 100 procent förnybar energi.

Den bästa lösningen för både klimat och ekonomi är att Vattenfall behåller ägandet och på ett ansvarsfullt sätt i samarbete med den tyska staten avvecklar verksamheten senast 2040. Vi uppmanar regeringen att seriöst utreda detta förslag på ”linje två” innan beslut tas.

Svante Axelsson, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen

Patrick Graichen, Dr, vd Agora energiewende

Felix-Christian Matthes, Dr, direktör för vetenskap, forskning energi- och klimatpolitik, Ökoinstitut

Bakgrund. Undertecknarna

AGORA Energiewende är en kommission med sekretariat bildat 2012 för att verka för en omställning av energisystemet. I Agora sitter företrädare för fackföreningar, industrin, regeringen och civilsamhället.

Ökoinstitut grundades 1977 och är ett av Tysklands ledande institut för forskning och policyfrågor för en hållbar energipolitik.

Naturskyddsföreningen har 224 000 medlemmar i lokala kretsar runt om i hela Sverige.

DN Debatt. 24 juni 2016
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.