DN Debatt

”Samhällets beredskap dålig för att möta extremt väder”

Översvämningar. Skyfallen i Sverige har ökat de senaste 40 åren. Fler än 300.000 byggnader ligger inom områden med hög risk för ras. Staten måste nu ta ett större ansvar för att finansiera klimatanpassningen av Sverige, skriver Per Bolind, Torbjörn Magnusson och Björn-Ola Linnér.

Många människor börjar nu sin semester och hoppas att den här sommaren ska bli bättre än den i fjol. Det var då varmluften undvek Sverige med närmast kuslig precision, som SMHI uttryckte saken. I juni förra året föll det mer regn i Stockholm än någon tidigare junimånad. Många platser i landet drabbades av extrema regnväder och översvämningar.

Skyfallen i Sverige har ökat de senaste ­ 40 åren och klimatforskningen pekar på att vi kan vänta oss allvarliga följder av extrema väder i framtiden. Det råder ingen tvekan om att klimatet håller på att förändras, och att vi allt tydligare kan se verkningarna här i Sverige. Enligt experterna på SMHI måste vi räkna med både ökad nederbörd och högre vattennivåer i hav och vattendrag. Vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag kommer att försämras och det kan hota tillgången på dricksvatten. Fastigheter för hundratals miljarder kronor riskerar att förstöras av översvämningar och jordskred. Det är ett otäckt scenario, som dessutom är väl känt och utforskat, till exempel av den statliga klimat- och sårbarhetsutredningen som lades fram redan år 2007. Sedan dess har alltför litet hänt.

För att förhindra katastrofala konsekvenser för enskilda hushåll är det nödvändigt att minska utsläppen av växthusgaser drastiskt. Det är inte för sent att hejda utvecklingen, men det är väldigt bråttom. Men även om vi lyckas stoppa utsläppen snabbt kommer de utsläpp som gjorts fram till nu att leda till att vårt klimat förändras. Vi måste därför samtidigt skydda människor i Sverige mot extrema väderhändelser som vi redan nu kan vänta oss. Det handlar till exempel om att klimatsäkra utsatta bygg­nader och viktig infrastruktur som vägar, järnvägar, el- och telenät och va-system.

Här finns oerhört mycket som behöver göras, som att bygga vallar och fördämningar mot de allt högre vattennivåerna och att rusta avloppsnäten för att klara av större regnmängder. Klimat- och sårbarhetsutredningen pekade bland annat ut områdena längs Vänern, Göta älv och Mälaren som särskilt sårbara och angelägna att skydda. Utredningen bedömde att fler än 300.000 byggnader ligger inom områden med hög risk för ras, skred och erosion. Att skydda Sverige mot verkningarna av det förändrade klimatet är ett stort och dyrt åtagande. Men det blir oändligt mycket dyrare att inte göra något, och att i stället ta kostnaderna för att återställa hus och anläggningar som förstörs till ett användbart skick.

En lärdom kan dras från Köpenhamn, där sex timmar av överraskande ihärdigt störtregn i juli 2011 formligen dränkte både bostäder, kontor och butiker – tåg-, flyg- och biltrafik lamslogs fullständigt. Översvämningen lämnade efter sig en nota till försäkringsbolagen på ofattbara sex miljarder danska kronor. Därefter har Köpenhamns kommun intensifierat sitt redan pågående arbete med klimatanpassning, och nyligen presenterades de första detaljerade planerna för hur framtida skyfall ska klaras, bland annat genom att man anlägger breda trädkantade kanaler som ska ta hand om det regnvatten som avloppen inte orkar svälja.

Med ett framsynt arbete där vi rustar Sverige och förebygger översvämningar och jordskred besparas både privatpersoner och företag enorma framtida kostnader. Dessutom besparas människor det lidande som det innebär att få sitt hem och sina ägodelar förstörda.

Därför är det med stor oro vi ser på hur litet som ännu gjorts för att förverkliga förslagen i klimat- och sårbarhetsutredningen och hur mycket som återstår att göra. Samhällets beredskap har inte ökat, trots att översvämningar, som de i Småland förra sommaren kommer att bli allt vanligare. Nödvändiga åtgärder som att bygga fördämningar och vallar genomförs inte, viktiga insatser för att säkra känslig infrastruktur blir inte av. Kostnader för klimatrelaterade skador överförs till försäkringsbolagen och i förlängningen till deras kunder i form av ­högre premier. Frågan om hur man ska fördela kostnaderna för det förebyggande arbetet ­mellan staten, kommunerna och landstingen får inte bli ett hinder för att hitta en lösning. Här behövs en tydligare anda av samarbete, där inte minst staten behöver ta ett större ansvar för att finansiera klimatanpassningen av Sverige. Att fortsätta försöka skjuta över ansvaret på någon annan kommer i slutändan att leda till att alla – stat, kommuner, privatpersoner och företag – drabbas onödigt hårt av det förändrade klimatet.

Klimatrelaterade väderfenomen som svåra skyfall och översvämningar blir allt vanligare. Sverige måste göra mer för att skydda både privatpersoner och företag mot verkningarna av ett förändrat klimat. Ju snabbare vi agerar desto mer sparar vi, både i form av pengar och mänskligt lidande.